När Joel Persson var i TV-pucksåldern var han långt ifrån en av de stora svenska talangerna.
Han var liten till växten, utvecklades sent fysiskt och tog sig inte särskilt långt i uttagningsprocessen i Skåne.
– Jag var med i uttagningarna, men jag var inte med bland topp 50 i Skåne i min årskull. Jag var väldigt liten länge. Det var inte alls nära att jag spelade TV-pucken.
För Persson var beskedet ändå tungt.
TV-pucken hade varit något han följt på tv och drömt om att själv få uppleva.
– Det såg man självklart som ett nederlag. Det var någonting man hade drömt om.
Inte heller nästa klassiska steg på den svenska talangstegen blev aktuellt.
Persson sökte aldrig till något hockeygymnasium.
I stället bodde han hemma och fortsatte sin utveckling i Kristianstad.
– Jag kände att det var en lagom plats för mig där och då. Jag kunde bo hemma och umgås med mina vanliga kompisar.
Med facit i hand skulle Perssons väg bli allt annat än traditionell.
Han spelade senare i både division 2 och Hockeyettan innan det stora genombrottet kom.
Därefter följde SHL med Växjö, Tre Kronor och till slut även NHL.
Den egna erfarenheten påverkar hur han ser på TV-pucken i dag.
– Jag är definitivt inte för, kan man säga.
Persson betonar samtidigt att han gillar tävling och tycker att unga behöver lära sig hantera både vinster och förluster.
Men han ser också problem med åldern där uttagningen sker.
– Det är en rätt känslig ålder. Det är väldigt stora fysiska skillnader.
Just den delen känner han igen från sin egen utveckling.
Själv var han omkring 170 centimeter lång när han gick ut nian. I dag är han 186.
– Jag tror att det tar mer stryk på dem som kanske ligger ett snäpp under just i den åldern, utvecklingsmässigt och fysiskt.
Persson lyfter också pressen runt spelarna.
– Ibland känns det nästan som att det är större för föräldrarna att barnet kommer med i TV-pucken än för barnet självt.
Hans slutsats är tydlig.
– Jag gillar tävlingsmomentet, men någonstans tycker jag att det skadar mer än det gör nytta om man ser till helheten.
Till de spelare som får ett nej skickar han samtidigt med ett annat budskap.
– Det finns oerhört många exempel på spelare som inte har spelat TV-pucken men ändå har lyckats slå igenom och nå eliten.
Perssons egen karriär är ett av dem.
– Alla måste inse att man gör sin egen resa. Det finns inget facit på att en viss väg är den rätta.
Och när han senare i intervjun får sammanfatta sitt budskap till unga återkommer han till samma sak:
– Kom ihåg att man spelar hockey för sin egen skull och inte för någon annans.
