HOCKEYTVÅAN: Legendariska profilerna som blev tränare – hela listan

Det är inte bara spelare med spännande bakgrunder som håller till i Hockeytvåan. Det finns även en hel del tränare som tidigare i livet befunnit sig på betydligt större scener än den svenska fjärdedivisionen i ishockey.

Niklas Brännström - Nässjö

Brännström var faktiskt en av de mer talangfulla juniorerna i 70-kullen där han bland annat lirade JVM 1990 med Mats Sundin och Nicklas Lidström. Debuterade 1989 i elitserien för moderklubben Skellefteå.

Efter en lång elitkarriär med spel för Färjestad, Södertälje och ett utlandsäventyr så avrundade han karriären med tre säsonger i HV71. Norrlänningen blev kvar i trakten, närmare bestämt Nässjö, där hans båda söner, Isac och Erik Brännström, tog sina första skridskoskär.

Niklas Brännström tränar numera Nässjö i division 2, men har tidigare tagit upp HA74 till Hockeyettan som coach och dessutom vid flera tillfällen lett Smålandslaget i TV-pucken.

Daniel Despotovic - Flemingsberg

36-åringen testades flitigt i juniorlandslagen som ung men lyckades aldrig riktigt etablera sig i SSK:s elitserielag. Istället tog han omvägen förbi bland annat Lycksele, Haparanda och Mariestad i division 1 där han under några år utmärkte sig som en poängspruta av rang.

Den storvuxne och hårt arbetande forwarden hann även med några vändor utomlands, bland annat i Kroatien, innan skridskorna åkte på hyllan 2018.

Slog sig in på tränarbanan 2019 då första uppdraget var kombinationslaget Järna SK/SPAIF i division 2. Har tränat Flemingsberg sedan 2021 och några år senare tog han laget till playoff 2 i kvalet mot Hockeyettan.

Paul Everberg - Jonstorp

Röglestjärnan Dennis Everbergs farsa var minsann en riktigt bra spelare på sin tid. 61-åringen debuterade för moderklubben Rögle i division 1, dåtidens andraliga, som 18-åring 1982 och värvades sedan till Västra Frölundas satsning tillbaka till elitserien i slutet av 80-talet.

I Göteborg blev han snabbt en av de offensiva stjärnorna, tillsammans med bland andra Patrik Carnbäck och den förre NHL-spelaren Jörgen Pettersson. När Frölunda väl var i elitserien så blev Paul Andersson, som han hette på den tiden, landslagsman.

Avslutade sin egna spelarkarriär i Västerås vid millenieskiftet och har inte haft några större tränaruppdrag sedan dess. Men i år återfinns han som assisterande bakom Albin Hakelid i Jonstorp.

Hockeynews frågade 29-åringen vad det betyder att han en sådan rutinerad herre vid sin sida.
– Han har ju en otrolig erfarenhet och ett väldigt lugn i alla situationer. Det betyder mycket för mig i all den dagliga verksamheten. Samtidigt som han är väldigt ödmjuk i allting han gör och i alla dialoger han och jag har. Han kommer med mycket spännande idéer och tankar, berättar Albin Hakelid.

Henrik Glaas - Valbo

Tog som huvudtränare upp Valbo till Hockeyettan 2016. Detta efter att tidigare det året klivit ner från sportchefsstolen och in i båset. Året efter var han tillbaka i rollen som sportchef innan Brynäs kallade på hans uppmärksamhet.

Under sina tre säsonger där ledde han laget till en semifinal och två finaler. Därefter har han haft några andra uppdrag inom Brynäs innan han till denna säsongen kom tillbaka till Valbo som uppdraget som huvudtränare.

Ledde Gästrikland i TV-pucken för pojkar förrförra veckan.

Roger Jönsson - Olofström

Slår man samma Jönssons karriär som både spelare och ledare så är han högst troligt en av de mer rutinerade pjäserna här.

Som spelare gjorde han tre säsonger i Elitserien för Västerås. I andraligan (Allsvenskan/division 1) har han närmare 200 matcher för bland andra Rögle och AIK.

2008 la han skridskorna på hyllan och blev sportchef i moderklubben Olofström. Där fick allsvenska Oskarshamn upp ögonen för honom och det blev sex säsonger i Småland.

Därefter så har det handlat om olika uppdrag i Olofström, med ett avbrott för att försöka rädda kvar Tingsryd i allsvenskan för ett par år sedan. Från och med förra säsongen tränar han moderklubben i Hockeytvåan.

Philip Kemi - Kiruna AIF

För den breda massan så är 35-åringen kanske inte speciellt känd. Står noterad för två SHL-matcher i Luleå säsongen 10/11. Men för oss som följt Hockeyettan under en längre tid så kan det konstateras att 35-åringen slår sig in på topp 10 över de backar som gjort flest poäng i ligan genom tiderna.

De flesta av dessa poäng gjorde han hemma i Kiruna för IF och AIF. Men han representerade också Visby i tredjeligan. Spelade så sent som i våras för Kiruna IF innan han avslutade karriären och hoppade direkt på tränaruppdraget i Kiruna AIF.

Kim Lennhammer - Segeltorp

Lennhammer gjorde sig kanske under spelarkarriären mest ett namn som offensiv back i Hockeyettan för Huddinge. Men på cv:t finns också 29 SHL-matcher samt europamatcher med Djurgården, över hundra matcher i allsvenskan och två säsonger i den norska högstaligan.

Har sedan några år varit verksam i Segeltorp där han fungerat som både sportchef och assisterande tränare innan han till denna säsongen klev upp och blev huvudtränare.

Fredrik Lindgren - Clemensnäs

46-åringen hade en riktigt fin karriär med två SM-guld som toppar. Totalt blev det 566 matcher i SHL. Främst för Skellefteå, men även en säsong i Färjestad. Det blev dessutom ett gäng landskamper för Tre Kronor för den defensivt skicklige backen.

Har sedan skridskorna åkte upp på hyllan verkat som sportchef i Clemensnäs. Till denna säsongen har han också klivit ner i båset som assisterande tränare bakom Kim Lundgren.

Robert Nordberg och Petter Nilsson - Boden

Kusinerna vann SM-guld tillsammans i Luleå 1996 i en av de mer legendariska finalserier som spelats. På den tiden hade de även ett hobbyprojekt tillsammans med den förre målvakten Erik Granqvist.

Bandet tog sitt namn från Ebba Blitz, som då var ett känt ansikte från ZTV och TV4 där hon arbetade som programledare och hallåa. Namnvalet kan ju dessutom, om jag får komma med en vildsint gissning, ha en koppling till det legendariska punkbandet Ebba Grön också.

Efter SM-guldet 1996 gav sig trion ut på en vild turné i Norrbotten som blev omtalad. Vid några av spelningarna klev de upp på scen i klubbdräkt med guldmedaljerna runt halsen.

Men nu var det inte punk som skulle avhandlas här. Även om det är ett oerhört trevligt ämne. Robert Nordberg har som tränare främst gjort sig känd som en av arkitekterna bakom att Bodens HF tog sig till Hockeyettan och sedermera blev ett topplag med allsvenska ambitioner.

För ett par år sedan så återuppstod den sedan länge konkursade klubben Bodens IK, ni vet laget som 1994 endast var en missad straff mot AIK från Elitserien. Robert Nordberg blev direkt huvudtränare i nystarten och vid sin sida har han återigen haft kusinen Petter Nilsson.

Nilsson som efter sin egna spelarkarriär varit assisterande bakom Thomas “Bulan” Berglund i Brynäs och även hade en kortare period som huvudtränare i Luleå. Ett uppdrag som avslutades efter ett av de mer punkigaste tränarintervjuerna i svensk ishockeyhistoria.

Mattias Remstam - Gislaved

Det händer inte ofta att spelare skuttar två divisioner på en gång. Men det var precis vad som hände 1999 när den dåvarande HV-sportchefen Dag Larsson plockade in Mattias Remstam från Nittorp i division 2, på den tiden motsvarande Hockeyettan idag.

Den då okände powerforwarden från Grimsås tystade alla eventuella kritiker direkt genom att panga in 13 mål under sin debutsäsong för HV71 i högsta serien. Han var sedan kvar i klubben hela vägen fram till 2007 då han lämnade. Men han hann med att vinna ett SM-guld i Jönköping. 2004 då “Remmen” vann tillsammans med bland andra “Snöret”, Johan Davidsson.

Remstam gjorde sedan flera starka säsonger i både allsvenskan och ettan för Borås och Nittorp innan han la karriären på hyllan.

Under inledningen av tränarkarriären så var han faktiskt spelande assisterande tränare i Nittorp. Har tränat Västergötlands TV-puckare i olika omgångar och utöver moderklubben så har han dessutom coachat Gislaved.

Nu är han tillbaka i den sistnämnda klubben från och med den här säsongen. Starten har inte varit helt lysande för laget, men en liten uppryckning har kunnat skådas på senare tid.