Bjurman: "Hör till de mindre inspirerande upplevelserna här i världen"

Bjurmans krönika presenteras av Watch It Live 

Huruvida det verkligen är John Hynes fel att Devils efter den grundliga upprustningen av truppen i somras underpresterat så grovt under grundseriens två inledande månader går att diskutera – och därmed också ifall han förtjänade att få sparken i tisdags. 

Men efter hans två sista matcher som befälhavare i båset hade general managern Ray Shero inte mycket till val.

0–4-förlusten mot ärkerivalen New York Rangers förra helgen och, framför allt, 1–7-snytingen i Buffalo i måndags var praktfloppar av en sort man ytterligt sällan ser i det samtida NHL. 

Det var som att spelarna, inklusive en handfull verkligt högklassiga stjärnor, glömt de mest elementära grunderna i sporten ishockey.

På samma sätt kunde det omöjligen fortsätta, en förändring blev absolut nödvändig – och snabbaste, eller snarare enklaste, sättet att få en förändring till stånd är som bekant att avskeda coachen. Om inte annat skakar det ingreppet om truppen.

Så kvällen efter magplasket i Buffalo hade plötsligt Alain Nasreddine, fram tills dess assisterande åt Hynes, övertagit rollen som huvudcoach – och Hynes fått städa ur sitt kontor och smita ut bakvägen.

John Hynes fick till slut lämna jobbet som coach i New Jersey Devils.
Foto: Bildbyrån

Effekten blev…ja, inte direkt spektakulär. 

Laget spelade för all avsevärt mycket bättre än ett dygn tidigare, men fan hade det varit annars. Precis som så många gånger tidigare under säsongen begick ledande spelare dock ett antal förödande misstag i tredje perioden och tappade en ledning – med benägen assistans av en målvakt som inte precis väckte jättestarka associationer till klubbikonen Martin Brodeur.

Matchen därpå? De tappade ledning och fick stryk på straffar…

Den där benägenheten att ställa till det med individuella fadäser i helt fel lägen har varit ett lika genomgående som förbryllande tema sedan den första pucken släpptes i början av oktober. 

Personligen tyckte jag att Devils i övrigt spelade riktigt bra de inledande veckorna och var övertygad om att de rätt så omgående skulle korrigera de inte helt oöverkomliga problemen och, som de flesta av oss gissade innan säsongsstarten, börja häva sig upp mot slutspelsstrecket i november.

Men det hände aldrig. PK Subban, Sami Vatanen, Taylor Hall och de andra fortsatte sätta gaffeln i eget knä med förfärande frekvens – och ju längre hösten gick, desto mer uppenbara blev också de alarmerande bristerna på målvaktssidan. Eller för att tala klarspråk: Det visade sig att mångårige förstekeepern Cory Schneider har tappat allt och inte längre håller NHL-klass. Så han skickades helt osentimental till farmen i AHL och istället fick 22-årige MacKenzie Blackwood (är inte det ett riktigt fotbollsnamn, förresten? Mittfältare i West Bromwich brukar heta ungefär så…) ansvaret som nummer ett. 

Det är han inte riktigt mogen för ännu, tyvärr. Och Louis Domingue som back-up…ah, let’s not go there. Vi kan väl bara konstatera att det är smärtsamt att se en klubb så starkt förknippad med gudomligt målvaktsspel i en dylik situation.

Cory Schneider är inte längre en förstekeeper i New Jersey Devils. Foto: Bildbyrån


LÄS MER: Bjurman: "Deras metoder accepteras inte längre" 

Givet allt detta har jag hur som helst till sist gett upp hoppet om att det ska bli något av den här säsongen på västra sidan om Hudson River. 

St. Louis ifjol?

Jo, efter bluesmännens 18-19-resa – från sistaplatsen i tabellen till Stanley Cup-titel på ett halvår – vet vi att i det närmaste vad som kan helst hända. Men de hade en Jordan Binnington väntande in ”the pipeline”. Det har inte Devils. Tillika behöll Blues sina största superstars vid trade deadline. Det kommer inte Devils att göra.

Taylor Hall – Hart Trophy-vinnare så sent som 2018 – har ju gjort klart att han inte har några planer på att förlänga det kontrakt som går ut i sommar, han vill testa den fria marknaden. Det betyder att Shero i praktiken måste byta bort honom – eljest hamnar Devils i samma situation som Islanders när John Tavares bara lämnade Long Island, utan att klubben fick så mycket som en rulle tejp i utbyte. 

Många konkurrenter lär vara mycket intresserade, särskilt om Devils – som Shero indikerat – är beredda att behålla så mycket som hälften av lönen. Frågan är vad de kan få i utbyte. Förmodligen i första hand framtid, i form av unga talanger och draftval.

Taylor Hall lär inte stanna i Devils i framtiden. Foto: Bildbyrån

Det skulle ju i så fall bekräfta att fokus ligger på kommande säsonger – och att den här helt snopet verkligen är körd.

Ingen skulle vara gladare än jag om denna analys visar sig vara oriktig, för som NHL-korrespondent stationerad i New York åker man ju ändå ut till The Rock med jämna mellanrum och det blir så väldigt mycket roligare när Devils är bra och har något att spela för. Då kan stämningen absolut vara elektrisk i det mäktiga bygge de flyttade in i för tolv år sedan.

Men när de inte är det, och inte har det, finns det dessvärre ingen NHL-lada det är mindre upphetsande att besöka.

Givetvis finns det värre öden än att sitta och titta på hockeymatcher, oavsett inramning, men tro mig – en februaritisdag i The Rock när ett Devils på dekis av senare årgångars sort möter nåt västlag ingen bryr sig om och merparten av stolarna på de flesta läktarsektioner gapar tomma kan släcka livsglädjen hos den mest positive.