Hårde Hardys dom över DIF: ”Det måste till någonting”

Hardy Nilsson är tillbaka i Djurgårdssammanhang.

Den legendariske tränaren, som tillsammans med Mats Waltin förde Djurgården till två raka SM-guld 2000 och 2001, gästar den här veckan Hockeynews podcast DIF News.

I ett drygt timslångt samtal blickar han tillbaka på framgångsåren, berättar historier från omklädningsrummet och ger sin syn på dagens Djurgården.

Och det är en betydligt mer försiktig Hardy Nilsson som numera bedömer lagets möjligheter i SHL.

När Nichlas Falk och Charles Berglund inför säsongen tippade Djurgården på tionde plats reagerade han nämligen på att de tidigare spelarna hade så låga förväntningar.

– Jag såg ett inslag med er här i podden när Falken och Challe tippade dem som tia. Då tyckte jag att det var lite oschysst blygsamt.

Men efter att ha följt lagets inledning på säsongen har Nilsson fått anledning att tänka om.

– Jag trodde lite mer. Men i dag är jag nog beredd att i alla fall inte säga emot dem.

Det är framför allt en sak som får den tidigare guldtränaren att tveka inför Djurgårdens möjligheter att lyfta i tabellen.

Han är inte övertygad om att lagbygget håller den nivå som krävs.

– Jag tycker inte de har visat den bredden. De har ju en toppspelare i målvakten, säger Nilsson och syftar på Magnus Hellberg.

Han fortsätter:

– Det måste till någonting för att man blir optimistisk.

Nilsson följer fortfarande sina två tidigare klubbar Djurgården och Skellefteå. Och när han jämför lagen konstaterar han att det finns ett tydligt avstånd mellan dem.

– Nu har jag ju två lag jag följer, naturligtvis Skellefteå då. Man får ju uppleva lite olika grejer om man ser de två lagen. Det är en viss skillnad just nu.

Vill inte döma ut tränarens arbete

Samtidigt är Hardy Nilsson noga med att understryka att han inte längre följer ishockeyn på samma sätt som under sin långa tränarkarriär.

Han ser matcher, men ägnar inte längre särskilt mycket tid åt att analysera spelsystem, taktiska detaljer eller hur lagen arbetar på träningarna.

Därför vill han heller inte dra alltför långtgående slutsatser om hur Djurgården leds.

– Jag har ingen insyn. Jag har aldrig, sedan jag lade av, engagerat mig i vad de har för spelidé.

Han förklarar att det krävs betydligt mer information för att kunna bedöma ett tränararbete på djupet.

– Jag vet inte deras målsättning. Vad tränar de? Då ska man ju följa varje träning och se vad idén med grundspelet är och vad de vill försöka göra.

Nilsson tycker också att tränaryrket har förändrats sedan hans egen tid i båset. Inte minst genom att fler personer är involverade och att statistik och analyser fått en allt större betydelse.

– Det blev lite för mycket vetenskap. För mig i alla fall.

Han utvecklar:

– Vetenskap kan vara jävligt krånglig, men den kan också vara genial, det vill säga enkel.

Guldtränarens framgångsrecept

Under samtalet kommer Nilsson och Falk också in på den berömda torpedhockeyn som låg bakom Djurgårdens två raka SM-guld.

Ett spelsystem som byggdes utifrån spelarnas egenskaper och som på många sätt bröt mot dåtidens traditionella sätt att spela ishockey.

Falk lyfter fram hur Nilsson och Waltin hittade roller åt spelare som annars hade haft svårt att få samma utrymme i laget.

Nilsson håller med om betydelsen av att anpassa spelet efter spelarmaterialet.

– Till syvende och sist måste du anpassa spelet efter de krigare du har.

Han konstaterar också att andra klubbar försökte kopiera Djurgårdens framgångsrika spelsystem, men att det inte var så enkelt.

– Det var många som försökte sig på det eftersom det blev så framgångsrikt med torpedhockeyn. Men hade man inte det lagbygget, då gick det ju inte.

Just förmågan att hitta rätt roller och få ut maximalt av varje spelare lyfts av Nichlas Falk fram som en av Hardys allra största styrkor under guldåren.

– Han hade en oerhörd förmåga att få ut max av varje spelare utifrån den rollen man hade, säger Falk.

Så ser han på Djurgården i dag

Trots sina starka band till Djurgården berättar Nilsson att han numera har en mer avslappnad relation till resultaten.

Han uppskattar att besöka Hovet, träffa gamla bekanta och se hockey utan att behöva bära ansvaret för det som händer på isen.

På frågan om han känner oro över Djurgårdens situation är svaret tydligt.

– Jag följer ju Djurgården för att jag har mina år i Djurgården. Men det är inte så att jag ligger sömnlös för att det inte går bra.

Och med ett skratt konstaterar han:

– Jag går inte på krogen heller bara för att de vinner en match.

Det är med andra ord inte samma känslomässiga engagemang som under åren i tränarbåset.

Men när Hardy Nilsson ser på dagens Djurgården är hans bedömning ändå tydlig: Laget har ännu inte visat tillräckligt mycket för att övertyga den tidigare guldtränaren.

Och den tiondeplats som han tidigare tyckte var ett alltför försiktigt tips framstår inte längre som särskilt orimlig.