ANALYS: De behöver visa mer om de ska med till JVM

U20-grabbarnas JVM-genrepet har kommit till sitt mål under söndagen.

Sverige, Finland, Tjeckien, Schweiz och Slovakien gjorde upp i Nyköping. Sverige imponerade mest och bäst och gick segrande ur turneringen.

Nästa gång det är dags att samlas är det blodigt allvar. Då ska den riktiga turneringen avgöras i Edmonton och Red Deer i Alberta i Kanada. Tills dess kommer förbundskaptenen Magnus Hävelid plocka ut de svenskarna som ska göra det, något som han gör i månadsskiftet november/oktober.

Innan det blickar vi närmare på några spelare som utmärkte sig bra och mindre bra under långhelgen.

Fem spelare som imponerade

Notera att detta endast gäller spelare som är på gränsen att bli uttagna eller inte. Spelare som visat upp en särskild prestation under detta läger och stärker sina aktier till att bli uttagna. Redan självskrivna spelare som exempelvis, Eddie Genborg är således inte med på listan.

Loke Krantz, forward, Linköping.

Krantz har varit en av Sveriges mest effektiva spelare. Han gjorde mål och assist mot Slovakien och följde upp med ytterligare en fullträff mot Schweiz. Men Enköpingskillen har aldrig varit en poängspelare och det ska inte vara med mål han bidrar i detta landslag. Det får snarare ses som en bonus.

Istället är det fysiken. Krantz är stor (187 cm), stark (91 kg) och rejäl i alla närkamper. Han är på gränsen till ett monster längs sargen och framför motståndarnas mål. Han kommer precis som förra turneringen bli väldigt viktig med sin fysik och tjuv-och-rackar-spel. En perfekt fjärdelina spelare. Han har stärkt sina aktier ordentligt.

Gustav Hillström, center, Brynäs.

Hillström har kanske inte fått samma uppmärksamhet som Genborg under helgen och annat vore kanske konstigt. Men han har verkligen tagit vara på sina möjligheter. Mot Schweiz gjorde han 2–0 i powerplay redan efter tre minuter och visade prov på sin förmåga att hitta rätt ytor framför mål. Han följde upp det med att hitta nätet även mot Finland.

Det som utmärker Strömsbrocentern är hans hockey-IQ, han är specialist på att anpassa sig till olika spelformer och roller. Han kan vara en producerande center i förstakedjan (som under denna turnering), men även vara en hårt jobbande gnuggade i fjärdekedjan (i Brynäs under hösten). Denna typen av spelare är värdefull i en JVM-trupp, inte minst i special teams och när matcher ska avgöras. Tekade dessutom bra, något han inte haft som en styrka under hösten.

Casper Juustovaara, center, Luleå.

Terriern från Hertsön i Luleå kan verkligen reta gallfeber på de flesta. Utgör en utmärkt gnuggarformation precis som under förra JVM-turneringen. Han har inte imponerat under hösten i klubblaget Luleå men det har och andra sidan knappt någon i Luleå Hockey gjort. "Juusto" har däremot inte använts i en skräddarsydd roll som passar honom.

Han är inte stor (176 cm) men låter det inte vara en begränsning, istället bjöd han på flertalet goda tacklingar i mötet mot Schweiz. Mot Finland bildade han formation med Luleå kamraten Jacob Ihs-Wozniak och såg ut att trivas. Var en jätte i spel tre mot fem under Schweiz, täckte skott och kastade sig raklång för att få ut pucken. Exakt sånt jobb som Ostberget (Juustovaara betyder Ostberg i en direkt översättning från finska) ska bidra med.

Liam Pettersson, back, Djurgården.

Jag var skeptisk till Pettersson när han blev uttagen. Men jag har haft väldigt fel. Pettersson är en back som har satt avtryck offensivt. Han var delaktig i det fina svenska anfall som ledde fram till Genborgs mål mot Slovakien. Mot Schweiz klev han fram med ett skott från blålinjen som bidrog till att Sverige kunde dra ifrån, och mot Finland i lördags blev han också målskytt.

Han har visat att han kan vara ett offensivt hot, men också bidra med pucktransport och speluppbyggnad. Han är spelskicklig och tillräckligt rörlig för att hänga med även de snabbaste spelare. Det har varit riktigt kul att följa den Gislavedsfostrade killen under långhelgen. Detta var dessutom hans första landskamper någonsin. En intressant spelare inför JVM. Kan mycket väl bli detta års "Felix Carell" för dem så hänger med på den liknelsen.

Jakob Ihs-Wozniak, forward, Luleå.

Ett av turneringens mer intressanta utropstecken. Ihs-Wozniak kom in som ersättare efter ett sent återbud och tog verkligen vara på möjligheten. Luleåkillen sticker ut med sitt skott och storlek, två egenskaper som han borde visa upp mer.

Mot Schweiz gjorde han matchens första mål efter en snabb omställning och mot Tjeckien stod han för en riktigt fin framspelning till Casper Juustovaara 1–0-mål. Att kliva in sent och direkt göra avtryck i en grupp där många spelare redan har etablerat sig är imponerande. Han har visat att han kan bidra med både offensiv spets och kreativitet. Det är precis den typen av prestation som kan förändra konkurrensbilden.

Fem spelare som inte har imponerat

Här är jag lite mer försiktig. Det var ingen av dessa spelare som jag tyckte gjorde en direkt svag insats under långhelgen och därför är helt avskriven, men jag hade förväntat mig betydligt mer av dessa spelarna. De plockas särskilt ut för att de inte gjorde samma avtryck som namnen ovan.

Jonas Lagerberg-Hoen, forward, Leksand.

En spelare som behöver visa mer offensivt. Lagerberg-Hoen har inte varit särskilt framträdande och hamnade i skuggan av flera av konkurrenterna. I en trupp där det finns många offensiva alternativ behöver han visa att han kan bidra med mer än bara ett stabilt grundspel.

Tappade puck på dåliga ställen och såg inte avslappnad ut. Mycket slarvande på grund av att han verkar spänna sig. Tog inte riktigt chansen. Men o andra sidan har Vansbrokillen en "usp" i sitt skott och får en skräddarsydd roll utifrån det kan han mycket väl bli uttagen ändå.

Måns Goos, målvakt, Karlskoga.

Den Västeråsskolade målvakten var uttagen som tredjemålvakt förra året och fick då en guldmedalj trots att han inte spelade en sekund. Fick chansen mot Schweiz där Sverige vann med hela 9–2 men kan faktiskt lastas för båda målen, särskilt det första. Hade inte mycket att göra men lämnade inte något säkert intryck då han slarvade i positionsspelet och ofta gjorde det svårare än vad det behöver vara.

Nu bedömer jag endast prestationerna som spelarna visade upp i Nyköping och att döma ut någon på en match är inte rättvist. Ska jag lyfta ut Goos i ett större perspektiv och räkna med hela hans höst i klubblaget BIK Karlskoga så talar det tyvärr inte för honom. Har spelat sju matcher med en räddningsprocent på 87,5 procent och släpper in 3,46 mål per match. Det är tredje sämst av 25 målvakter.

Rocky Langvardt, back, Leksand.

På backsidan är konkurrensen väldigt hård. Langvardt gjorde inte något stort avtryck i genrepet och behövde visa mer för att han kan vara ett tydligt alternativ i en JVM-trupp. Nog kommer man långt som back om man spelar enkelt och undviker stora misstag men med en sån här jämn backsida behöver man bidra med något annat som sticker ut från andra backar. Helgen slutade med att Langvardt tog matchstraff mot Tjeckien efter en eftersläng och satte därmed laget i skiten.

Jag saknade Bålstasonens fina skridskoåkning, den såg jag knappt en enda gång tyvärr. När 07:ornas främsta back Sascha Boumedienne ska in i laget blir det väldigt svårt för Langvardt att hävda sig. Boumedienne spelar tillvardags i Ohio State University i USA och blev av den anledningen inte uttagen då Magnus Hävelid endast ville ta ut spelare från Sverige i denna samling. Dessutom missade Malte Gustafsson (HV71) på grund av skada.

Alexander Command, center, Örebro.

Stockholmaren blev själv något förvånad över att ens bli uttagen till denna turnering och jag kan delvis förstå honom. Hösten i Örebro har inte alls varit lyckad. Därför förstår man att självförtroendet inte varit på topp och det märks i spelet både med och utanför puck. Jag hade räknat med (och hoppats) att Command skulle visa sin rätta nivå under långhelgen med det blev snarare tvärtom.

Det var inget flyt spelet eller besluten och det märks att denna höst har tagit hårt på honom. Centern har fortsatt inte gjort någon poäng i SHL. Konkurrensen på forwardssidan stenhård och det finns många spelare som har gjort det mycket bättre. Men jag vill däremot inte påstå att han har spelat bort sin plats fullständigt.

Ola Palme, back, Växjö Lakers.

Först och främst, det här är en kantboll. Han såg inte ut att hitta någon tydlig roll eller vara bekväm i den rollen han fick. Jag upplevde att Palme kändes tung och seg under delar av matcherna, jag vet inte om han kanske var småsjuk eller hade någon skavank för det kändes som att någon var fel.

I och med den tuffa konkurrens på positionen hade Palme behövt visa upp något mer. Han har potentialen, men frågan är om han är tillräckligt långt framme för att redan nu ta en plats i JVM-truppen. Precis som med Langvardt finns det backar borta i Amerika som är väldigt intressanta och mycket väl kan gå före.