1. Troja
Troja är av tradition ett storlag i ettan och satsar också som ett storlag. Och även om man har ett i princip nytt lag efter förra säsongens degradering så har man fått ihop ett namnstarkt lag som borde kunna utmana om de absoluta toppositionerna i den södra Hockeyettan.
Men så här långt så ligger man på en 16:e-plats, den kanske sämsta placeringen ett Trojalag har haft i Sveriges tredjeliga sedan urminnes tider. Sex förluster på åtta matcher har det blivit, och man är endast målskillnad ifrån att hamna på kvalplats neråt.
Man inledde ändå säsongen starkt med seger emot Tingsryd i det stora rivalmötet, en match under vilken man visade upp massor av vilja och fysik. Det var också tänkt att vara lagets profil denna säsong.
Men sedan dess har man inte fått se mycket av det. Istället har laget sett varit tandlöst och tafatt, och den där skickligheten, som man normalt sett ett Trojalag besitta, saknas.
Visst finns det kvaliteter i laget, men just nu ser det ut som man tänker alldeles för länge i situationerna, att man reagerar istället för agerar. Att man inte litar på varandra, utan att man i ivern att hjälpa varandra hamnar fel i markeringsspel och positionsspel.
I nuläget är inte Troja ens nära att vara ett slutspelslag. Med tanke på att de har en av söderettans mest väl tilltagna spelarbudgetar är det långt ifrån godkänt.
2. Mörrum
Mörrum firar 60 år i år och skulle med det göra en hårdare satsning med målet att spela slutspelshockey i vår. Men så här långt så lutar det snarare åt att de får kvala sig kvar. En artondeplats med sex inspelade poäng är facit så här långt.
Visst spelar man en rätt sevärd ishockey. Man har mer fart i spelet och en kreativitet som lovar mer än det kan hålla. Men i de avgörande lägena brister det. Mörrum är inte tillräckligt vasst när chanserna ska förvaltas och inte tillräckligt stabilt när det egna målet ska försvaras.
Man har förtvivlat svårt att omsätta bra spel till mål, och kombinerar man det med ett otal individuella misstag och en oskärpa i försvarsspelet så blir det svårt att vinna matcher.
Det ser inte heller ut att vara någon uppåtgående trend, just nu ser det ut att bli en jobbig vinter för 60-åringen.
3. Grästorp
Grästorp spelar stundtals riktigt bra ishockey, dilemmat är att man också stundtals varit alldeles för givmilda defensivt. Laget har tappat ledningar efter svaga perioder under matcherna, och ett svajigt målvaktsspel har bidragit till bristen på stabilitet.
Grästorp ligger just nu sist i söderettan, och med tanke på att man ändå har en respektabel spelarbudget är det givetvis långt ifrån godkänt.
Det som gör att jag ändå håller Grästorp som en mindre ”flopp” än Mörrum är att i Grästorps fall så syns det ändå en utveckling. Sedan man ersatte Ian Blomqvist med egna junioren, andramålvakten Hugo Andersson, så ser man en uppåtgående trend för laget.
Är det tillräckligt bra för att nå slutspel? Nej det betvivlar jag, men det finns ändå potential att klättra några placeringar. Och med tanke på pengarna man satsar är det illa om man inte gör det.
4. Enköping
I Norra Hockeyettan är det svårt att peka ut någon tydlig underpresterare utifrån spelarbudgeten. Enköping är möjligen undantaget. Man ligger just nu näst sist och det indikerar inte den halvmiljon man ändå har att köpa spelare för.
Visst finns det förklaringar. Man har ett till stora delar nytt lag som det tar tid att spela ihop och därtill har man haft otur med skador på till exempel nyckelbacken Kalle Eriksson. Men en seger på nio matcher och -22 i målskillnad är ändå långt ifrån godkänt.
Ska man se det positivt så förlorade man elva raka matcher i inledningen av förra säsongen. Men det vill till att steppa upp rejält om man ska kunna anses ha levererat efter plånboken.
