”Tveksamt om jag hade levt i dag”

När Linus Skager ser tillbaka på hockeykarriären är det långt ifrån en spikrak resa han beskriver.

Redan som 15-åring lämnade han hemmet för Modo. Där blev han kvar i tre och ett halvt år och hade till slut ett kontrakt som sträckte sig mot A-laget.

Chansen kom däremot aldrig på det sätt han hade hoppats.

– Jag hade junior-A-lagskontrakt men fick aldrig riktigt chansen. Alla i min årskull som var kvar fick träna med dem, förutom jag. Då kände jag att det var droppen.

Nästa flytt gick till Växjö.

– Då var det lite nedåt i karriären, så jag bytte till Växjö för att känna att det var kul med hockey. Jag fick spela några matcher där och gjorde det bra. Jag fick chansen i A-laget där. Då kände jag: Vad gjorde jag fel i Modo som jag inte gjorde här? Då var det ändå SHL.

Fyra SHL-matcher hann det bli innan pandemin förändrade förutsättningarna.

– Det ställde till det. Då kunde jag inte spela några matcher. Fyra matcher i SHL och sen fick man lämna på grund av coronan. De ville att jag skulle till Karlskrona och de var ju i Allsvenskan. Men de tvångsdegraderades till Hockeyettan.

– Då kände man att det gick lite upp och sen rakt ner. Det har varit tufft många gånger, om jag ska vara ärlig. Det har varit riktigt jobbigt.

”Vad fan ska Skager dit och göra?"

I efterhand har Skager funderat över vägvalen han gjorde som ung – men betonar också att det är inget man som spelare kan älta allt för mycket.

– Det är klart man kan tänka i efterhand. Det är lätt att tänka att Modo var ett dåligt val av mig. Det har jag gjort också. Jag hade andra lag att välja på. Jag skulle kanske ha tagit Frölunda och då kanske man hade spelat i SHL.

– Det var nog inte rätt för mig. Sen trivdes jag väldigt bra i Modo med kompisar. Utöver det så var det... Det var fel men det är svårt att veta innan.

Efter det valde Skager att söka efter glädjen till sporten igen och det blev en flytt till Hockeyettan och Köping.

– Det var väl många som tänkte: "Vad fan ska han dit och göra?" Jag hade några kompisar där och kände att det här blir kul. Har man kul så går det bättre.

– Det gick bra för mig där. Då ringde Karlskrona och ville ha mig där vid jul. Så gick jag dit. Gjorde det bra där också men som lag gick det väl sådär. Fick väl inte vara kvar året efter det. Det har varit mycket upp och ner.

Därefter följde tre år i Kalmar i Hockeyettan. Skager följde inte med upp till Allsvenskan efter att föreningen fick en plats då Kristianstad hade tvångsdegraderats.

– Då var jag i Kalmar i tre år och sen drog jag till Forshaga. Jag visste väl inte riktigt om jag ville vara kvar i Kalmar där. Sen gick de upp under sommaren och då var jag i Forshaga och sen gick jag till Kalmar igen vid jul.

Trots de olika turerna har Kalmar blivit en plats som betyder mycket för honom.

– Som sagt, jag trivdes otroligt bra i stan. Det har varit sköna lagkamrater som jag haft där varje år.

– Jag har träffat jättemånga kompisar som jag har kontakt med än i dag. Vi har kvar lägenhet i Kalmar. Så Kalmar som stad ligger mig varmt om hjärtat.

Fick en enda match på sig

När Skager befann sig i Forshaga säsongen efter öppnades plötsligt dörren tillbaka till Kalmar.

Till en början handlade det endast om en match.

– Grejen var då att de skulle möta BIK borta. Det var nära Karlstad. Så hade de många sjukdomar då. Då ringde Jarkko, förra sportchefen där, och sa:

– "Vi vill ha dig med mot BIK men det är bara den här matchen. Inget mer sen."

Skager såg det som sin möjlighet att visa att han hörde hemma på allsvensk nivå.

– Då märkte man att, ja, det är bara den här matchen. Men jag tänkte att det ska bli kul och att jag ska visa upp mig, att jag klarar av Allsvenskan. För jag tycker att jag skulle ha spelat i Allsvenskan innan det också. Men jag har inte fått chansen.

– Då gjorde jag det bra där, tyckte jag. Och de också. Så gick det väl en, två veckor tror jag. Sedan ringde de Forshaga och ville ha hit mig till Kalmar. Men sedan var det lite strul och det blev inte riktigt klart. Jag visste inte om jag skulle åka eller inte.

– Men så blev det och jag avslutade riktigt bra de sista matcherna där innan säsongen tog slut. Det var ändå en resa.

Chansen i Hockeyallsvenskan kom till slut – men vägen dit har knappast varit spikrak.

– Vissa får den korta vägen och vissa får den långa. Jag känner väl varje år att jag gör poäng men sen handlar det ju om hur man är i försvarsspelet och hela den biten. Det är så mycket mer än bara poäng.

– Så då känner jag att man ändå krigar på mycket. Men man har väl tänkt några gånger: "Nu ger jag upp".

Men det har du inte gjort?

– Nej.

Har det varit nära?

– Nja, inte nära så. Men det är det här. Då kommer vi in på det här mentala.

”Bara jag hör ordet fystester...”

När Skager säger att han ibland tänkt ”nu ger jag upp” handlar det däremot inte om att han varit nära att sluta med hockeyn. I stället leder resonemanget in på något som följt honom länge: den mentala pressen.

Han beskriver bland annat en återkommande ångest inför sommarträning och tester.

– Det har blivit mycket bättre nu. Vi tränar stenhårt här i Södertälje och jag älskar det. Jag har aldrig varit med om det innan, att det tränas så här hårt.

– Men det är många gånger man har känt efter en säsong: "Ja, nu ska jag njuta." Två veckor in får man på WhatsApp: "Nu börjar sommarträningen och det är tester." Och du vet, då börjar min kropp bli så här... Det är inget för mig.

– Det är bättre att jag är ärlig med att säga det. Men ändå gör jag det för att jag älskar hockey så mycket. Det har varit lite att ledigheten går så snabbt.

Reaktionen har ibland varit fysisk.

– Och bara jag hör ordet fystester börjar kroppen... Jag får ont i magen. Jag tror många kan hålla med mig om det men kanske inte säger det. Det är extremt jobbigt, tycker jag. Det är press och press hela tiden. Men jag älskar ju hockey. Så man kör på.

Skager beskriver det som att det inte handlar om att inte vilja träna, utan mer att han hamnar i att jämföra sig själv med övriga lagkamrater.

– Jag är kanske den minsta i laget, i alla fall bland de minsta här. Vi har några väldigt stora bjässar. Ska vi gå in och köra samma test, då känner jag mig så där...

– Men visst, jag tävlar ju på något sätt mot mig själv, att bli starkare. Det är därför man gör tester och sånt där, för att se hur man har tränat. Så det är ju jättebra.

Han fortsätter:

– Det är mer de som är två meter långa liksom, de tar ju hundra gånger mer än mig. Och jag känner mig kanske klen. Då blir jag så här: "Men fan..."

– Att man kanske inte är bra, liksom. Man vill visa sig från sin bästa sida. Det är väl sånt som jag tycker är lite jobbigt.

Hyllar träningen i SSK

Här når intervjun en liten vändning.

Skager känner att det finns positiva saker att flytta med – och vill framföra hur positiv han senaste flytt varit när han säger klart och tydligt:

– Nu vill jag prata om hur bra det är här.

En del av det han uppskattar med flytten till SSK är, som han nämnde lite innan, just den hårda träningen.

– De pushar på väldigt bra här. Det börjar med Bergfors i gymmet. Han är en jävla bjässe. Han har ju varit i NHL och allt och vet hur det funkar.

– Det är extremt jobbiga pass men det är skitbra för mig också att få de passen. Det är inte så att du kan gå och gömma dig i ett hörn. Här kör vi. Och det är jävligt gött. Det är viktigt för mig.

De första veckorna i den nya klubben har varit krävande.

– Det är jobbigt än i dag. Det är fullt ös. Och det är bra. Ska man gå långt i en serie så ska man orka. Det kan bli många matcher och det är viktigt att orka.

Även själva klubbytet har blivit enklare än han brukar uppleva det.

– Jag trivs otroligt bra, säger han och fortsätter:

– Jag är extremt nervös inför varje säsong när det är ett nytt lag. Man kände ju några här, "AJ" (Vanderbeck), Teemu (Väyrynen), "Gabbe" (Gabriel Olsson) och Gustav Salmi-Lilja och de här. Men vissa har man bara mött.

Nervositeten för just detta klubbyte lade sig med andra ord relativt snabbt.

– När det blev klart så blev man nervös. Man vill visa sig från sin bästa sida.

– De har tagit emot mig skitbra här och jag trivs riktigt bra. Jag brukar säga det när jag har gått till en klubb men det är skitkul här. Alla är med alla och det är en jävla bra grupp.

Kontakten med flera av de personer han redan kände i Södertälje fanns innan övergången blev officiell.

– Ja, det var gött. Och som sagt, när Södertälje mötte Kalmar förra året i slutspelet så var jag och kollade sista matchen. Då pratade jag med AJ (Andreas Johansson) och Teemu.

– Då var det ju i princip klart. Så det var skitkul att de var här också från start. Pratade lite med AJ som sade: "Skriv på nu så du är klar."

Om steget till Hockeyallsvenskan

Skager upplever att hans sätt att spela passar den mer strukturerade hockeyn högre upp i seriesystemet.

– Om vi går tillbaka till SHL-tiden när jag fick vara med i matcherna, så har jag ju alltid tyckt, utan att skryta, att jag är en smart spelare. Det är inte ofta jag har gått på massa open ice-smällar.

– Det är väl en styrka att jag är bra på att läsa spel. Så när jag kom till Allsvenskan där så kände jag... Det är inte lättare med Allsvenskan, det är ju bättre spelare än Hockeyettan men i Hockeyettan är det bara tuta och köra. Vissa har inga system liksom.

– Det är inte lätt att åka och möta Tyresö och Hanviken borta. Det är bara att gå fram och tillbaka typ. Här är det mer strukturerat och det tycker jag är skönare på ett sätt. Då får mitt smarta spel komma fram mer. Man får tänka lite mer då. Folk ligger mer rätt.

Efter att ha pratat om det positiva styrs intervjun tillbaka till karriären så här långt. Förra säsongen valde han att lämna Kalmar för spel i nykomlingen Troja-Ljungby.

– Jag vill inte gå in på och prata skit om Kalmar. Jag trivdes jättebra där. Men jag tyckte att jag var värd mer.

– Det är ett jobb. Funkar det inte och de säger nej, då får man köpa det och leta vidare. Så funkar ju jobblivet. Pengar är inte allt, det vet jag.

Hans privata situation, som vi kommer in på alltmer senare under intervjun, spelade samtidigt in.

– Men jag kände att jag skaffat barn och det kostar samtidigt som min tjej pluggar. Så jag kände att det går inte ihop.

När han pratar om ekonomin för han själv in sitt tidigare spelberoende i resonemanget.

– Då kommer man in på det med spelberoendet. För jag hade inte klarat av det med de pengarna som jag blev erbjuden då. Det står jag för.

Kontakten med Troja togs från hans sida.

– Då ringde jag till Jens (Gustafsson), som var tränare i Troja då, och grattade till Allsvenskan. Det var typ någon vecka efter som insamlingen startades för att få in mig. Så det var mer att jag hörde av mig till Troja då.

– Han ville ha mig också och jag kände så här: Visste, de hade precis gått upp, men det är en fin förening och har varit med länge liksom. Så det var bara att köra.

Kritiken efter Trojas degradering

Individuellt var Skager relativt nöjd med sin säsong i Troja.

– För egen del tyckte jag det gick bra, poängmässigt. Jag kommer alltid tycka att spelar jag mycket så gör jag det bra. Spelar jag lite så får jag dåligt självförtroende.

– Det är något jag måste jobba med. Vissa matcher kanske man inte gör det bra, då får man inte spela. Så är ju hockey. Men jag tyckte det gick bra. Jag hade färre matcher som dippade och var mer jämn den säsongen.

För laget slutade det desto tyngre. Laget åkte ur Hockeyallsvenskan efter att ha förlorat kvalspelet mot VIK.

– Som lag var det ju inte lika bra. Vi åkte ut. Det var jävligt surt. Även fast jag inte har någon koppling till Troja så satt man där efteråt och... Nej, det var inget kul alls.

– Det är en fin och anrik förening som har varit med. Det är tråkigt, för de åker upp och ner. Det är väl kanske något de måste jobba på, för att hålla sig kvar i Allsvenskan.

– Man kan inte vara nöjd med att gå upp bara. Man måste jobba vidare därifrån.

Skager pekar bland annat på kontinuiteten runt laget.

– Ta Almtuna som exempel. De är lite sämre i ekonomin men de håller sig kvar. Så något rätt gör ju de.

– Om man jämför med Troja som ändå har stabil ekonomi. De har många högt uppsatta som har gott om pengar och är i styrelsen

– Men som sagt, man måste tänka på hur man bygger laget med formationer och så vidare...

Troja har även varit upp tre gånger i Hockeyallsvenskan med tre olika tränare.

– Det blir mycket sparkningar där och in med en ny tränare. – Det kan ge en bra effekt. Men det kan bli en dålig känsla i gruppen också till slut. Det kanske är bra de första tre matcherna, sen kommer man in i skiten igen.

– Det var svårt. Jag kan inte peka på exakt vad det var men det är väl hur man bygger lag.

Relationen till Gustafsson

Skager och den dåvarande Trojatränaren Jens Gustafsson hade känt varandra sedan en lång tid tillbaka.

– Det var länge sedan. Jag vet inte hur gammal jag var men när jag var väldigt ung åkte jag med Örebro på en cup. Då var han sportchef för J18 eller juniorerna.

– Det var då vi började... Jag åkte med på en cup i utlandet. Jag vet inte riktigt var det var vi var men det var då vi började.

– Sen pratade vi inte så mycket alls på flera år. När de gick upp så kollade jag lite på slutspelet och skrev till honom. Så började det där.

Under tiden i Troja blev Jens också en person som hjälpte Skager med hans mentala mående.

– Han var bra och han hjälpte mig med det där mentala. Ibland rök vi ihop, det är så det är.

– Jag gillar när man kan ha lite högt i tak och våga säga vad man tycker och få höra också vad man gör för fel. Så vi rök ihop några gånger. Men jag tycker det ska vara högt i tak, annars kan man skita i det.

”Det blev ännu tyngre”

Skager har tidigare berättat offentligt om sitt spelberoende och hur dåligt han har mått psykiskt.

När han får frågan när han förstod att problemen var större än en enskild tuff period beskriver han något som funnits betydligt längre.

– Det var nog... Allmänt dels det här med beroendet som jag hade och sen var det det mentala på isen. Men det här mentala har jag haft hur länge som helst. Sen jag var liten.

– Det är nog för att när jag var liten så flöt det på, och sen började folk komma ikapp. Det var jobbigt att känna att jag inte kom någonstans, typ.

När spelberoendet sedan blev en större del av livet förvärrades också måendet.

– Men sen när jag började känna allt, dels efter den där intervjun... Den trodde jag inte skulle bli så stor. Men allt som allt, det här med spelberoendet, det var väl det som kanske gjorde att det blev mycket med det mentala också. Det blev ännu tyngre än vad det har varit.

En vändpunkt kom när han berättade för sin pappa.

– Så det var väl den sommaren där, när jag ringde pappa och berättade, som det blev att: "Nu börjar jag som en ny människa", liksom.

– Man har mycket att betala tillbaka till familjen, som har hjälpt mig otroligt mycket. Utan dem... Jag har haft så bra och snälla föräldrar, så då vet jag inte var jag hade varit.

– Jag är otroligt tacksam över min familj. Min familj, faktiskt.

Familjerelationen har samtidigt inte alltid varit friktionsfri.

– De har alltid funnits där. Vi har bråkat mycket och det har varit som för alla barn, man och föräldrar tycker olika.

Skager flyttade hemifrån redan som 15-åring och beskriver hur han i efterhand ser annorlunda på mycket av det föräldrarna gjorde för honom.

– Allt det här har varit som en tyngd. Det blir grej på grej.

– Jag har varit väldigt dålig på att höra av mig och tagit saker för givet i mitt liv. Jag har bott hemifrån sedan jag var 15 och det kanske inte heller är det bästa som jag har gjort i mitt liv.

– Man är inte riktigt mogen och jag kände väl då när jag flyttade: "Fan vad kul det ska bli att bo själv. Slippa föräldrarnas tjat när man kommer hem."

I dag pratar han med stor tacksamhet om deras stöd.

– Men som sagt, mamma har gjort mat till mig under alla år. Hon gör det än i dag. Pappa har kört på träningar och...

– Utan dem... Jag är otroligt glad över allt de har gjort. Jag kan vara riktigt arg på dem och de kan vara arga på mig för misstag jag gör. Men jag skulle aldrig önska mig andra föräldrar än dem jag har.

Stödet har funnits från båda – men på lite olika sätt.

– Jag och pappa är mer lika och så är brorsan och mamma mer lika.

– Det har varit lite så där. När jag har velat något har jag alltid ringt pappa. Om jag ska ha pengar typ, när jag bodde på gymnasiet och inte fick lön, så har man ringt dit.

– Mamma har gjort mat och ibland när man är ledsen ringer man mamma. De har alltid gjort allt för mig, oavsett hur mycket vi har bråkat och sådär. Så det har alltid varit bra.

”Tveksamt om jag hade levt i dag”

Skillnaden mellan hur Skager mår i dag och hur livet såg ut när det var som mörkast är stor.

Frågan får honom först att söka efter orden.

– Det är samma... Nej, det...

Han pausar.

– Hur ska man förklara det?

Till slut hittar han orden.

– Det har varit riktigt mörkt, om jag ska vara ärlig. Som sagt, man skämtar inte om sånt men om jag hade levt i dag... Det är tveksamt om jag hade gjort det om jag inte hade fått den hjälpen och vågat få hjälp hemifrån med min familj, alltså med min sambo och barn också.

– Då hade det nog sett annorlunda ut.

I dag beskriver han en annan vardag.

– Nu är det mycket bättre. Jag är glad varje gång jag kommer till hallen.

Försöker skilja hockeyn från sitt värde

En del av arbetet har handlat om att inte låta en dålig hockeymatch definiera hur han ser på sig själv.

– Det är klart att jag är sur om det har gått dåligt och om jag känner mig trött och att det inte flyter på. Det är klart att det fortfarande är jobbigt.

– Men jag kan ta det på ett annat sätt. AJ här inne, tränaren, han säger att om man gör en dålig match så går man igenom den och sen släpper man den. Så är det en ny dag.

– Det hjälper mig också. Det är en ny dag, en ny chans att visa upp sig igen. Man kan ha tyngre dagar och det har alla.

Han lägger till:

– Jag blir bättre men kan bli ännu bättre också.

Skager är samtidigt tydlig med att arbetet inte är färdigt.

– Det är inget som försvinner. Jag behöver fortfarande hjälp med att kontrollera spel och beroende, allt sånt här som har med beroende att göra.

– Jag har spelpaus och kommer att fortsätta med det.

För Skager är det samtidigt inget arbete som blir färdigt.

– Det är inte bara att det blir bra på en gång. Jag har märkt det med alla beroenden man har haft, att det är inte bara att skita i det och sen är det klart. Det måste man jobba med hela tiden, skulle jag säga.

– Och med det mentala är det inte så att det bara blir bra på en dag. Det är något som jag måste jobba med.

Det gör han när det blir tungt

En viktig förändring är att våga prata när de tyngre tankarna kommer.

– Om det är tungt och har gått dåligt i en match till exempel: prata med någon.

– Det finns alltid folk att prata med. Allt från en mentalcoach till att prata med tränaren, eller bara ringa pappa eller mamma. Man behöver inte prata hockey.

Just relationen till pappan har förändrats på en punkt.

De behöver inte längre analysera matcherna tillsammans.

– Bara prata vanligt. Det har hjälpt mig mycket också. Jag har redan tränare som säger vad jag ska göra, så jag behöver ingen mer.

– Då kan vi prata om några roligare saker. Sånt skulle jag ändå säga hjälper. Det måste inte alltid vara hockey, utan man kan släppa det och göra något kul eller vad som helst.

Sonen förändrade perspektivet

Hemma väntar numera en vardag där resultat, istid och prestation kommit att spela en betydligt mindre roll. Skager har blivit pappa.

– Mitt barn har hjälpt otroligt mycket. Kommer man hem så är det alltid någon som är glad, som inte fattar om vi förlorar eller om det gick tungt. Han kommer ändå och är glad liksom.

– Det skulle jag säga hjälper mig också mycket.

Vägen in i föräldraskapet var däremot inte enkel.

När Skager fick beskedet om att han skulle bli pappa befann han sig mitt i en tung period.

– När jag fick reda på det, då var jag inte i en så bra period. Då var det väldigt tufft. Jag kan säga att vi bråkade hemma mycket.

– Jag hade en klump i magen: "Hur ska det här gå? Jag kommer inte vara en bra farsa."

– Det var otroligt jobbigt, om jag ska vara ärlig. Det tog ett tag att bearbeta det. Sen, ju mer tiden gick, så får man acceptera det.

Oroligheten byttes med tiden ut mot något annat.

– Jag tror aldrig man är helt redo att bli pappa eller förälder. Alla kan inte bli det heller. Så jag uppskattade det på ett annat sätt ju närmare det blev.

– När han väl kom ut där så förändras allt.

Fick över hundra meddelanden

När Skager tidigare valde att berätta offentligt om sitt spelberoende visste han inte hur reaktionerna skulle bli.

Han hade räknat med att det också kunde komma negativa kommentarer.

– Det finns ju folk till allt som ska skriva skit och: "Han gör det bara för att..." och så här.

Den reaktionen uteblev nästan helt.

– Men jag fick nog inte ett enda meddelande som var dåligt. Det var över hundra styckena som var så här:

– "Men du, jag vet inte vad jag ska göra. Jag har lån på sånt här" och så vidare.

Meddelandena gjorde starkt intryck på honom.

– Det var faktiskt väldigt fint att se. Även fast jag fattar deras känsla, att det är skitjobbigt, så måste man våga prata med någon.

Sedan han själv blivit pappa ser han även stödet från sina egna föräldrar ur ett annat perspektiv.

– Jag menar, föräldrar, om man har det... De kommer alltid finnas där för en. Jag vet det själv som är förälder nu. Oavsett om min son skulle göra något som inte är okej så vet han att jag alltid är vid hans sida och kommer hjälpa.

Det är också budskapet han vill skicka vidare till andra som befinner sig i en liknande situation.

– Det är väldigt viktigt att ta hjälp och våga prata. Det finns folk att prata med och det är ingen som kommer skratta. Och gör de det så är det fel på dem.

– Man måste våga prata och säga hur man känner, oavsett om det är spelmissbruk eller mentalt. Det finns folk där.