Hockeynews möter Anton Karlsson efter att Falu IF lyckats komma tillbaka och vinna en svängig batalj mot Väsby IK.
I Vilundahallens korridor ler 29-åringen brett över att ha gjort 1+1 i matchen och nu totalt stå på 10 poäng på 10 matcher i Hockeyettan – där han är på ett gästspel.
– Det satt långt in. Det gjorde det. Vi har väl varit lite så här hela tiden egentligen. Vi kvitterade i slutet där och så gör vi någon jävla dum pinch liksom, och så blir det att de gör mål igen. Och det är exakt det där vi har pratat om, att vi måste få bort. Nu fixar vi det idag, men det kommer inte funka mot andra topplag, säger Anton Karlsson.
Han är i Falu IF och ”håller igång” – den tidigare trefaldige JVM-spelare, Frölunda-, Leksands-, IKO- och AIK-profilen har spelat utomlands de senaste fyra åren. Och det har han tänkt fortsätta med.
– Jo, men jag gnuggar på. Jag håller mig i form tycker jag. Jag är redo för något äventyr om det kommer. Så hoppas det dyker upp något roligt snart som man kan dra iväg på.
Vad hoppas du på?
– Äh, men jag är väldigt sugen på egentligen vad som helst utomlands. Öppen för, som sagt, det mesta. Jag känner mig inte riktigt klar utomlands än. Jag tycker det är rolig hockey. Mycket offensivt, mycket tuffare spel. Man får slåss lite. Alltså, det är lite annat liksom, säger han, och tar upp skillnaden med ett bråk i den just spelade matchen som gav båda spelarna fem minuter och matchstraff.
– De står och gruffar på fem minuter. Det tycker jag är lite halvkasst. Men... Jag är sugen på att dra i alla fall. Snart.
Är det roligare, inte lika seriöst och allvarligt på något sätt utomlands, jämfört med Sverige?
– Ja, men alltså importer och sånt, de vill ju ha poäng. Det blir offensiva backar som sticker in. Det blir lite 2-1:or och 3-2:or och allt sånt där. Här hemma är det ganska strukturerat med alla. Du har dina defensiva backar som ska göra det. Där är det ju att alla vill göra poäng, liksom. Så det blir lite mer svängig hockey. Men jag är jättetacksam att jag har fått spela med Falun, att jag får vara här och köra.
De senaste åren har han varit en offensiv spelare under två sejourer i Villacher i Österrike, Storhamar i Norge, Orli Znojmo i tjeckiska andraligan, Sönderjyske i Danmark och nu senast tillbaka i Norge för spel med Stjernen.
Hur har det varit de senaste åren?
– Det är jättekul. Det är väl inte alla som får se så mycket. Mina barn också. Min äldsta har gått i skola i Norge och Danmark, Österrike. Så det är roligt för dem.
Familjen är med överallt?
– Nej, inte nu längre. Nu går de i skola. De får stanna hemma och vara med sina kompisar och sådär. Så det är väl ändå nackdelen. Men ja, man ska jobba.
Men av alla länder du har varit i då, var har det varit roligast?
– Österrike. 100 procent. Väldigt fint land, kul liga. Så det är något man saknar. Det är väldigt fint där. Jag trivdes med det. Det var ju verkligen offensivt, det var inte mycket att tänka bakåt. Det var rolig hockey.
Och är det något land du inte åker tillbaka till?
– Tjeckien var väl lite strul, med president och grejer. Men, jag vet inte, det var väl kul att se det också.
Men du går och väntar nu alltså?
– Ja, jag hoppas väl att det kommer något. Så då får man ta sitt pick och pack och flyga dit.
Men Sverige är du klar med?
– Ja, just nu känner jag det i alla fall. Men vi får väl se vad familjen säger också.
