POWERRANK: Så bra är lagen i Hockeyettan Södra - klubbarna som sviker

Nu har de allra flesta lagen spelat tio matcher eller fler i den södra ettan. Det är Dalen och Troja som på onsdag har sina 20 minuter och 49 sekunder kvar att spela från matchen häromveckan som fick avbrytas på grund av att isen gick sönder.

Så. Hur bra har lagen varit här i början då och vad kan vi förvänta oss framåt. Vi försöker reda ut det här nedan.

Inom parantes hittar ni den faktiska tabellplaceringen.

20. Nyköpings SK (19)

Det börjar likna den förra säsongen mer och mer för NSK. Efter den imponerande 3-0-segern hemma mot Hanviken i premiären så har det inte sett lika ljust ut efteråt de de bara inkasserat sex ytterligare poäng under de tio matcher som förflutit. Ännu mer oroande är att storförlusterna har visat sig även den här säsongen.

Även om man klarat sig undan tvåsiffrigt så har man seriens svagaste målskillnad, minus 28, och endast 15 gjorda mål på elva matcher. Åtta av dessa har Patrick Isiguzo och Tomi Mäntynen stått för tillsammans och då har den sistnämnde lämnat laget. Stjärnan Daniel Olsson Trkuljas intåg har inte lyckats lyfta laget, förutom vid enstaka tillfällen.

Och som det inte vore nog så har man dessutom drabbats av tunga skador vilket gjort en till början tunn trupp ännu tunnare. Det finns för mycket frågetecken som är för stora för att placera Nyköping högre just nu.

19. Grästorps IK (18)

GIK är ett av höstens stora mysterium så här långt. Trots en på papperet bra trupp så får man i stort sett ingenting att stämma. Under inledningen staplades förlusterna på hög och det gick till och med så långt så att den tilltänkte stjärnmålvakten Ian Blomquist bänkades under några matcher.

Han kom tillbaka in mellan stolparna mot Troja och då vann Grästorp. Då trodde nog alla att vändningen var på gång för både Grästorp och Blomquist. Men icke, i matchen mot Kungälv trillade puckarna återigen in bakom den förre JVM-målvakten och ännu en gång fick han se sig utbytt mot 20-åringen Hugo Andersson.

Men det är inte bara bakåt det strular. Det är för många delar samtidigt som behöver förbättras för att jag ska våga tro på en ljusning här. Både PP och BP tillhör seriens sämsta och de tilltänkta stjärnorna framåt levererar inte.

18. Grums IK (20)

Trots ett starkare lagbygge till den här säsongen så har man faktiskt skrapat ihop färre poäng än under samma tid ifjol. Sex i år mot nio ifjol. Man har inte heller lyckats öka sin målskörd framåt nämnvärt och återigen så är Joel Nyman alldeles för ensam om att producera framåt. Även om nyförväret Elias Ivanssons sex mål är en framgång.

Undantar man 1-10-förlusten mot Mariestad så ligger man lika bra till defensivt som man gjorde ifjol och det vill jag hävda talar för dem inför fortsättningen. Man har också haft lite manfall under hösten på vissa av spelarna som ska vara av bärande karaktär.

Ta fler än Ivansson rygg på Nyman, vilket jag tror de kommer göra, så kommer man lyfta från jumboplatsen som man för närvarande ligger på.

17. Mörrums GoIS (17)

Blekingegänget har spelat bra i de flesta matcherna men har inte fått med sig resultaten. Nio poäng på elva matcher och minus 18 i målskillnad speglar inte verkligheten som varit.

Men nu är det där man är, på en playoutplats. Mycket av det kan tillskrivas en fattig målproduktion framåt. Något som man försökt korrigera genom att plocka in Hampus Johannesson från Västervik. Ett drag som efter två matcher ännu inte gett effekt.

De båda nordamerikanska importerna Griffen Fox och Vince Elie har ännu inte klivit fram och det måste de göra inom en mycket snar framtid om detta ska vända för GoIS.

16. IF Troja-Ljungby (16)

Det är inte mycket som stämt för Troja de senaste åren och efter premiärvinsten tidigare i höst mot rivalen Tingsryd så har det bara gått utför. Man hade fem raka förluster innan man tillslut lyckades stoppa blödningen genom att besegra Kungälv på bortaplan i den senaste matchen.

De har till och med varit nere på playoutplats och vänt. Nu tror jag dock inte att det kommer gå så illa så Troja hamnar bland de fyra sista. Men på förhand så var allt annat än slutspel ett misslyckande. Ifjol krävdes det 63 poäng för att nå topp 10. Har vi det som riktmärke så innebär det att Troja, som hittills snittat 1,11 pinne per match, under de återstående 29 matcherna i genomsnitt måste ta 1,83 poäng per match. Då har jag inte heller räknat med den avbrutna matchen mot Dalen som ska spelas klart på onsdagen och där Troja befinner sig i ett 0-1-underläge.

Det kan låta enkelt att plocka 1,83 poäng per match. Men poängmässigt så innebär det att man från och med nu måste skrapa ihop nio poäng under varje fem-matchers-period. De måste alltså vinna tre av fem matcher på full tid för att hålla takten.

Är det då omöjligt för Troja att nå slutspel? Nej, de är en tillräckligt stark klubb för att kunna värva sig ur krisen och ta de nödvändiga poängen som krävs. Men det måste ske nu. Man har inte råd att vänta.

15. Mjölby HC (15)

Fjolårets succélag har inlett denna säsongen knackigt. Det manifesteras om inte annat i skillnaden mellan hemmaplan och bortaplan. För hemma är man ruggigt starka medans man på bortaplan är lika chanslösa som Jabba the Hutt skulle varit på Tinder. Tolv av 13 pinnar har spelats ihop på hemmaplan.

En annan spaning är att om vi bryter ner det hela i detaljer så är det även milsvid skillnad på lagets prestation i special teams beroende på var man spelar. Hemma är siffrorna i procent: PP: 42,86. Borta: 8. Boxplay: Hemma: 77,78 Borta: 45,45.

Får man bara igång bortaspelet och hissar upp svansen även där så bör man kunna lyfta i tabellen.

14. Kungälvs IK (14)

Det bottentippade laget stretar på bra och har bland annat slagit både Borås och Halmstad samt tagit poäng av Troja. Men man är lite för beroende av att målvakterna Charlie Rotting och Hannes Ratkovic Berndtsson ska stå på huvudet. På elva matcher har försvaret släppt igenom 417 skott totalt och i längden blir inte det hållbart.

Men det positiva då. Oliver Gabay fortsätter att ösa in poäng framåt. Nyförvärven Elias Knoester och Rasmus Hultfelt har blivit positiva injektioner i offensiven och bröderna Eric och Max Österman har på senare tid visat att även de vill vara med och bidra framåt.

Kommer detta hålla över tid då? Nja. Man är lite för beroende av för lite få spelare och genom det så är man extremt skadekänsliga.

13. Huddinge IK (11)

Här har vi verkligen ett lag som blandat och gett under säsongsupptakten. Efter en fin start så åkte man på tre raka torsk innan man lyckades knipa en pinne mot Tingsryd. Därefter två raka segrar innan man gick på pumpen rejält mot Mariestad med 2-8 i baken.

Det stora problemet är målskyttet. I endast fyra av matcherna har Huddinge mäktat med tre eller fler mål framåt och man behöver verkligen att Linus Klasen tar sig tillbaka till speldugligt skick och styr upp Huddinges anfallsspel.

12. Tyringe SoSS (12)

Ett av ligans yngsta lag fick plötsligt många bitar på plats samtidigt. Framåt så leds de av en hel radda spelare kring 20-strecket. Spelskicklige Teodor Forssander har serverat genombrottsmannen Elias Kumlin till fem av hans sju mål. Vidare har även Gabriel Jansson hittat nätet.

Den ungdomliga backsidan tog ett så pass stort kliv gemensamt så lagledningen inte tyckte man behövde den rutinerade Johan Höglund längre. Det är svårt att bara peka på en enda back, då jag tycker samtliga varit bra. Men det är svårt att blunda för Max Kroons uppoffrande spel där han är totalt hänsynslös mot sig själv. Sånt uppskattas av den kunniga publiken i Tys Hov.

Sedan kommer vi inte runt målvakten Joseph Zieba som är på väg mot det stora genombrottet.

Hur långt kan det räcka då? Det är svårbedömt med ett så här pass ungt lag. Antingen flyger man hela vägen till en nionde-tionde plats, eller så går man tillbaka lite och landar kring plats 14-15. Men något playout. Nej, det blir det inte.

11. Västerviks IK (10)

Ett lag som man aldrig riktigt vet var man har. Defensivt så har det svajat rejält under lagets elva försa matcher. Samtidigt har man varit alldeles för beroende av att kedjan med Sebastian Lundman, Jacob Tenemyr och Noah Wolf ska leverera framåt. Vilket de har gjort. Men vad händer den dagen de inte gör det?

Sebastian Kjellén har visat att även han kan bidra offensivt. Men sedan finns det inte så mycket mer bakom där. Speciellt inte sedan VIK tappade tre forwards på ett bräde häromdagen. Ironiskt då att de också och snodde samtliga poäng av topplaget Vita Hästen samma dag. Apropå att inte veta var man har Västervik.

Helt klart är i alla fall. Ska man ha chans på slutspel så måste defensiven upp och bli mer kontinuerlig samtidigt som fler kliver fram och börjar leverera framåt.

10. Tranås AIF (9)

Flög ur startblocken och vann sina tre första matcher innan man gick på pumpen borta mot Dalen i omgång 4. Därefter har det bara blivit åtta poäng. Men jag vet inte om jag vill kalla det för formsvacka eller liknande. En grej är att man har haft mycket skador. En annan grej är att de matcher man spelat efter de inledande matcherna ändå varit jämna. Ett mål hit eller dit så hade det kunnat se helt annorlunda ut.

En källa till oro: Poängmaskinen och ledaren Pontus Eklöf har gått poänglös tre av de fyra senaste matcherna. Även om Tranås dräller av offensivt potenta spelare så är det ändå Eklöf som ska leda styrkorna framåt.

9. Boro/Vetlanda HC (6)

Man ligger just nu sexa. Niondeplatsen här är med klar darr på ribban. För om nykomlingen Boro sprudlade under de inledande matcherna så har de numera kommit in i lunken. Det är inte nytt och spännande längre och man vet ungefär vad man kan förvänta sig nu.

Samtidigt så har löftet Wiggo Sörensson “bara” gjort två poäng på de fem matcher som förflutit sedan han var utlånad till Växjö. Nu vill jag noga betona att jag inte lägger det på 18-åringen. Juniorer är ofta lite pendlande i sin form, helt normalt, men då krävs det också att andra kliver fram. Något som jag inte tycker gjorts fullt ut.

Jag säger inte att Boro står och faller med Wiggo Sörensson. Laget är såpass samspelt så de kan ta poäng även utan honom. Men då kommer det mer handla om gnetspel än champagnehockey och då landar vi ju i hur Boro tänker tackla det faktum att Sörensson förmodligen kommer spela JVM och vara borta under en månads tid. Kommer man värva in spets, eller litar man på gruppen så pass mycket att tron finns att de kommer lösa det på egen hand? Det ska bli spännande att följa.

8. Hanvikens SK (13)

Man fick en bedrövlig start på säsongen och hade bara två poäng efter fem spelade matcher. Men vändningen kom när man åkte ner till Småland och spöade succénykomlingen Boro. Därefter kom två raka trepoängare innan man oförklarligt föll hemma mot Grums. Därefter har det varit en vinst och en förlust.

Det är svårt att avgöra var vi har Hanviken i år. De har uppenbarligen svårt mot lag som lägger sig på defensiven. Vilket är märkligt då man besitter tillräckligt många offensiva nycklar för att låsa upp försvaren.

Samtidigt känner jag att man gör tillräckligt mycket mål för att kunna ligga högre än den 13:e plats man just har. Men man kan också snäppa upp målvaktsspelet en smula. Marcus Brännman har inte vunnit en match än så länge. Mike Sjöberg har varit desto mer framgångsrik, men även haft mindre bra matcher.

Hur eller hur så tror jag ändå att maskineriet kommer tuffa igång vad det lider och man bör kunna placera sig topp 10.

7. Halmstad Hammers (7)

Man har inte förlorat ännu på hemmaplan. Problemet är bara att man knappt tagit poäng på bortaplan. Endast fyra poäng har det blivit där. Men då ska man veta att man mött både Borås och KHK borta samt ett flygande Tyringe och ett vilt kämpande Kungälv. Känslan är att Halmstad inom en väldigt snart framtid kommer knäcka även bortakoden.

Man har sakta men säkert också tajtat till sin defensiv och man börjar se ut som sitt forna jag igen. Man tappade ju en hel del trotjänare under sommaren. Spelare som ingått i den där kärnan som genom blod, svett och ett jäkla anamma satte standarden för att “I Hammers jobbar vi nästan ihjäl oss. Passar det inte är dörren där”. Det känns som att den känslan är på väg tillbaka nu.

Parallellt så har en sån som välmeriterade Pontus Netterberg fått upp farten nu och i förra matchen mot Boro hittade Albin Blomberg nätet. Kommer dessa två herrar igång på allvar så är Halmstad ett givet slutspelslag.

6. HC Dalen (8)

Det är mycket som är positivt nu kring Dalen. Man har två raka segrar bakom sig, Hanviken och Nyköping, och man ligger i topp gällande både powerplay och boxplay.

När den tilltänkte förstemålvakten Fabian Arwidson gick sönder redan efter en match var det nog många med Dalensympatier som fick skrämselhicka, med tanke på att målvaktsspelet var deras stora akilleshäl ifjol. Men Albin Alexandersson har klivit in och spelat briljant och det kan nog bli en tuff konkurrenssituation när Arwidson är tillbaka.

Jag tycker man har visat att man är i toppen för att stanna den här säsongen. Men så mycket högre än sexa kommer man inte bli. Därtill är lagen högre upp alldeles för bra.

5. Mariestad BoIS (2)

Seriens vassaste offensiv med 51 mål på tio matcher. Alexander Lundman är lika het som chilins kung, Carolina Reaper, med sina tolv mål under inledningen. Anton Blomberg fortsätter att bomba in slagskott i PP och Jeremias Lindewall har lagt in ännu en växel.

Talesättet lyder: “En vass offensiv vinner matcher, en bra defensiv vinner mästerskap” och det är väl lite därför jag är återhållsam gällande Mariestad. För hur bra det än sett ut offensivt, så har man brister bakåt. Okej så länge man vinner matcherna genom att tuta och köra framåt. Men vad händer framöver om offensiven inte klickar som den gjort och man måste förlita sig till defensiven för att vinna matcherna?

För mot den allra yppersta toppen så kommer inte offensiven tillåtas att snacka lika mycket. Det är också något som visat sig under säsongsinledningen där man förvisso vann mot Borås, men också förlorat mot både Vita Hästen och KHK. Totalt på dessa tre har det blivit sex mål framåt. Ett snitt på två per match. Mot Hästen och Karlskrona blev det tre mål totalt framåt.

4. Vita Hästen (5)

Är man på väg mot en dipp nu? Frågan måste ställas då man under söndagen åkte på sin första förlust på ordinarie tid sedan Västervik vann i Himmelstalundshallen. I omgången dessförinnan kunde man vinna först efter straffar mot Huddinge. Innan dess hade man fem raka vinster, varav vissa kan räknas som skalper.

Min känsla kring det här laget är att det mellan varven kan ha svårt med motivationen. Man vet att man har ett av ligans absolut bästa lag på papperet och då kan det vara svårt att tända till mot lag man bara ska slå. Det är min känsla. Jag säger inte att det är en sanning.

Har en stabil och trygg defensiv där både Daniel Fahlström och Philip Aldenrud stått längst bak och agerat med pondus bakom backarna.

3. Borås HC (4)

Man är bäst i powerplay på imponerande 42,86 procent. Man är bäst i boxplay med 88,24 procent. Man är helt okej i spelet fem mot fem också. Målvaktsduon Melwin Asp Cassåsen och Viggo Andrén kan båda vinna matcher åt sitt lag.

Framåt har en spelare som Anton Svensson gått i bräschen målmässigt med nio strutar på elva matcher. Energispelaren Albin Storm, vars främsta roll är att vara en pina för motståndarna har hittills pangat in fem mål.

Så mycket positivt finns att plocka ur BHC:s prestation hittills. Något negativt då? Nja, snarare en farhåga. Borås har ett lag som är byggt för att spela en fysisk och framåtlutad hockey. De är redan nu ett av lagen i serien som dragit på sig flest utvisningar för roughing. Sånt där skulle kunna utnyttjas av motståndarna i ett försök att få Borås-spelarna ur balans. Här spelar tränaren Fredrik Johansson en stor roll: “Spela gärna tufft och fysiskt, men ligg på rätt sida gränsen så det inte straffar oss med en massa boxplay”.

2. Karlskrona HK (3)

Trots att man kanske inte alltid imponerat i matcherna så har KHK ändå en förmåga att få med sig poängen. Enda förlusten på ordinarie tid under säsongen har kommit mot Vita Hästen på bortaplan, och det går inte att klaga alltför mycket på en förlust i ett toppmöte. även om jag förstår att det svider för de hängivna KHK-fansen.

Målvaktsduon August Hedlund och Axel Mangbo har varit hur bra som helst och backspelet ser stabilt ut. Framåt har Malmölånet Viktor Olofsson visat sig vara en nyttig injektion.

Men det finns förbättringspotential. Ett mindre bra område hos KHK den här säsongen har varit special teams. Man har seriens svagaste powerplay på 7,69 och blygsamma 67,86 procent i boxplay. Trots detta vinner man alltså sina matcher, och bara det är ju imponerande i sig.

1. Tingsryds AIF (1)

Fjolårets dilemma för smålänningarna var att de vann de flesta matcher som de “skulle vinna” men hade det svårare mot toppkonkurrenterna. I år är det ännu så länge för tidigt att dra någon konklusion av den aspekten då de hittills bara mött Vita Hästen av de som får räknas som rätt givna topp 4-lag. Då blev det bara en poäng.

Så min tveksamhet kring hur laget står sig mot den yttersta toppen kvarstår tills motsatsen bevisas. Men det går inte att blunda för att man sedan premiärsmällen på bortaplan mot Troja tagit poäng i tio raka matcher och vunnit de åtta senaste.

I powerplay är man nästan 40-procentiga och man har både offensiven och defensiven för att behålla förstaplatsen i serien.