Harmonin i Norges landslag ”Hockeygutta” är närmast total. Spelarna stormtrivs tillsammans och har haft tidernas VM.
Och kanske har festen inte börjat än.
– Vi har visat att vi kan spela bra och slå de bra lagen i gruppspelet. De har sin bästa chans i livet att vinna en guldmedalj, säger Storhamar-stjärnan Andreas Martinsen.
– Nej, att vara här och kämpa om en medalj är något norsk hockey bara har kunnat drömma om. Om man klarar sig till kvartsfinal i ett VM är det bra. Men nu är vi här och tävlar om medalj. Jag har knappt ord. Det är som en dröm.
Intresset i Norge har ökat och plötsligt är tv och tidningar på plats i Zürich. På ishockey-VM.
– Man kan säga det… Bara det att det är media. Det är en start.
Hur är intresset hemma?
– Det kokar. Alla jag känner, alla snackar hockey och alla följer med. Folk som inte vet vad icing eller offside är, men de sitter och tittar. Så det är otroligt skoj, och stort på ett sätt, och en möjlighet att vara med på det.
Norge har enorm erfarenhet runt laget med far och son Petter och Patrick Thoresen, de förra stjärnbackarna Ole-Kristian Tollefsen och Jonas Holös.
– Vi fick en ny tränarstab. Vi har alla de största i norsk hockey på ett sätt så man har en tyngd bakom sig och några som är lite äldre och yngre. Det är klart att det är viktigt när det är en ung generation som kommer upp att det står några där och säger gör si och så och så vet du att han har spelat där och där. De har varit i de situationer vi är i, kanske inte just i den här situationen (VM-semifinal)… men allt annat.
Andreas Martinsen, som snart fyller 36, har varit med i landslaget sedan 2010 och spelar sitt 14:e VM.
– Vi har snackat om att vi ska komma tillbaka till där vi var för tio år sedan med den känslan i laget. Man kom samman som lag och tränade hårt på camper. Få tillbaka stoltheten att vara med i landslaget och det har vi verkligen fått.
Vinsten mot Sverige
3–2-vinsten mot Tre Kronor drog igång hajpen runt Norges landslag på allvar. Det var första trepoängaren mot storebror i VM.
– Det var stort självklart. För hela Norge. I all idrott, om du tittar på femmilen, så är det Norge-Sverige. I hockey är vi miltals bakom er svenskar och det har vi varit under lång tid. Vi får försöka äta oss närmare och närmare. Jag har varit med och slagit Sverige förut (VM 2011, på straffar), men det kändes annorlunda och det var otroligt stort. Nu har vi tagit ett steg och ser inte tillbaka.
Andreas Martinsens egen karriär tog fart efter tiden i Leksand 2009/2010.
Men flytten dit från Lillehammer gick inte alls som förväntat.
Motgången i Leksand
– Det börjar bli länge sedan, men där och då var jag 19 år och skulle till Sverige. Fram till dess hade allt varit bra. Bara framgång hela vägen. När jag kom dit hade jag endast fokus på att jag inte skulle bli utlånad tillbaka till Lillehammer. Det hade varit ett supernederlag. Men det var det som hände vid jul då. Det gick inte som jag hade förväntat mig. Jag fick på käften och var tvungen att åka tillbaka med svansen mellan benen.
Leksand blev en värdefull läxa för hockeykarriären.
– Efter lite tid, det var kanske då jag verkligen lärde mig för det var första gången jag fick känna på en motgång. Hem till Lillehammer, ställa om. Jag hade en dröm och ett mål att ta mig till NHL och behövde hitta en annan väg. Det var många lärdomar det året.
Han minns:
– Det var skoj att sitta bredvid Pelle Prestberg för jag växte upp med att vara Färjestads-fan. Och (Peter) Nordström som jag fick sitta bredvid i omklädningsrummet. Det var stort. Ett trevligt år.
Så ska schweizernöten knäckas
Nu väntar VM:s största utmaning med match mot Schweiz som har vunnit åtta raka matcher och som har 10 000 högljudda åskådare runt sig i Swiss Life Arena.
– Det är först och främst helt otroligt att vi är här. Men nu är vi här och vi tänker att allt är möjligt. Vi vet att vår väg in i matchen är att det är en semifinal i VM med allt att vinna. För schweizarna är det lite motsatt, de har allt förlora.
Martinsen ser inga konstigheter med matchplanen:
– Vi kommer att gå ut och försöka peta bort dem från pinnen, lite som vi gjorde mot Sverige och Tjeckien, och nästan Kanada. VI är inte roliga att möta. Vi är fysiska och vi har ett antal unga spelare som är i ansiktet på superstjärnorna och får dem lite ur matchen. Vi är solida defensivt och har bra målvaktsspel. Och inte minst, vi har tron på att det går.
