Nykomlingen åt upp festen
Det hade kunnat bli en mardrömsstart för Björklöven.
Nästan 14 000 åskådare i Avicii Arena och ett Djurgården som fick möjligheten att komma ut, trycka gasen i botten och få med sig hela byggnaden från första bytet.
Men det var inte alls den känslan jag fick.
Snarare tvärtom.
Björklöven lyckades tidigt ta ner både tempot och Djurgårdens energi. Redan efter sju–åtta minuter kom en sekvens som jag tycker säger ganska mycket om den här premiären.
Först etablerar en kedja tryck i Djurgårdens zon. Sedan kommer Chris DiDomenico och Robin Kovacs in och fortsätter nöta fast hemmalaget.
Där och då måste självförtroendet ha vuxit rejält hos nykomlingen.
Okej. Vi kan göra det här.
För det är en sak att prata om att inte bli tagen av stundens allvar. En helt annan att komma till Stockholm inför 13 950 personer och faktiskt visa det.
Björklöven gjorde det.
Kovacs blev kungen i Avicii Arena
Det fanns en spelare som väldigt många blickar var riktade mot redan före nedsläpp.
Robin Kovacs.
AIK-kopplingen gjorde förstås sitt och det började nästan omedelbart. Kovacs och Albin Grewe var på varandra redan före första tekningen och DiDomenico ville också vara med och röra runt i grytan.
Det kändes nästan förutbestämt att någonting skulle hända runt Kovacs.
Frågan var bara vad.
Svaret?
Han fick lämna Avicii Arena som en av kvällens stora vinnare.
Det är svårt att skriva ett mycket bättre manus för Kovacs själv. Komma tillbaka till Stockholm, kliva in på Djurgårdens stora premiärfest och vara med och sänka rivalen inför ett nästan fullsatt Globen.
Alla som väntade på att Grewe skulle sätta tonen mot Kovacs fick i stället se Kovacs och Björklöven få sista ordet.
En liten situation som sa väldigt mycket
Det finns en sekvens från första perioden som jag fastnade extra för.
Charles Hudon hamnar framför Björklövens mål efter avblåsning och börjar dela ut crosscheckingar. Lite stjärnimport, lite markering, lite ”här bestämmer vi”.
Linus Cronholm svarar med att helt enkelt vika ihop Hudon och lägga honom på rygg.
En liten detalj i en hel hockeymatch?
Absolut.
Men också ganska talande.
Björklöven kom inte hit för att stå med mössan i handen och vara tacksamma över att få spela SHL-hockey inför nästan 14 000 personer.
De tog fajten. De tog plats. De störde Djurgården.
Och framför allt såg de väldigt bekväma ut med att göra det.
Men var var Djurgårdens stjärnor?
Här måste perspektivet också vändas.
För hur bra Björklöven än genomförde den här premiären var det här en riktigt svag insats av Djurgården.
Framför allt var den… avslagen.
Det kom chanser. Det fanns perioder när hemmalaget tryckte tillbaka nykomlingen och Björklövens målvakt fick göra sitt.
Men var fanns spelarna som skulle förändra matchbilden när Djurgården behövde det?
Var fanns toppkedjorna?
Vem tog tag i matchen när den började glida dem ur händerna?
Jag såg alldeles för lite av det.
Det här skulle bli hockeyfesten som markerade starten på Djurgårdens nya SHL-säsong. I stället lyckades Björklöven få ner temperaturen både på isen och i arenan.
Det är ett väldigt bra betyg till nykomlingen.
Och ett betydligt sämre till Djurgården.
Frågetecknet som knappast blev mindre
Vi ska vara försiktiga här.
Det har spelats en SHL-match.
Det går inte att döma ut en backsida, en spelidé eller ett lagbygge efter 60 minuter i en premiär.
Men man kan konstatera vad man såg.
Och Djurgårdens försvarsspel såg stundtals väldigt svajigt ut.
Osäkerheten fanns på flera håll och jag tror inte att särskilt många av backarna lämnar den här kvällen och känner sig speciellt nöjda med sitt eget arbetsprov.
Det blir extra intressant eftersom frågan redan funnits där:
Är Djurgårdens backsida tillräckligt bra?
Lucas Carlsson saknas och betydelsen av honom behöver knappast bli mindre efter den här matchen. Nikolas Brouillard visade samtidigt glimtar av det som Djurgården värvat honom för. Med pucken finns det uppsidor som är lätta att se.
Jag vill däremot ha ett betydligt större arbetsprov innan jag säger var hans defensiva nivå ligger i SHL.
Det är också där jag landar efter den här premiären.
Djurgården behöver inte få panik. Det vore fullständigt orimligt efter en omgång.
Men om ambitionen var att premiären skulle ge ett lugnande besked kring backsidan blev effekten den motsatta.
Diskussionen lär fortsätta.
För Björklöven?
Där behövdes bara en kväll för att visa en helt annan sak.
De har inte kommit till SHL för att be om ursäkt.
