Det har blivit en ovan känsla på Hovet.
Djurgården kliver ut på sin egen hemmaplan utan att riktigt förmå sätta tonen. Utan den där självklarheten som vi har vant oss vid att se under de senaste säsongerna.
Det har varit en av Djurgårdens stora styrkor. Att komma ut, sätta fart på matchen, få med sig publiken och göra Hovet till en plats där motståndarna får kämpa för att överleva.
Just nu är Djurgården inte det laget.
Det blev tydligt redan under den första perioden mot Örebro.
Och jag tror att väldigt mycket sitter i huvudena på spelarna.
Den tunga starten har satt sina spår. Självförtroendet är skört och Djurgården har inte den trygghet som krävs för att verkligen ta kommandot över en match.
Det går inte att bara bestämma sig för att spela med självförtroende. Det måste byggas upp igen.
Därför var den här kvällen så viktig.
Målet som inte förändrade matchbilden
Det var inte direkt så att Djurgården spelade sig fram till ledningsmålet genom någon längre period av dominans.
Tvärtom hade Örebro haft sina stunder.
Sedan kom bjudningen från Kalle Kossila.
Charles Hudon var precis där han skulle vara, tog vara på misstaget och visade sedan sin offensiva skicklighet. Han skapade utrymme för sig själv och hittade den långa passningen över till Josefsson.
Avslutet var högklassigt.
Ett sådant mål borde kunna ge ett pressat lag precis den energi som behövs för att börja ta över.
Och visst, under några byten syntes det också.
Djurgården fick fart, lite mer självförtroende och började se ut som ett lag som faktiskt trodde på det man gjorde.
Men det blev kortvarigt.
Örebro tilläts ganska snabbt komma tillbaka in i matchen och Djurgården föll tillbaka i samma mönster som vi har sett alldeles för många gånger den här säsongen.
Det är fortfarande alldeles för svårt för Djurgården att förvandla ett bra ögonblick till en längre period av bra hockey.
Hellberg höll kvar Djurgården
Den andra perioden blev ännu ett tydligt exempel på problemen.
Örebro kom ut och satte press. Djurgården hade svårt att få ordning på spelet och redan under de första fem minuterna fick Magnus Hellberg kliva fram.
Bland annat med en viktig räddning på ett friläge.
Det är nästan provocerande hur ofta vi återkommer till samma sak.
Magnus Hellberg.
Magnus Hellberg.
Magnus Hellberg.
Djurgården har en målvakt som ger laget chansen att vinna matcher även när spelet framför honom inte fungerar.
Det är en enorm tillgång.
Men det är också ett problem att laget fortfarande är så beroende av honom.
När Örebro sedan kvitterade till 1–1 kom målet efter en rörig situation där Djurgården inte fick ihop sitt försvarsspel och inte hann få rätt spelare på rätt plats efter ett mindre bra byte och Holm som klev fram i precis samma läge.
Det var ett jobbigt mål att släppa in.
Och framför allt kom det under en period där Djurgården redan hade det väldigt tungt.
Robert Kimby tvingades ta timeout.
Det var motvind. Det var osäkert. Och det fanns väldigt lite som tydde på att Djurgården var på väg att ta ett ordentligt grepp om matchen.
Sedan hände någonting.
Blomgren visade precis det Djurgården behöver
Med mindre än en minut kvar av den andra perioden kom spelvändningen som förändrade förutsättningarna inför avslutningen.
Och här vill jag verkligen lyfta fram David Blomgren.
Det här var en sådan insats som man vill se från honom.
Energin, beslutsamheten och förmågan nu fick han bidra även offensivt.
Hans agerande i spelvändningen och passningen till Hudon var riktigt bra. Det var ett initiativ som gjorde skillnad i ett läge där Djurgården desperat behövde någon som klev fram.
Hudon gjorde 2–1.
Plötsligt kunde Djurgården gå till pausvila med ledningen, trots att stora delar av perioden hade varit allt annat än övertygande.
Och här kommer vi till det som jag tycker är kvällens absolut viktigaste besked.
Här visade Djurgården något nytt
Att kliva ut till en tredje period med en uddamålsledning i det läge Djurgården befinner sig i är ingen enkel uppgift.
Tvärtom.
Det finns en enorm press på laget. Alla vet vad tre poäng skulle betyda. Alla vet hur länge man har väntat.
Och det är just i sådana lägen som osäkerheten kan bli som allra tydligast.
Ett misstag. En förlorad närkamp. Ett långt byte i egen zon.
Det kan räcka för att allt ska börja snurra igen.
Men här tycker jag att Djurgården gjorde det riktigt bra. Inte genom att bjuda på någon bländande offensiv hockey.
Utan genom att hantera situationen.
Man tog de viktiga bytena. Man hanterade de speciella situationerna som uppstod och framför allt lyckades man hålla ihop laget när det verkligen gällde.
Det här var kanske inte Djurgårdens bästa hockey för säsongen. Men det kan ha varit några av de viktigaste 20 minuterna.
För första gången fick laget verkligen känna att man kunde ta sig hela vägen över mållinjen och vinna en match under den press som har byggts upp.
Det ska inte underskattas.
Nu finns chansen att ta sig ur det svarta hålet
Jag tänker inte stå här efter den första trepoängaren och påstå att Djurgårdens problem plötsligt är lösta.
Det vore att blunda för alldeles för mycket.
Spelet hackar fortfarande. Laget har svårt att kontrollera matchbilder. Självförtroendet är uppenbart inte där det behöver vara.
Och Magnus Hellberg får fortfarande bära ett alldeles för stort ansvar.
Men vet ni vad?
Just den här kvällen spelar det faktiskt mindre roll.
För Djurgården behövde vinna.
Inte vinna snyggt. Inte vinna efter 60 minuter av total dominans.
Bara vinna.
Och det gjorde man.
Det ger laget andrum. Det ger Kimby och spelarna några dagar där man kan arbeta vidare med något positivt i ryggen i stället för att ännu en gång behöva hantera besvikelsen efter en förlust.
Det kan betyda oerhört mycket för ett lag som har hamnat så djupt nere i en negativ spiral.
Men nu kommer nästa stora prövning.
Linköping väntar på Hovet redan på lördag.
Ytterligare en hemmamatch. Ytterligare tre oerhört viktiga poäng att spela om.
Och framför allt en möjlighet att bygga vidare på något.
För en seger kan vara en tillfällighet. Två raka segrar kan vara början på någonting betydligt större.
Djurgården har inte tagit sig ur det svarta hålet ännu.
Men efter den här kvällen går det åtminstone att ana lite ljus där uppe.
Nu gäller det att fortsätta klättra.
