Sebastian Kaijser, Vita Hästen
Förväntningarna på Sebastian Kaijser var höga inför säsongen. Med flera års erfarenhet från HockeyAllsvenskan och en stark poänghistorik i Hockeyettan, bland annat i Borlänge, Boden och Sundsvall, var han tänkt att bli en av Vita Hästens ledande spelare. Kaijser har dessutom egenskaper som sträcker sig bortom poängproduktionen. Han kan också sätta avtryck genom sitt fysiska spel.
Hittills har han dock inte motsvarat förväntningarna. Tillsammans med Markus Eriksson var Kaijser tänkt att bära en stor del av lagets offensiva ansvar, men han har haft svårt att göra avtryck både poängmässigt och spelmässigt.
Med fem poäng ligger han sjua i den interna poängligan. Än mer anmärkningsvärt är att han inte har lyckats dominera matchbilderna på samma sätt som han gjorde i sina tidigare Hockeyettan-klubbar. Här finns betydligt mer att få ut av den tilltänkta stjärnvärvningen.
Tim Wahlgren, Vita Hästen
Även Tim Wahlgren kom till Vita Hästen med höga förväntningar. Centern har tidigare gjort 27 poäng under en säsong i HockeyAllsvenskan med just Vita Hästen och skulle bidra med både skridskoåkning, spelskicklighet och offensiv spets.
Planen var att han skulle bilda en stjärnfylld förstakedja tillsammans med Kaijser och Markus Eriksson. Trion fick också chansen tillsammans i inledningen, men kedjan fick aldrig den effekt som klubben hoppats på. Spelarna har sedan dess splittrats – utan att Wahlgren för den skull har hittat rätt.
Två poäng hittills är långt ifrån vad som förväntades av en spelare med hans offensiva kvaliteter. Även i spelet finns det mer att hämta. Vita Hästen behöver få ut betydligt mer av sin center om satsningen ska ge önskad effekt.
Lukas Sjöblom, Troja
Lukas Sjöblom kommer från en stark säsong i Karlskrona, där den fartfyllde och kreative centern noterades för 54 poäng. Han värvades till Troja med förhoppningen att bli en av lagets främsta offensiva krafter.
Troja har dock fått en tung start på säsongen, och Sjöblom har inte lyckats leva upp till sin tilltänkta roll. Han inledde lovande med bland annat två poäng i premiären mot Tingsryd, men därefter har det gått trögare. Spelet har sett alltmer obekvämt ut och i de senaste förlusterna mot Karlskrona och Grästorp har han haft svårt att sätta avtryck.
Det är långt ifrån vad Troja behöver från en spelare som värvades för att leda offensiven. Ska laget börja klättra i tabellen måste Sjöblom hitta tillbaka till den nivå han visade i Karlskrona.
Carl Sjöberg, Tranås
Carl Sjöberg har varit med och spelat upp två klubbar till HockeyAllsvenskan. Han var en viktig del av avancemangen med både Vimmerby och Visby/Roma och har visat att han kan bidra med mer än bara poäng. Som tvåvägsspelare kombinerar han offensiva kvaliteter med fysik, tuffhet och attityd.
Förväntningarna var därför med rätta höga inför säsongen. Sjöberg fick också en bra start med tre mål på de fyra första matcherna, men därefter har produktionen och avtrycket på isen minskat. Under de följande sex matcherna har han varit betydligt mer anonym.
Sjöberg är en spelare som ska kunna bidra regelbundet, både med sitt spel och sin attityd. Den jämnheten har saknats under den senaste perioden, och Tranås behöver få tillbaka honom på rätt spår.
Ture Edvardsson, Tyresö/Hanviken
Tyresö/Hanviken har haft flera starka säsonger i Hockeyettan, men laget har också haft svårt att hävda sig fysiskt. Inför årets säsong värvades därför Sollentunas poängkung Ture Edvardsson, en storväxt och kraftfull forward som med sin fysik skulle kunna driva mot mål, ta sig in på insidan och skapa oreda framför motståndarnas kasse.
Hittills har dock varken laget eller Edvardsson levt upp till förväntningarna. Tyresö/Hanviken har fått en svag start, samtidigt som forwarden inte har visat samma oömhet som gjorde honom så användbar i Sollentuna. Inte heller har han lyckats bidra till det fartfyllda och kreativa anfallsspel som laget vill stå för.
Edvardsson värvades för att tillföra en dimension som laget saknat. Än så länge har den effekten uteblivit. Både han och Tyresö/Hanviken behöver lyfta om laget ska få fart på säsongen.
Nicklas Nousiainen, Dalen
Dalen ville få in en rutinerad förstacenter som kunde leda laget både på och utanför isen. Nicklas Nousiainen skulle bidra med offensiv produktion, men också ge laget stabilitet defensivt med sin spelskicklighet och erfarenhet.
Hittills har han haft svårt att leva upp till den rollen. En poäng är facit så här långt, samtidigt som han står på minus fem i plus/minus-statistiken – tredje sämst i laget.
Det är en mager utdelning för en spelare som värvades för att vara en ledande kraft i båda riktningarna. Ska Dalen säkra en slutspelsplats behöver Nousiainen bidra mer offensivt och samtidigt hjälpa till att skapa större stabilitet i det defensiva spelet.
Oscar Sarhus, Vallentuna
Oscar Sarhus var en prestigevärvning för Vallentuna inför säsongen. Han hade varit en av Wings ledande spelare under flera säsonger, och att Vallentuna lyckades locka över honom skapade förväntningar på att laget skulle kunna ta nästa steg.
Men säsongsinledningen har blivit en besvikelse. Vallentuna har bara tagit fem poäng på sex matcher, och Sarhus har inte lyckats lyfta laget på det sätt som förväntades. Två poäng på sex matcher och minus tre i plus/minus, näst sämst i laget, är siffror som understryker den tröga starten.
För att Vallentuna ska kunna utmana om en slutspelsplats behöver laget få fart på spelet. Då måste också en tilltänkt nyckelspelare som Sarhus börja leverera mer.
Tobias Oskarsson, Lindlöven
När Tobias Oskarsson återförenades med radarpartnern Vilmer Grundström från tiden i Örnsköldsvik fanns det förväntningar på att duon skulle kunna hitta tillbaka till sitt tidigare samarbete. Under försäsongen fanns också tecken på att de skulle kunna fortsätta där de slutade.
När poängen började delas ut har det däremot gått trögare. Lindlöven har visserligen vunnit några matcher, men laget har inte övertygat – och Oskarsson har inte heller fått den utdelning som många hoppats på. Fyra poäng på nio matcher är inte ett katastrofalt facit, men det är en bit ifrån vad han har kapacitet att producera, särskilt med tanke på att han återigen spelar med Grundström.
Oskarsson förväntades bli en dominerande offensiv kraft och i viss mån fylla tomrummet efter Sebastian Falk. Hittills har han inte lyckats axla den rollen. För Lindlöven handlar det nu om att få i gång både Oskarsson och samarbetet med Grundström, så att laget får ut mer av den offensiva potential som finns.
