Han växte upp i Bromsten, mellan Rinkeby och Tensta. Ett område som ofta förknippas med problem, men som för Tuurala snarare präglats av gemenskap och tillit.
– Jag har en helt annan bild än vad många andra har i det här landet. För mig har det alltid varit hemma, tryggt.
Hemma pratades finska, i skolan både finska och svenska – och efter college i USA behärskar han även engelskan fullt ut. Det språkliga har blivit en del av hans identitet, något han nu för vidare till sina barn.
Han minns familjens kamp för den finskspråkiga undervisningen i Bredbyskolan, en konflikt som slutade med dödshot och polisbeskydd.
– Det var före min tid, men det säger något om klimatet, säger han.
I dag är han huvudtränare för Kalmar HC – ett uppdrag han valt att förlänga trots rykten om större klubbar.
– Jag har inte pratat med AIK på flera år. Det där dyker upp varje sommar. För mig handlar det om människor. Vi har byggt något i Kalmar som jag är stolt över.
Den kommande säsongen blir Kalmar HCs tredje i Hockeyallsvenskan, och för första gången kommer laget in i serien med uttalade förväntningar.
– Tidigare har vi alltid blivit nederlagstippade, men nu märker jag att vi har tjänat oss till respekt. Det ser jag som något positivt.
Vad som gjort honom framgångsrik? Han tror på långsiktighet, noggrannhet – och en tydlig idé.
– Jag är konsekvent. Det kan bli för mycket ibland, men jag tror på det vi gör. Jag tycker det är roligt, och jag försöker smitta av det till min ledarstab. Och som jag brukar säga till mig själv: Ingen minns en fegis – hellre ökänd än okänd.
