SILLYKOLL: Tio Hockeyettan-spelare som kan försvinna under säsongen

En Hockeyettan-säsong hinner förändras mycket från september till vår.

Någon spelare slår igenom snabbare än någon hade räknat med.

Någon annan får ett erbjudande från högre nivå som blir svårt att tacka nej till.

För vissa klubbar kan ekonomin styra.

För andra kan konkurrensen i truppen göra att en spelare plötsligt hamnar utanför.

Och i årets Hockeyetta finns flera fall som redan inför starten sticker ut.

En etablerad stjärna är egentligen kraftigt överkvalificerad för nivån och skulle kunna bli högintressant om ett större erbjudande dyker upp.

En av Sveriges mest spännande unga spelare kan snabbt växa ur serien om utvecklingen fortsätter.

En tidigare poängspruta från högre nivå kan bli ett naturligt namn för allsvenska klubbar som behöver förstärka under vintern.

Och på andra håll finns spelare vars framtid kan avgöras av allt från speltid och ekonomi till hur laget faktiskt presterar.

Så vilka tio spelare löper störst risk att inte avsluta säsongen i samma Hockeyettan-klubb som de började den i?

Linus Klasen, f, Huddinge

Det är verkligen ingen dussinlirare som valt att gå till moderklubben Huddinge och Hockeyettan. Linus Klasen är en av svensk hockeys allra skickligaste spelare och har spelat för toppklubbar i över 20 år. NHL, elitserien, SHL, NLA och Hockeyallsvenskan har varit hans hemvist.

De senaste säsongerna har tillbringats i Djurgården, där han säsongerna 2023/24 och 2024/25 noterades för 47 respektive 39 poäng.

Alla inser givetvis att Klasen är grymt överkvalificerad för att spela Hockeyettanhockey. Det skulle med andra ord inte överraska någon om det skulle dyka upp ett erbjudande från någon utländsk klubb som är på jakt efter spets och kan tänka sig att lägga upp en rejäl slant för Klasens signatur.

Då lär inte Huddinge ha särskilt mycket att sätta emot med tanke på klubbens begränsade spelarbudget.

Så passa på och njut nu runt om i Hockeyettan. Vem vet hur länge den levande attraktionen Linus Klasen kommer att förgylla Hockeyettans rinkar?

Johannes Yücel, f, Wings

Johannes Yücel har fysiken och verktygen för att vara en toppspelare i ettan. Han är vältränad som få och arbetar till vardags som personlig tränare. Dilemmat är att han under flera säsonger spelat väldigt sporadiskt.

Det har inneburit att Yücel nöjt sig med att spela när det passat, i ett Wings som rimligen är väldigt tacksamt de gånger han faktiskt finns på isen. Några större krav på kontinuitet har det inte varit möjligt för klubben att ställa.

22/23 blev det fyra matcher. 23/24 blev det noll. 24/25 tre. Förra säsongens 22 matcher var det mesta han spelat under en säsong på fyra år.

Inte heller under årets försäsong har han visat sig.

Frågan är därför hur många gånger vi får se honom under seriespelet. Risken finns att Wings har sitt kanske starkaste kort i det lokala gymmet i stället för på isen.

Wiggo Sörensson, f, Boro/Vetlanda

Wiggo Sörensson är en av Sveriges största hockeytalanger. Säsongen som gick var han tongivande i laget som tog Boro/Vetlanda upp i Hockeyallsvenskan. Han tog JSM-guld, utsågs till MVP i slutspelet, tog U18-VM-guld och valdes till en av guldlagets tre bästa spelare.

Han avslutade sedan säsongen med att draftas av Carolina Hurricanes i draftens andra runda.

Det var med andra ord en helt galen säsong för en spelare som bara är 18 år. Talanger av den kalibern brukar vara upplockade av SHL-klubbarnas organisationer flera år tidigare, men Sörensson har stannat där han trivs bäst, på hemmaplan.

Nu ska han alltså omsätta sina skills mot ettanlag.

Det innebär att vi kanske får se en talang ta sina allra sista skär på svensk mark på ett bra tag. För gör Wiggo Sörensson succé även den här säsongen kan det mycket väl bli aktuellt för Carolina att vilja följa hans utveckling på närmare håll.

Eller så vill de se honom mot tuffare motstånd, i SHL eller Hockeyallsvenskan. Hur som helst är det inte svårt att se scenariot framför sig där ettan inte längre erbjuder den utvecklingsmiljö som krävs för en spelare av Sörenssons kaliber.

Så vill man se Wiggo hela säsongen kanske man ska hoppas på lagom framgångar för honom. För blir det succé även denna säsong kan han mycket väl vara förlorad för Boro/Vetlanda och Hockeyettan.

Daniel Olsson Trkulja, f, Nyköping

Daniel Olsson Trkulja slog faktiskt igenom i Hockeyettan. Säsongerna 2011/12–2013/14 sprutade han in poäng för ett Kallinge/Ronneby som tog Hockeyettan med storm. 147 poäng under tre säsonger blev det innan kosan styrdes till Hockeyallsvenskan och AIK, där succén bara fortsatte.

Efter det har 35-åringen spelat SHL-hockey med Linköping innan han de senaste säsongerna spelat utomlands med fortsatt poängleverans. Senaste säsongen blev det 59 poäng på 55 matcher i den polska ligan, vilket gav honom andraplatsen i poängligan.

Att han kommer få en bärande roll i ett ungt och orutinerat Nyköping är en självklarhet.

Men han kommer att pendla från Stockholm, och frågan är om det är hållbart över en hel säsong?

Med tanke på hans meriter kan det också mycket väl bli så att något allsvenskt lag i Stockholmstrakten får behov av offensiv förstärkning och ser Olsson Trkulja som ett intressant alternativ. Då blir det svårt för Nyköping att hålla kvar honom.

Vilmer Grundström, f, Lindlöven

Vilmer Grundström färgade bra i Örnsköldsvik, men han var väldigt ensam. Nu tar han klivet till en betydligt bättre omgivning i och med flytten till Lindlöven. Där har han varit en av försäsongens stora utropstecken.

Kan han fortsätta på liknande vis när seriespelet drar igång kommer han snabbt att dra till sig blickarna från högre upp i seriesystemet. Potentialen finns definitivt.

Och Lindlöven är heller inte en klubb som gjort sig känd för att stå i vägen om en spelare vill prova på allsvenskt spel.

Därför kan det mycket väl bli så att Grundström lämnar innan säsongen ens är färdigspelad.

Tom Fridén, f, Kiruna

Det är mörkt i Kiruna.

Under stora delar av december orkar solen inte ens över horisonten. Det är kallt och det är långt mellan många av de platser och miljöer som en hockeyspelare är van vid.

En del njuter av mörkret, ensligheten, tystnaden och lugnet.

Andra kanske inte gör det.

Tom Fridén kommer från miljöer där han varit van vid att spela i lag som har stora ambitioner och slåss i toppen. Nu väntar en helt annan tillvaro i Kiruna, där det kan bli en betydligt tuffare säsong både på och utanför isen.

Frågan är om han trivs med det en hel säsong?

Martin Fridén, f, Kiruna

Samma sak gäller förstås tvillingbrodern Martin.

De två bröderna har varit vana vid att spela i bra lag som har framgång. Det blir också en vana. Att plötsligt spela i ett lag som kommer att förlora betydligt fler matcher kan tära på en spelare som inte är van vid det.

Lite likt mörkret.

Frågan är därför om bröderna Fridén blir kvar i Kiruna hela säsongen om laget får den tuffa vinter som många förutspår.

Hannes Ratkovic Berntsson, mv, Kungälv

Hannes Ratkovic Berntsson hade en grym säsong i Kungälvs mål förra säsongen. Utan honom hade nykomlingen sannolikt fått betydligt större problem att hålla sig kvar.

Därför var det något överraskande att han inte spelar i en större klubb den här vintern. Istället utsätter han sig återigen för bombardemanget det innebär att vara målvakt i ett lag som sannolikt kommer att tillbringa mycket tid i egen zon.

Men står han på huvudet ännu en säsong har jag svårt att se att han blir kvar.

En bra målvakt är halva laget, och det kommer alltid att finnas klubbar som inte är nöjda med sin målvaktsbesättning när säsongen drar igång. Då kommer blickarna att riktas mot målvakter som redan visat att de håller på nivån.

Och om Kungälv samtidigt kan få en slant för att släppa honom blir det förstås ännu mer intressant.

Vince Elie, f, Mörrum

Vince Elie är den haussade transatlantvärvningen som ska göra skillnad för Mörrum i vinter. En minst sagt framgångsrik QMJHL-spelare som sprutat in poäng i Shawinigan Cataractes– 137 stycken under de två senaste säsongerna för att vara exakt.

Det är också en stor investering klubben gjort. En amerikansk spelare måste ha minst 20 000 kronor i månaden för att få licens för spel i Sverige. Det är stora pengar för en klubb som Mörrum.

Alla hoppas givetvis att det blir succé. Men vad händer om det inte blir det? Kommer klubben bara att sitta och betala en dyr lön utan att få valuta för den? Kommer Elie att vara nöjd om poängen uteblir?

Det finns med andra ord ett ganska enkelt scenario där båda parter kan börja fundera på om en förändring är det bästa alternativet. Och då kan kontraktet mycket väl brytas innan säsongen är över.

Hugo Lindman Gustafsson, b, Tranås

Problemet är kanske egentligen inte Hugo Lindman Gustafsson, problemet är Tranås.

Tranås saknar enligt min mening en ledande back som både kan leda ett powerplay och samtidigt spela rejält defensivt. Det är ett dilemma som sportchefen Stefan Fransson kan behöva lösa under säsongen.

Men Tranås sitter redan på åtta kontrakterade seniorbackar sedan man plockade in Daniel Carlqvist under slutet av silly season. Ska man då få rum att plocka in en ny måste någon bort.

Det kan mycket väl bli Hugo Lindman Gustafsson som får se sig om efter en ny klubb.

För i mina ögon är han just nu åttonde back. Han är dessutom ny för säsongen och blir därmed också en av de spelare som är lättast att flytta på om Tranås vill förändra sin backsida.

Ibland handlar det helt enkelt inte om att en spelare är dålig.Det handlar om att någon annan måste få plats.