Juniorkronorna är inne i slutspurten av förberedelserna inför JVM. Genrepet i Nyköping var den sista turneringen innan förbundskapten Magnus Hävelid ska sätta truppen, och det finns flera frågor som behöver besvaras innan den slutgiltiga truppen presenteras.
Sverige tog fyra segrar på fyra matcher och det med målskillnaden 19–6.
Här är fem saker, och en bonus, att ta med sig från genrepet – och hålla extra koll på inför fortsättningen.
Eddie Genborg – det stora utropstecknet
Timråforwarden var briljant igenom hela turneringen. Mot Schweiz stod han för ett hattrick och totalt fyra poäng i 9–2-segern. När Sverige besegrade Finland med 4–2 bidrog han med ytterligare 1+2. Han gjorde också mål mot Slovakien och har därmed visat att han kan bli en av Sveriges viktigaste offensiva spelare. Totalt blev den åtta (5+3) poäng och hade gjorde mål i tre av fyra matcher.
Det intressanta är inte bara produktionen, utan hur Genborg kan driva en kedja med både poäng och fysiskt spel. Han har visat att han kan vara en spelare som gör skillnad framåt, och det är precis den typen av offensiv spets som behövs i ett JVM. Nu blir det intressant att se om han kan fortsätta på samma sätt när motståndet blir tuffare.
Genborg har dessutom erfarenhet från förra säsongens JVM-guld och vet vad som krävs på den internationella scenen. Frågan är vilken roll han kommer att få när Sverige ska försöka försvara guldet.
En offensiv bredd men en 17-åring som knackar på dörren
Det är lätt att fastna vid Eddie Genborgs poängproduktion, men en annan positiv aspekt för Juniorkronorna är att det finns flera spelare som har bidragit offensivt. Liam Pettersson har noterats för fem poäng, medan Gustav Hillström och Milan Sundström har gjort fyra poäng vardera under de tre första matcherna.
Sverige är inte beroende av en spelare framåt. Flera olika namn har klivit fram och bidragit till lagets målproduktion, vilket är ett viktigt styrkebesked inför JVM. I ett mästerskap med flera tuffa matcher på kort tid kan just bredden bli avgörande. Förbundskapten Magnus Hävelid har dessutom fått värdefulla besked om vilka spelare som kan vara aktuella för större offensiva roller. Det blir intressant att se om någon av utmanarna har spelat till sig en plats högre upp i hierarkin.
En som jag vill lyfta fram lite extra är Milan Sundström. Modos jättetalang är en av de mest intressanta spelarna att följa. Han är född 2009 och därmed yngre än merparten av konkurrenterna, men har redan fått chansen att visa upp sig i den sista samlingen före JVM. Mot Schweiz svarade han för 1+2. Det väcker frågan om Hävelid vågar satsa på en så ung spelare i ett mästerskap.
Hur mycket säger storsegern egentligen?
Det är viktigt att sätta 9–2-segern mot Schweiz i perspektiv. Schweiz och Slovakien är inte samma typ av motstånd som väntar i ett JVM och dessa länder har dessutom inte lika starka årgångar för tillfället. Det finns en risk att dra för stora växlar på målproduktionen.
Juniorkronorna har fått en offensivt stark uppladdning inför JVM. Man gjorde 19 mål framåt och släppte bara in sex insläppta på de fyra matcherna. Det är förstås ett styrkebesked, särskilt med tanke på att Finland också tillhör de nationer som Sverige kommer att mäta sig med i kampen om medaljer.
Det mest anmärkningsvärda är att Sverige har lyckats hitta olika vägar till seger. Mot Schweiz lossnade målskyttet rejält, mot Slovakien var man trög startade, mot Finland kunde vinna mer kontrollerat och Tjeckien blev det nervöst i slutet. Det visar på en offensiv som har flera dimensioner och där olika spelare kan kliva fram.
Målvaktssidan
Isak Sörqvist, Love Härenstam och Måns Goos är de tre målvakterna som fått chansen i Nyköping. Sörqvist stod mot Slovakien och räddade samtliga 14 skott innan han höll nollan fram till den olyckliga reduceringen i slutet. Mot Schweiz fick Goos chansen i en match där Sverige vann stort, medan Goos var olyckligt ansvarig för Schweizarnas första mål.
Mot Finland fick Love Härenstam chansen och visade upp ett lika imponerande spel som han brukar göra i landslaget. Under söndagen fick Isak Sörqvist chansen i sin andra match för turneringen och imponerade igen. Han knep 34 av 35 skott och var stundtals fenomenal när Tjeckien spelade i numerärt överläge. Att han fick chansen i två matcher tror jag betyder att Hävelid och tränarstaben värderar honom som en rejäl utmanare till Härenstam om första spaden.
Om vi går tillbaka till Härenstam. Stockholmaren såg till att ge Hävelid ytterligare ett positivt besked. Han svarade för 24 räddningar på 26 skott när Sverige vann med 4–2. Att leverera i en match mot Finland väger förstås tungt också. Härenstam visade att han kan bidra även när motståndet sätter honom på prov. Ett starkt besked då hans höst i Södertälje har varit lite upp och ned.
Vilka tog chansen?
Det här är den sista turneringen innan Magnus Hävelid ska presentera JVM-truppen. Men det finns en viktig reservation: spelare baserade i Nordamerika är inte med i Nyköping. Där finns flera högintressanta namn som kommer blanda sig in i leken för att bli uttagna. Vi kan däremot konstatera att trion, Ivar Stenberg, Anton Frondell och Viggo Björck inte kommer att bli någon av de tyvärr.
Det innebär att spelarna slåss om platser utan att hela konkurrensen är på plats. En bra turnering stärker aktierna för några spelare samtidigt som några andra inte riktigt klarade av att leva upp till förväntningarna och riskerar nu att falla borta. Hävelid behöver väga in fler faktorer än bara prestationerna i Nyköping när den slutliga truppen ska tas ut. Ett jobb som jag tycker känns väldigt svårt och som jag inte är avundsjuk på förbundskaptenen om.
Jag vill avsluta denna text med en liten hyllning som uppenbarades för mig under torsdagen.
Oliver Suvanto är nya Barkov
Finlands ledande centerstjärna Oliver Suvanto är bra, faktiskt rysligt bra. Får han vara skadefri och tar rätt beslut i karriären framöver kommer Åbokillen att bli en internationell stjärna i NHL i över tio år. Kanske i Washington som draftad honom.
Han påminner väldigt mycket om en ung Aleksander Barkov. De rör sig på samma sätt, beter sig likadant och är urstarka på att skydda pucken. Precis som Barkov är Suvanto en utmärkt transportör av pucken, men det beror inte på att de är snabba utan för att de vet exakt hur de ska flytta kroppen och pucken för att skydda den. Det gör det nästan omöjligt att för motståndare att få stopp, dessutom väger de närmare 100 kilo.
När Suvanto tog fart i egen zon, bjöd på en riktningsförändring och ibland en offensiv tackling och dundrar igenom mittzon. Då ser han lika majestätisk (och svårstoppad) ut som ett vindpinat malmtåg som råmar igenom ett snöoväder på väg mot Ivalo-gruvorna i norr.
Nu såg jag inte alla Finlands matcher men av de två jag såg tappade Barkov, förlåt Suvanto, bara pucken en ynka gång. Spelsinnet, passningar och tekniken hör redan hemma på högsta nivå. Enda frågetecknet är hans maxfart, men i Amerika är ju isarna mindre.
