Det är ett ytterst trist besked som AIK kommer med.
Säsongen är redan nu över för backen Samuel Jonsson.
Det allra tråkigaste är förstås för 28-åringen själv, som haft rejält med skadebekymmer redan i sin karriär och nu tvingas till en lång period borta från isen igen.
Det är en rejäl missräkning för AIK.
Men det är också tråkigt för oss som följer Hockeyallsvenskan.
Av alla nyförvärv som gjordes inför säsongen var jag kanske allra mest spänd på just Samuel Jonsson.
Skulle han bara vara i närheten av den extremt fina back han var under ett halvår i Kalmar 2025/26, så skulle han vara en av ligans bästa och mest sevärda spelare – dessutom under samma tränare.
Den värvningen var en stor anledning till att jag placerade AIK etta i tabelltipset och utsåg dem till min favorit att gå upp.
Nu gjorde skadebekymren att vi aldrig får se utfallet av det.
Tiden då han varit skadefri i en AIK-tröja har uppenbarligen varit mycket kort, och det var ganska snabbt tydligt att något inte stämde.
En back som älskar att ha pucken och är fantastisk på att driva den från zon till zon, skapa långa anfall och även styra powerplay, var så gott som osynlig i träningsmatcherna.
Förklaringen har vi nu här.
Nu toppar ju AIK tabellen ändå och kan alltjämt ses som favoriter att gå upp.
Men kan de verkligen göra det utan en back som Samuel Jonsson?
Jag är tveksam.
Framförallt för att AIK:s defensiv faktiskt är lite av en bubbla som kan spricka när som helst.
Laget släpper till på tok för många skott mot sig.
Bara Visby Roma och Almtuna har släppt till fler i skottsektorn, det farliga området framför mål.
Där har man räddats av att ha två extremt bra målvakter i Jhonas Enroth och Victor Brattström.
En Samuel Jonsson på isen gör misstagen färre och flyttar pucken bort från egen zon.
Men Samuel Jonsson var också en back tänkt att ta en stor del av istiden, mest i laget hade inte varit otänkbart.
Utan honom har AIK gjort det bra som lyckats täcka upp och vinna matcher ändå, och framförallt har Tim Theocharidis hittat gammal storform och tagit sig an en ännu större roll i Jonssons frånvaro. Dessutom har värvningen av Martin Schreiber varit klockren, och även han har tagit ett större ansvar vad gäller pucktransport och att ta rätt beslut i pressade lägen.
Men kan det hålla i längden att endast ha sex ordinarie backar?
Nej, givetvis inte.
AIK:s sportchef Lasse Johansson söker garanterat förstärkning och det han lyckas få in kan mycket väl bli avgörande för om AIK kan behålla pole position om SHL-platsen.
Alternativen?
Ja det kan säkert dyka upp en och annan back i Finland som söker en ny miljö.
Kanske en Olle Strandell eller Hugo Gabrielson som inte ser ut att ha fått någon vidare fart i sina nya lag.
Här på hemmaplan hade AIK givetvis inte klagat om Lucas Lagerberg skulle bli över i HV71 – men där ser man inte ut att vara riktigt nu.
Casha upp så mycket man kan för att lösa David Bernhardt, som varit på glid ett tag från krisande Linköping?
Köpa loss Marcus Karlström från ekonomiskt krisande Mora?
Eller chansa på att Riley McCourt funkar bättre i Viktor Tuuralas system än i Johan Hedbergs?
Alla alternativ ligger säkert på bordet hos Lasse.
Men något kommer han och AIK att behöva lösa för att SHL-drömmen inte ska stanna på en tråkig skada.
