Det har inte hänt tillräckligt med Djurgården
Det är framför allt en sak jag tar med mig från den här starten:
Jag trodde att Djurgården skulle vara längre fram.
Det här var nykomlingen som förra säsongen skulle bygga ett SHL-lag och samtidigt försöka etablera sig. Det slutade ändå med play-in.
Nu är det år två. En viktig stomme är kvar. Ledarstaben har arbetat tillsammans sedan sista året i Hockeyallsvenskan och många av spelarna har levt med samma idéer under flera säsonger.
Därför tycker jag också att man kan kräva ett tydligt nästa steg.
Jag säger inte att Djurgården har SHL:s bästa trupp. Jag såg inte heller inför säsongen ett självklart topplag.
Men jag såg tillräckligt mycket kvalitet och uppsida för att tro på ett bättre Djurgården.
Just nu ser jag inte det.
Det är nästan det mest bekymmersamma. Tittar jag på var Djurgården stod förra säsongen och var laget befinner sig nu känns det inte som att särskilt mycket har hänt.
Samma frågetecken finns kvar. Backsidan diskuteras. Offensiven hackar. Spelet når inte den nivå man borde kunna kräva. Och i SHL går det fort.
Fortsätter resultaten att utebli behöver vi snart inte prata om en svag start längre. Då börjar Djurgården närma sig ett läge där ordet kris faktiskt kommer att användas.
Wahlström visar spets – men fler måste vakna
Oliver Wahlström behövde inte mycket tid för att visa vad han kan tillföra.
1+1 direkt i debuten och mot Timrå dundrade han in 2–2 med ett avslut som väldigt få spelare i den här ligan har.
Där finns högklassig spets.
Men Djurgården behöver betydligt mer från flera av spelarna som ska bära offensiven.
Charles Hudon blir ansiktet utåt för det för mig. Han vill ha den rollen. Han står där i powerplay och tar skotten och ska vara en av spelarna som avgör matcher.
Han är inte ensam.
Men Hudon och flera andra tunga namn måste helt enkelt kliva fram och bli ett större hot.
Samtidigt väntar Djurgården på Lucas Carlsson. Jag tror att hans återkomst kan göra stor skillnad. Han är oerhört skicklig med pucken och kan förändra mycket i spelet bakifrån.
Men det går heller inte att lägga hela lösningen på en spelare som kommer tillbaka efter ingrepp och rehab.
Djurgården måste fungera bättre redan innan dess.
Hur bra är Jacob Josefson egentligen?
Det börjar nästan bli tjatigt att lyfta Jakob Josefson efter Djurgårdens matcher.
Men det går inte att låta bli. Han är så oerhört viktig.
Josefson gör bra saker över hela isen, i stort sett byte efter byte. Han ser aldrig ut att bli trött och betydelsen stannar knappast vid det vi ser ute på isen.
Vi såg förra säsongen vad hans frånvaro kunde innebära.
Jag säger det igen:
Utan Jakob Josefson hade det här Djurgården varit illa ute. När mycket annat hackar är han fortfarande spelaren som man vet vad man får av. Varje kväll.
”Nubben” kan ha hittat jackpot
Det här var första gången jag såg Timrå live i SHL den här säsongen och en spelare fastnade direkt.
Otto Kivimäki – vilken lirare.
Han är oerhört fin med pucken, hittar de små passningarna, kan slå sin gubbe och spelar med en elegans som gör honom väldigt rolig att följa.
Kent ”Nubben” Norberg har byggt ett Timrå där flera spelare behöver ta stora kliv om laget ska lyckas den här säsongen.
Efter den här kvällen ser Kivimäki ut som ett potentiellt superfynd. Det är förstås tidigt.
Men första intrycket? Jackpot.
Och när vi ändå är i Timrå går det inte att lämna den här kvällen utan att nämna Jeremy Boyce.
33 år, flest matcher i Timrås historia och hyllad på ett sätt som han verkligen förtjänar.
Att i dagens hockey göra en sådan karriär i samma klubb är oerhört häftigt.
Jag har stött på Boyce många gånger genom åren med Sundsvall som min hemmaplan och det är dessutom en genuint skön person.
Lyft på hatten.
En gång, två gånger, tre gånger.
Nu blir det en spänd vecka på Hovet
Djurgården fick åtminstone med sig ytterligare en poäng från Timrå.
Men titta på vad som väntar. Färjestad hemma på torsdag. Frölunda borta två dagar senare.
Det är ungefär så tufft det kan bli.
Färjestad har öppnat säsongen som en vinstmaskin och kommer till Hovet med helt andra vindar i ryggen än Djurgården.
Därför blir söndag, måndag, tisdag och onsdag väldigt viktiga dagar för Robert Kimby och hans stab.
De behöver hitta någonting.
För Djurgården kommer med största sannolikhet behöva göra sin bästa match för säsongen om det ska bli poäng mot Färjestad.
Sedan väntar Frölunda.
Och skulle den här starten fortsätta ytterligare några matcher kommer temperaturen runt Djurgården att förändras väldigt snabbt.
Det är därför jag återkommer till samma sak:
Det här laget skulle ta nästa steg.
Hittills känns det snarare som att Djurgården står kvar på samma plats.
Och det är betydligt mer oroväckande än själva poängskörden.
