Björklöven har gått upp till 2–0 i matcher i finalserien efter de två första matcherna i Umeå.
Två raka 4–2-segrar, och halva jobbet gjort för att ta SHL-platsen.
Men återigen, som i match ett, blev det spännande in i det sista i match två.
Den här gången bjöd inte Björklöven sina motståndare på lika många tillfällen i powerplay, även om BIK fick sina chanser där igen och även gjorde mål.
I match ett gav Löven bort sju powerplay, nu kapade man det till tre och framförallt ingen utvisning i den tredje perioden – det var ett stort steg åt rätt håll för dem.
När det blev mer fem mot fem blev det också ett ännu större övertag spelmässigt.
Men den här gången stod Lars Volden i vägen för nästan allt och höll nere Lövens effektivitet, samtidigt som Löven också hade behövt mer skärpa i avsluten för att döda matchen tidigt.
Volden fick inte starta i match ett men klev in starkt här i match två och bör vara förstavalet fortsatt. Han kunde inte göra något åt Fredrik Forsbergs fina 3–1-mål, som blev matchavgörande till slut och som kanske även visade prov på skillnaden i skicklighet som finns mellan lagen.
Men sedan var det också stopp. Längre än så räckte inte Björklövens spets, trots många chanser.
Kanske man kan spela upp lite höjdpunkter från Alexander Beliavski i bussen ner till Karlskoga i helgen.
Behöver göra som "Sasja"
Lövenlegendaren och evige hjälten "Sasja" var på läktaren igen och hyllades, och det visades till och med några oförglömliga axplock från hans karriär på mediakuben, till publikens förtjusning.
Men den nu 62-årige forne storstjärnan, som sköt Björklöven upp till elitserien tre gånger under sin karriär, blev nog inte så imponerad av Lövenspelarnas beslutsfattande när pucken skulle tryckas dit. Och när målen inte kom, då upprepade sig historien – för Karlskoga är inte ett lag som ger sig.
Det gäller uppenbarligen för Löven att avgöra matcherna inom de 50 första minuterna – annars blir det ett drama. Nu hade man 3–1 en bra bit in i tredje perioden, men sedan blev det som det ofta blir i hockey. Ett skott, en styrning, en puck som studsar rätt – 3–2 och vips vände momentum och matchen blev helt annorlunda.
Men Löven höll undan på ett starkt sätt på nytt, Frans Tuohimaa försökte till och med göra mål i tom kasse – i en final (!) – men det målet kom från en annan finländsk nyckelspelare istället, Lenni Killinen.
Det var hans andra mål för kvällen och fjärdekedjan var återigen en nyckel för Björklöven, och spelade mycket när matchen skulle stängas ner.
Underläge – men helt väntat
2–0 i matcher för Björklöven men det är också helt väntat utifrån förväntningarna. BIK-spelarna har pratat om det här scenariot, det är inget man behöver bli alltför nedslagna över, och man visade igen att man aldrig ger sig.
Det som däremot behövs är lite mer kvalitet och skicklighet i avgörande moment från ett antal spelare, som Henrik Björklund, Åke Stakkestad, Adam Rockwood och Oliver Eklind.
Det finns någonstans ett sparkapital även hos BIK och de är som allra bäst när de spelar mer desperat och ursinnigt, som i slutet av tredje perioden. Kanske kan man börja matcherna mer i den stilen också – särskilt när det nu är Nobelhallen som gäller.
Nu blir det också en extra dag mellan matcherna och det bör gynna BIK-spelarna mest, som haft ett tufft schema ett tag nu, med match varannan dag i två veckor.
Med lite extra vila kan man kanske komma ut urstarkt inför sin hemmapublik och spela på sin högsta nivå.
Det måste man göra – annars kommer nog det här vara över på onsdag.
