Petteri Kankkunen, b Boro/Vetlanda
Den finska Suomisarja, landets tredjeliga, ses ofta över axeln av utomstående. ”En korpliga av låg klass” är det allmänna omdömet. Men bevisligen finns det riktigt bra spelare även i korpen. Petteri Kankkunen hämtades in till Boro/Vetlanda från just Suomisarja.
I Boro/Vetlanda har han blivit lagets nyckelback och sväljer massor av istid. Han är en skridskostark och spelskicklig back med ett bra skott, och han har en stor del i lagets succé så här långt under säsongen. Två mål och sju assist har det blivit – vem hade trott det om en ”korpspelare”?
Kevin Rönnelöw, b Örnsköldsvik
I Sundsvall var Kevin Rönnelöw en back i mängden, men i Örnsköldsvik är han långt ifrån anonym. Han har verkligen tagit för sig och har assisterat till hela tio mål på sina åtta matcher. En spelskicklig och rörlig back som läser spelet bra och gör sin omgivning bättre.
På så vis är han en nyckelspelare i Örnsköldsviks överraskande framgångståg.
Alexander Lundman, f Mariestad
Han ratades av Vita Hästen eftersom han inte ansågs vara en spelare som höll för en producerande enhet. I Mariestad har Alexander Lundman visat hur fel den sportsliga ledningen i Vita Hästen hade. Just nu leder han såväl skytteligan som poängligan i hela Hockeyettan med sina 19 poäng på blott åtta spelade matcher. Skytteligan leder han med tre mål, trots att han har spelat två matcher färre än tvåan.
Han är en stor anledning till Mariestads starka säsongsinledning. Med sitt vassa skott, sin oräddhet när det gäller att ta sig in på kassen och sitt enorma slit är han en spelare som gör skillnad.
Sebastian Lundman, f Västervik
Brodern Alexander är inte ensam om att göra succé. Även Sebastian Lundman har imponerat. Med sina 16 poäng på tio matcher ligger han tvåa i Söderettans poängliga och är en nyckelspelare bakom att Västerviks offensiv blivit en av seriens mest slagkraftiga.
Sebastian har bra speed och teknik, men framför allt ett riktigt bra spelsinne. Det gör att han kan servera sina kedjekamrater och få dem att glänsa.
Gustav Lindberg, f Troja
Det är svårt att inte tycka synd om Gustav Lindberg. Han har haft otur med de flesta klubbar han hamnat i. Först spelade han i ekonomiskt krisande Skövde, som gick i konkurs. Sedan hamnade han i Kristianstad, en klubb han inte ens hann spela en match för innan den tvingades ner på grund av att ekonomin inte höll för licensprövningen. Efter det kom han till Västervik, där han återigen hamnade i en klubb i ekonomiskt blåsväder. Förra säsongen gick han till Vita Hästen och fick där en lugnare tillvaro, även om laget överraskande åkte ur direkt i slutspelet.
Men i år har han hamnat i blåsväder igen. Hans nya klubb Troja har underpresterat å det grövsta, och fansens kritik är inte nådig när den tidigare allsvenska klubben återfinns på 18 plats.
Samtidigt går det knappast att lasta Lindberg för kräftgången. Han är kanske en av få spelare som verkligen har gjort sitt. Han försöker hela tiden göra något vettigt på isen och har också noterats för 13 poäng på åtta matcher. Det är en kraftig ökning av hans poängsnitt jämfört med föregående säsong, trots att han spelar i ett lag med stora problem. Det är inte Lindberg som behöver lyfta sig.
Elias Knoester, f Kungälv
I Mörrum var Elias Knoester en talang i mängden, men i Kungälv har han verkligen blommat ut. Tidigare har Kungälv varit helt beroende av briljante Oliver Gabay, men i år har han fått draghjälp av 21-årige Knoester, som har charmat Kungälvspubliken med sin fina skridskoåkning och teknik.
Att Kungälv har överraskat stort ska delvis tillskrivas Knoesters oväntat starka framfart.
Joakim Engholm, f Vallentuna
Kommentatorn sa under en försäsongsmatch:
– Ge Engholm pucken, då blir det mål!
Och lite så har det varit även när seriespelet dragit i gång. För även om Vallentuna har gått knackigt beror det inte på någon dålig leverans från förstaårssenioren Engholm. Åtta mål och två assist på sex matcher har det blivit för 20-åringen, som har ett ruskigt fint skott.
Men han är även stark på pucken och en mönsterbrytare som blir ett ständigt hot mot motståndarförsvaren.
Gabriel Jansson, f Tyringe
Tyringe har verkligen fått fart på både spelarnas utveckling och sitt eget spel den här säsongen. Laget spelar bra hockey och uppträder med ett helt annat självförtroende än under de senaste åren.
En av spelarna som sprudlar av självförtroende är Gabriel Jansson. Med sin storlek och vilja att hela tiden ta sig in på kassen blir han svårstoppad. Det har också gett utdelning i form av sju mål och tre assist på nio matcher, vilket gör honom till tvåa i den interna poängligan. Det är en anmärkningsvärd utveckling för en spelare som bara noterades för omkring 20 poäng i J20 Nationell förra säsongen. Dessutom bidrar han med ett fysiskt spel som ger Tyringe en dimension laget kanske har saknat under de senaste åren.
Oscar Davidsson, c Vita Hästen
När storstjärnor som Sebastian Kaijser, Marcus Eriksson och Tim Wahlgren inte har levererat är det den betydligt mer anonyme Oscar Davidsson som har klivit fram och anfört Vita Hästens offensiv. Det är nog många som har undrat om han ens skulle kunna ta plats i en offensiv roll med tanke på det stjärngalleri som Vita Hästen har värvat ihop.
Men han visade tidigt vilken potential han besitter. Med tio poäng på åtta matcher är han lagets poängkung tillsammans med den mer namnkunnige Joel Wahlgren.
Han är dessutom lika viktig i det defensiva spelet som den skicklige tvåvägscenter han är. Man förstår att han har fått chansen i drygt 30 matcher med HV71 i SHL, om man säger så …
Oscar Karlsson, f Mjölby
William Strand har varit näst intill osynlig, Edvin Lundkvist har inte varit sig lik och Christoffer Rapp kunde man förvänta sig mer av. Men när förra säsongens ledande spelare inte har kommit upp i nivå är det andra som har klivit fram och tagit ansvar.
En av dem är Oscar Karlsson. 21-åringen har visat upp fin skridskoåkning samt både kreativitet och fysik, vilket har gjort honom till en stor positiv överraskning. Dessutom har han bidragit med en hel del poäng. Fem mål och tre assist på åtta matcher är starka siffror för en spelare som gör sin första seniorsäsong. Han lär dessutom bara bli bättre och bättre med tanke på att han endast spelade tre matcher under hela förra säsongen.
