Oliver Dejbjerg Larsen kommer från ett sprakande fjolår på juniornivå. Han vann J20:s poängliga med 20 mål och 33 assist på 36 matcher.
– Det var roligt. Speciellt. Det är nog den bästa hockey jag spelat någonsin. Jag kom från en bra försäsong där jag verkligen tog stora kliv, både fysiskt men också... Jag hade föregående säsong bakom mig, vi fick en ny tränare, lite nya chanser, lite självförtroende och sånt. Så det var spännande och kul.
Hur har tiden i Rögle varit överlag?
– Det har varit skitkul. Jag flyttade upp när jag var 16 och gick där i tre år. Det har format mig som hockeyspelare. Jag har varit i Rögle och tagit in deras DNA för att spela hockey, både som person och som hockeyspelare, och det har gett mig mycket.
Hur är Rögle-DNA:t?
– De gillar att jobba hårt, både på och utanför isen. Men också hur man är utanför isen, det trycker de mycket på. Man ska trivas utanför isen för att också kunna prestera bra på isen. Det känner man.
Jag läste i Siljan News att du inledde tiden i Leksand med en lunch med gamle LIF-ikonen, tillika din landsman och Malmös assisterande tränare, Jens Nielsen.
– Ja, jag känner honom bra. Vi är familjekompisar. Min pappa har spelat i både klubblag och landslag med honom hela sitt liv.
Den 19-årige dansken har hockeyn i blodet, trots att han är uppväxt i Ålborg där hockeyns trumfas både av fotboll och framför allt handboll. Pappa Ronny Larsen spelade i både Oskarshamn och Rögle under sista delen av 90-talet.
– Min farfar spelade också. Jag kommer från en riktig hockeyfamilj skulle jag säga.
Vad sa Jens Nielsen då på lunchen?
– Ja, vad sa han? Det var lite om Leksand som stad och så. Den är ju inte jättestor, så det känns lite som hemma. Ängelholm var inte jättestort heller, så det är skönt för mig. Jag gillar inte jättestora städer.
Vad sa han om Leksand som klubb då? Han har ju ändå spelat här länge.
– Att det är bra. Det är professionellt. Struktur i allt de gör och koll på allt de gör. Så det var bara bra saker.
Har du koll på hur han var som spelare?
– Ja, en offensiv spelare skulle jag säga. Han är väl den som gjort flest poäng här i Leksand som inte är från Sverige. Så offensiv spelare skulle jag säga.
Han var en jävla lirare. Väldigt skicklig. Hur är du som spelare?
– Lite samma sak. Spelskicklig. Letar gärna bra passningar och passningar som leder till mål men kan även göra mål själv. Jag är skicklig i en mot en och i sarghörnen.
Passa först eller skjuta först?
– Passa först, skulle jag säga. Mitt spelsinne är min spets.
När man kollar antalet poäng du gjorde förra året vet man inte riktigt hur man ska översätta det till Hockeyallsvenskan. Vad tänker du om det?
– Jag är såklart en spelare som ska göra poäng och jag är en offensiv spelare. Oavsett var jag spelar ska jag vara det, för det är min spets. Man vet inte riktigt hur det kommer att bli, men med tålamod tror jag att det kommer fungera bra.
– När jag har pucken ska det hända grejer hela tiden. Det är där min spets är. När jag har pucken kan jag både göra mål själv och spela fram en lagkamrat till en målchans.
August Lissel kom tvåa efter dig i poängligan i J20, men med mycket högre poängsnitt per match. Så det här laget innehåller ju de två spelarna som gjorde flest poäng i J20 ifjol. Vad tycker du är rimligt att folk förväntar sig utifrån nu när ni ska spela i Hockeyallsvenskan?
– Jag tror att man får ha lite tålamod i början. Nu vet jag inte riktigt hur han är i seniorhockey, men för min del är det ju nytt med seniorhockey. Ju fler matcher och träningar man får, desto bättre blir man i seniorhockeyn. Så tålamod i början. Sedan, får man chansen så tar man den såklart.
Hans massiva poängskörd i J20 gick förstås inte Rögles A-lagsledare obemärkt förbi. Två gånger var det nära att han fick debutera i SHL.
– Men jag var skadad båda gångerna. Det var ett landslagsbreak där jag hade en skada. Sedan spelade jag innan J20 började igen och jag var egentligen redo, men de vågade inte riktigt ta med mig om skadan skulle komma tillbaka.
– Jag tränade dock med dem under finalserien.
Det måste ha varit speciellt att vara med under finalserien?
– Ja, det var kul. Det var en speciell stämning runt hela laget. Man kände att de verkligen trodde på det. Men tyvärr fick de inte guldet.
Man håller ganska låg profil då, va?
– Haha, ja, det gör man. Man säger inte så mycket då. Man ställer sig i ledet.
Efter att klubblagssäsongen var slut fick Oliver dock tillslut spela seniorhockey. Han fick nämligen debutera för Danmarks A-landslag, detta i träningslandskamperna inför VM.
– Det var skitkul att få chansen där. Att få representera Danmark med seniorlandslaget, det var skitkul. Jag visste att jag hade haft en bra säsong, men efter att vi åkte ut med J20 tänkte jag bara att nu är det fokus på sommarträning. Men sedan fick jag ett samtal från landslagstränarna som sa att jag skulle med.
Hur blev det att du hamnade här?
– Först och främst skulle jag egentligen ha en dialog med Rögle om jag skulle stanna kvar där. Men eftersom jag inte riktigt fick den chans som jag ville ha kände jag att jag skulle kolla andra vägar. Efter det kom det lite från Kanada, från OHL. Länge såg det ut som att jag skulle dit, men sedan kom Leksand ganska kort tid efter och då gick det rätt snabbt därifrån. Efter att de kom in i bilden var det inget att tveka om.
Du var inställd på OHL först?
– Ja, helt klart var jag det. Men efter att Leksand kom in och jag kunde få chansen att bara spela seniorhockey blev det rätt självklart för mig.
Vad sa Leksand som fick dig att välja dem?
– Det var ju att jag skulle få spela i A-laget. Efter det var det inte mycket att tveka om. Det är bra kultur här också, bra struktur i allt de gör, träning och allt sådant. Så det var bra.
