RANKING: Sveriges bästa hockeygymnasium – ett sticker ut

Rankingen är min samlade bedömning av miljön för en ung spelare. Jag har försökt vrida och vända på helheten och väger framför allt in spelarutveckling, vägen mot seniorhockey, ledare, skola och vad föreningarna faktiskt har lyckats utveckla över tid.

Jag har själv gått hockeygymnasiet i Skellefteå, som hamnar etta på listan. Men jag är också väl medveten om att det finns både för- och nackdelar med Skellefteå – precis som med alla andra miljöer här.

Det här handlar alltså inte om vilket lag som har bäst J18 eller J20 just nu. Plats ett på listan behöver inte vara plats ett för dig. En miljö som är fantastisk för en spelare kan vara helt fel för en annan.

PLATS 1: SKELLEFTEÅ AIK

Kommentar: För mig är Skellefteå fortfarande riktmärket när vi pratar hockeygymnasium. Det finns en väldigt tydlig röd tråd genom verksamheten och föreningen har en uttalad vision om att minst hälften av spelarna i A-laget ska komma från egna led.

Det jag framför allt gillar är att det känns som en utbildningsmiljö snarare än bara ett ställe där man samlar väldigt bra 16-åringar. På sin NIU-sida beskriver Skellefteå själva målet som att vara ledande i utvecklingen av både hockeyspelare och individer, där utbildningsmiljö, ledarkompetens och en tydlig röd tråd ska skapa förutsättningar både på och utanför isen.

Hockeyspionens tips: Jag hade inte valt Skellefteå för att det är lätt att nå A-laget. Jag hade valt Skellefteå för att miljön under lång tid visat att spelarutveckling är en central del av föreningens identitet.

PLATS 2: FRÖLUNDA HC

Kommentar: Här skulle man egentligen kunna argumentera för förstaplatsen. Frölundas Akademi har framför allt ett väldigt starkt argument: här finns siffror på hur många juniorer som faktiskt fått chansen uppåt.

Sedan 2013 har i snitt 6,7 juniorer per säsong fått chansen på seniornivå och i SHL, enligt klubbens egen sammanställning. Under både 2016/17 och 2024/25 var siffran tio.

Det är viktigt att vara noggrann här: siffran betyder inte att 6,7 spelare varje år etablerar sig permanent i SHL. Den visar hur många juniorer som fått chansen på seniornivå. Frölunda är dessutom väldigt tydliga med målet för verksamheten. Uppdraget är att utbilda och fostra spelare till Frölundas A-lag, och klubben beskriver själva detta som huvuduppdraget framför exempelvis att vinna junior-SM.

Hockeyspionens tips: Vill du veta om ett hockeygymnasium fungerar? Titta på hur många spelare som faktiskt är redo att få chansen på nästa nivå.

PLATS 3: DJURGÅRDENS IF

Kommentar: Djurgården har en enorm hockeytradition och framför allt en sedan länge etablerad NIU-miljö. Sedan har klubben framförallt på senare tid fått fram extremt många duktiga talanger.

Det jag gillar är hur tydligt den individuella utvecklingen finns med. Hockeygymnasiet tränar tre förmiddagar i veckan och passen är inriktade på individuell utveckling inom både is- och fysträning. Spelarna arbetar också utifrån individuella utvecklingsplaner. Kraven är samtidigt höga. En normal vecka beskrivs innehålla 6–8 träningar och 2–3 matcher, parallellt med skolan, och Djurgården skriver själva att ambition och attityd väger tungt i urvalsprocessen.

Hockeyspionens tips: Stockholm ger enorm konkurrens. Det kan vara brutalt, men för rätt spelare är konkurrensen också en del av utbildningen.

PLATS 4: RÖGLE BK

Kommentar: Rögle har byggt upp en miljö som jag tycker förtjänar att nämnas tillsammans med de riktigt stora. När jag själv spelade juniorhockey mötte vi Rögle ofta, och redan då var deras juniorlag nästan alltid med och konkurrerade i toppen – trots att A-laget hade det betydligt tuffare. Det är faktiskt inte särskilt länge sedan Rögle sågs som den där klassiska jojoklubben som pendlade mellan SHL och Hockeyallsvenskan. Därför tycker jag att resan klubben har gjort sedan dess är extra imponerande.

I dag har man etablerat sig på en helt annan nivå, och för mig är utvecklingen av hela föreningen – från juniorverksamheten och uppåt – en stor anledning till att Rögle hör hemma så högt på den här listan.

Här finns resurser och framför allt ett tydligt fokus på individuell spelarutveckling. Klubben uppger att man har 8–10 isinstruktörer, mental rådgivare och fystränare kopplade till NIU- programmet.

Hockeyspionens tips: Rögle är intressant eftersom satsningen inte bara syns i vilka spelare man rekryterar. Man har byggt upp mycket resurser runt dem som ska utvecklas.

PLATS 5: FÄRJESTAD BK

Kommentar: Färjestad är en av Sveriges mest etablerade hockeyorganisationer och en miljö som kanske inte alltid får samma hype kring sitt hockeygymnasium som vissa andra. Det som gör att jag placerar Färjestad högt är framför allt helheten. Det finns en stor elitorganisation runt spelarna, en etablerad juniorverksamhet och en lång tradition av att arbeta med unga spelare i en miljö där kraven är höga. Här tycker jag också att det är viktigt att inte fastna för mycket i resultat för ett enskilt juniorlag eller en enskild årskull. För mig handlar Färjestads plats snarare om stabiliteten och strukturen över tid.

Hockeyspionens tips: Färjestad känns väldigt stabilt och strukturerat utan att behöva skrika högst om det.

PLATS 6: LULEÅ HF

Kommentar: En klassisk utvecklingsmiljö i en stad där hockeyn verkligen betyder något. En detalj jag verkligen gillar är hur klubben beskriver vägen för spelarna. De antagna ska kunna få spela och träna i Luleå Hockey eller i en annan förening på den nivå som bäst gynnar spelarens hockeymässiga utveckling.

Det säger något viktigt.

Målet med ett hockeygymnasium borde aldrig vara att hålla kvar en spelare i en viss tröja till varje pris. Målet borde vara att hitta den miljö och nivå där spelaren faktiskt kan fortsätta utvecklas.

Hockeyspionens tips: Stark hockeykultur, bra konkurrens och en miljö där hockey är en stor del av vardagen. För rätt person kan det vara väldigt utvecklande.

PLATS 7: LEKSANDS IF

Kommentar: Leksand är nästan definitionen av hockeyort. Men bakom romantiken finns också ett väldigt konkret upplägg. NIU-spelarna har hockeygymnasiepass på dagtid tre dagar i veckan och klubb- och lagverksamhet sex dagar i veckan. Klubben beskriver den totala belastningen som omkring 12–14 is-, fys- och matchpass per vecka. Dessutom är logistiken svårslagen. Tegera Arena, träningshall och gym finns samlat och det är omkring 200 meter mellan arenan och gymnasiet. Inflyttade spelare får hjälp att hitta boende och ska enligt klubben inte behöva bo längre än ungefär tio minuters promenad från skola och idrottsområde.

Det kan låta som småsaker. Men när du är 16–18 år och ska få ihop hockey, skola, mat, sömn och återhämtning är det allt annat än småsaker.

Hockeyspionens tips: Underskatta aldrig vardagen när du väljer NIU. Tre fantastiska år består till största delen av helt vanliga tisdagar.

PLATS 8: VÄXJÖ LAKERS

Kommentar: Växjö har under relativt kort tid byggt upp en väldigt stark hockeyorganisation, och jag tycker att deras utvecklingsmiljö börjar bli riktigt intressant även på juniorsidan.

Resultaten ska inte styra en sådan här ranking, men under 2025/26 tog Växjö dessutom SM-guld på både U16- och U18-nivå. Klubben själva betonade efter framgångarna att det viktigaste kvittot inte är gulden, utan att spelare utvecklas och får möjlighet att fortsätta mot A-laget och vidare i sina karriärer.

Det jag framför allt gillar är en tydlig helhet runt vardagen. NIU bedrivs tillsammans med Växjö Fria Gymnasium och för spelare som flyttar till Växjö hjälper klubben till med boende. Mellan boende, skola och ishall uppges det vara ungefär 5–10 minuter med cykel.

Hockeyspionens tips: Växjö är ett bra exempel på en miljö jag tycker man ska titta närmare på än bara klubbens A-lag. Det finns en tydlig tanke om individuell utveckling, en fungerande vardag runt spelaren och en ambition att skapa en väg genom den egna verksamheten.

PLATS 9: ÖREBRO HK

Kommentar: Örebro är kanske min lilla outsider på listan. Det jag framför allt gillar är hur tydligt den individuella utvecklingen är strukturerad. Hockeygymnasiet tränar tre morgnar i veckan och spelarna arbetar utifrån individuella utvecklingsplaner som ligger till grund för träningen.

Dessutom finns mycket av vardagen samlad. Träningen bedrivs i Behrn Arena, där det finns två isytor, gym och teorisalar. Skolan ligger centralt och enligt klubben tar det ungefär tio minuter att gå eller cykla mellan skolan och arenan. Inflyttade spelare får också hjälp med boende på rimligt avstånd från båda.

Hockeyspionens tips: Min känsla är att Örebro hela tiden tar steg för steg i utvecklingen kring sin juiorverksamhet. Om de dessutom kan börja spela en ”roligare” ishockey med a- laget så tror jag att intresset kan öka ännu mer.

PLATS 10: BRYNÄS IF

Kommentar: Brynäs tar sista platsen i min topp 10. Här väger framför allt kombinationen av en klassisk hockeymiljö, en stor elitorganisation och möjligheten att kombinera skola med en seriös hockeysatsning tungt för mig.

Brynäs har under lång tid haft en tydlig plats inom svensk spelarutveckling, och det är en miljö där unga spelare befinner sig nära elitverksamheten. Samtidigt är Brynäs ett bra exempel på varför jag tycker att man ska vara försiktig med att välja hockeygymnasium enbart utifrån historik och klubbmärke.

Hockeyspionens tips: Brynäs har en stark tradition av spelarutveckling. Men historiken ska aldrig ensam avgöra ditt val – det är miljön du faktiskt kommer in i här och nu som betyder något.