– Jag satt faktiskt och tänkte på det tidigare i sommar också, jag har spelat sex säsonger där borta och det känns helt galet. Det är sju år sedan vi vann SM-guld här hemma och alla minnen är så pass starka från det men det har verkligen rullat på. Vi trivs jättebra där borta och det är superkul och det är väl kanske ett tecken på att man trivs bra när tiden gått fort, säger 27-årige Jakob Silfverberg.
Efter första säsongen i NHL blev han bortbytt från Ottawa till Anaheim. I Kalifornien har det inte varit några problem att trivas.
– Den viktigaste biten är nog att vi haft ett bra lag som slagits om att gå hela vägen och haft den målsättningen hela tiden, då är det roligt att vara här också. När man har den pressen från sig själv och laget och organisationen.
– Sen är det svårt att klaga på den sociala biten. En dålig dag är det molnigt och lite småblåsigt och 17-18 dagar. Det är ett enkelt ställe att bo, säger Silfverberg.
Kort efter att Anaheim åkte på stryk i fyra raka matcher mot San Jose i Stanley Cup-slutspelet blev Silfverberg pappa för första gången.
Sonen Theodore är nu fyra månader gammal.
– Vi gick över en vecka och hade match i San Jose när vi hade utsatt datum. Vi kom dit med laget kvällen innan och jag kommer ihåg den natten och att det var svårt och sova och man låg nästan med telefonen under kudden och väntade på att det skulle ringa. Man var orolig för frun Clara så klart. Men sen blev det som det blev och vi förlorade i fyra raka och en vecka senare föddes vår son, säger Jakob.
När familjen nu återvänder till USA väntar sista året på det nuvarande fyraårskontraktet med klubben.
– Det blir en annan personlig press men det känns väldigt roligt. Sista året nu och första året som free agent så det blir lite annorlunda också. Jag går in med förberedelserna att göra mitt bästa och vet att om det inte bli något gjort statistiskt är det stor chans att blir trejdad vad nu det skulle betyda. För mig är det fullt fokus att komma till campen och tokköra och hoppas att vi går hela vägen.
Vid sin sida den här säsongen får han barndomskompisen Anton Rödin – som visade fin form i både Davos och Tre Kronor innan en ny skada satte stopp för säsongen.
Rödins offensiva uppsidor stämmer överens med hur lagledningen i Ducks vill förändra spelsystemet, laget behöver bli kvickare.
– Efter förra säsongen pratades det om att det är slut på att vara stora och tuffa, självklart ska vi inte bli liten men vi ska bli mycket snabbare. Vi har varit kända för att vara stora och tuffa att möta och smäller på mycket men i dagens hockey och framför allt där borta så går det mer åt det snabba hållet och det märktes tydligt att vi hade svårt att hänga med mot såna lag. Det spelar ingen roll hur stor du är och hur hårt du tacklas om du inte hinner dit. De var tydliga med att vi ska ändra lite i spelsystem och bli snabbare och där passar ”Rödda” in bra. Han kommer in med sin speed och sin offensiva skicklighet, säger Silfverberg och fortsätter:
– Jag har spelat med honom sedan vi har 12 år och hela vägen och vi bodde på samma gata i tonåren och det känns skitkul. Han har en superchans om han får vara skadefri.
• Berätta lite mer om guldåret.
– Det var väl ett av mina bättre år, eller… det var året jag bröt igenom helt enkelt och det var flera som gjorde det. Vi var många som tog klivet då till seniorhockeyn och flytta över och etablera oss sakta men säkert i NHL. Vi var många som slog personbästa då och det var ett speciellt år för mig och för många andra i laget också.
Se hela intervjun med Jakob Silfverberg i spelaren.
