När vi pratar om Sveriges bästa hockeygymnasium hamnar fokus ofta på vilka klubbar som får in de största talangerna eller vilka som producerar flest NHL-spelare.
Men för mig finns det en annan fråga som är minst lika intressant:
Var får spelarna egentligen bäst utbildning för att klara steget till seniorhockeyn?
Här tittar jag därför mindre på stjärnorna som verksamheterna har fått fram och mer på själva utbildningen.
Hur ser vardagen ut? Hur bra är träningsmiljön? Hur förberedda är spelarna när juniortiden är över? Och finns det en verklig väg från J20 till seniorhockey?
Utifrån det jag själv har sett, upplevt och fått höra från spelare och personer runt verksamheterna är det här fem NIU-miljöer som sticker ut.
1. Skellefteå AIK
Skellefteå har en kvalitet genom hela sin verksamhet som enligt mig sticker ut mest i Sverige.
Det som framför allt placerar klubben högst är förmågan att göra spelare redo för seniorhockey väldigt tidigt.
Genom åren har man flera gånger kunnat reagera när en relativt okänd junior plötsligt lyfts upp i A-laget.
Det behöver inte vara spelaren som gjort mest poäng i J20 eller haft störst rubriker kring sig. Ändå kan han komma in och hantera spelet i Sveriges högsta serie.
För mig säger det mycket om utbildningen.
Vardagen, kraven och träningskulturen verkar göra att spelarna lär sig vad som krävs på seniornivå långt innan de faktiskt har etablerat sig där.
Det finns dessutom en tydlig röd tråd genom verksamheten och en miljö där juniorerna på riktigt kan se en väg hela vägen upp till A-laget.
Skellefteå utbildar inte bara skickliga juniorer.
De utbildar spelare för seniorhockey.
2. Frölunda HC
Frölunda har kanske inte riktigt samma tydliga identitet genom hela verksamheten som jag tycker att Skellefteå har, men kvaliteten på utbildningen är fortfarande väldigt hög.
Den träningskultur och vardag som byggdes upp under Roger Rönnbergs dryga decennium i klubben har satt tydliga avtryck.
Kravnivån är hög och spelarna får tidigt lära sig vad som krävs för att fungera i en professionell elitmiljö.
Kommer du igenom Frölundas juniorverksamhet är min bild att du generellt är väldigt väl förberedd för nästa steg.
Klubben har dessutom under lång tid kombinerat individuell spelarutveckling med höga krav på att vinna och prestera som lag, vilket är en viktig del av förberedelsen inför seniorhockeyn.
Det är en miljö där det ställs höga krav varje dag – och där spelarna får en utbildning som håller väldigt hög svensk nivå.
3. Rögle BK
Rögle har tagit enorma kliv under de senaste åren och känslan är att verksamheten fortsätter att utvecklas för varje säsong.
Klubben har byggt upp starka resurser och verkar också vara beredd att investera dem i spelarutveckling.
Ambitionen är tydlig: Rögle vill skapa en miljö där unga spelare får de verktyg som krävs för att så småningom kunna spela seniorhockey på hög nivå.
Man har kanske ännu inte fått fram samma mängd absoluta toppspelare som några av klubbarna ovanför på den här listan, men det behöver inte säga särskilt mycket om själva utbildningen.
Det jag framför allt hör från personer som har erfarenhet av verksamheten är att spelare som lämnar Rögles hockeygymnasium ofta gör det med en väldigt bra utbildning i ryggen.
Rögle har på relativt kort tid etablerat sig som en av landets mest intressanta utvecklingsmiljöer – och mycket talar för att nästa steg också kommer.
4. Djurgårdens IF
Djurgården har lyckats få fram en imponerande spets under de senaste åren, trots att klubbens A-lag så sent som nyligen spelade i Hockeyallsvenskan.
Samtidigt är en stark juniorverksamhet knappast något nytt på Hovet.
Djurgården har under väldigt lång tid varit en viktig del av svensk spelarutveckling, och det finns en enorm mängd hockeyspelare i Stockholmsområdet att arbeta med.
Den stora utmaningen är snarare förutsättningarna runt omkring.
Bristen på istider i Stockholm är välkänd och gör det svårare att skapa den mängd träning som man kanske hade önskat.
Där finns en potential som jag hoppas att Stockholmsidrotten kan få ännu bättre möjligheter att utnyttja framöver.
För svensk hockey är det viktigt att det finns en riktigt stark utvecklingsmiljö i landets största stad.
Djurgården visar redan att man kan utbilda spelare på hög nivå – med ännu bättre förutsättningar hade potentialen varit enorm.
5. Luleå HF
Det är lätt att klumpa ihop Luleå och Skellefteå.
Två stora hockeyföreningar i norra Sverige, starka A-lag och en stor hockeykultur runt klubbarna.
Men min bild, utifrån det jag själv känner till och det jag hör från personer med insyn, är att verksamheterna fortfarande skiljer sig ganska mycket åt.
Luleå har däremot tagit steg framåt och nivån på verksamheten är hög.
SM-guldet stärker naturligtvis också klubbens attraktionskraft och lär knappast göra det svårare att locka duktiga spelare till hockeygymnasiet framöver.
Det viktigaste i den här jämförelsen är dock utbildningen, och där tycker jag att Luleå hör hemma högt upp.
Spelare som kommer igenom verksamheten får en bra grund och är generellt väl förberedda för att ta steget vidare till seniorhockeyn.
Det finns fortfarande saker som skiljer Luleå från de allra främsta utvecklingsmiljöerna, men riktningen är positiv – och potentialen är stor.
Det handlar om mer än vilka som blir stjärnor
Det är lätt att bedöma ett hockeygymnasium genom att räkna NHL-spelare, landslagsspelare eller stora namn.
Men då riskerar man också att missa vad en riktigt bra utbildningsmiljö faktiskt ska göra.
Alla som börjar på ett NIU kommer inte att spela i NHL. De flesta kommer inte ens att spela i SHL.
Därför tycker jag att en minst lika relevant fråga är hur mycket bättre och mer förberedd en spelare är när han lämnar verksamheten jämfört med när han kom dit.
Det är där de bästa miljöerna sticker ut.
De utvecklar inte bara de största talangerna.
De höjer nivån på spelarna som befinner sig där varje dag, lär dem vad seniorhockey kräver och skapar en faktisk väg vidare när juniortiden är slut.
För i slutändan borde ett riktigt bra hockeygymnasium inte bara vara en plats där bra 16-åringar samlas.
Det borde vara en plats där bra 16-åringar utbildas till seniorhockeyspelare.
