Hockeyettans bästa backar är inte bara defensiva klippor, de är navet i spelet från egen zon och framåt. Här är tio backar som inte bara sticker ut i mängden – de dominerar. Vissa har SHL- meriter, andra har vuxit fram lite i skuggan. Gemensamt? De är mardrömmar för motståndarna.
ANNONS
1. Oliver Bohm, Vita Hästen
Den här artikeln kan bara du med PLUS läsa.
Bli PLUS medlem och lås upp sajten!
Den här artikeln är exklusiv för dig med PLUS
1. Oliver Bohm, Vita Hästen
Med elva SHL-säsonger och sju allsvenska under bältet så är Oliver Bohm ettans klart mest meriterade spelare. SM-guldvinnaren med Växjö är en klassisk resolut spelande defensivback, men i ettan kommer han säkert även att kunna producera en del poäng. Kostar en hel del, men antagligen värd varenda krona för en nykomling som kommer behöva en stabil defensiv pjäs som kan svälja massor med istid i avgörande lägen.
2. William Fransson, Tingsryd
Det är inte lätt för lag som åker ner i systemet att få behålla sina nyckelspelare, men William Fransson väljer att bli klubben trogen. Var Tingsryds ledande back offensivt, en liten men skridskostark back med bra spelsinne. Han kommer säkert att få en stor roll tillsammans med Kevin Ekman Larsson i exallsvenskarnas lagbygge.
ANNONS
3. Christian Lindberg, Borås
Att Christian Lindberg inte har fått chansen i allsvenskan efter flera starka ettansäsonger är ett kraftigt underbetyg till allsvenskans sportchefer. En storväxt back som utnyttjar sina kilon i defensiven, han är duktig på att få stopp på spelet. Är dessutom stark på rören och har ett bra spelsinne och skott, vilket även gör honom till ett offensivt hot. Får massor med istid i alla situationer, och betyder massor för Borås.
4. Erik Palm, Tyresö/Hanviken
Tyresö/Hanviken var ettans stora överraskningslag säsongen som gick och Erik Palm var starkt bidragande orsak till framgången. Han fick ett stort poängmässigt lyft när han mer än dubblade sin poängskörd jämfört med tidigare säsonger. Lever mycket på sin fina skridskoåkning och spelsinne och han är inte rädd för att fylla på djupt ner i anfallszonen. På så vis bidrar han starkt till lagets fina och rörliga offensiv.
5. Kevin Ekman Larsson, Tingsryd
Kevin är lillebror till en viss Oliver Ekman Larsson och även om han långt ifrån håller samma enormt höga nivå så är han en stabil tvåvägsback som bland annat har testat på spel i AHL. En egen produkt som spelar med stort hjärta och som framför allt lever på sin spelförståelse och fina skridskoåkning. Det ska bli spännande att se om han kan steppa upp ännu mer nu när han går ner en division.
ANNONS
6. Rasmus Sörgardt, Väsby
Rasmus Sörgardt har ett par allsvenska säsonger i ryggsäcken, men det är i ettan han färgat. Var Väsbys ledande back med stort förtroende och levererade fina poäng offensivt och stabilt spel defensivt. Stor och stark med en följsam skridskoåkning.
7. Nils Nordh, Sundsvall
Nils Nordh växte enormt ju längre säsongen gick och i slutspelet så var han grym för sitt Sundsvall. Var en stabil pjäs med sin storlek och rejäla spel hela säsongen, men fick även mer och mer självförtroende offensivt och då började också poängen ramla in. Där ser man vad lite medgång kan göra för en spelare.
8. Anton Blomberg, Mariestad
Det var nog många som undrade om en anfallsinriktad forward som Anton Blomberg skulle kunna klara av en backroll när han skolades om för en och en halv säsong sedan. Men han har verkligen gjort det på ett suveränt sätt. Blomberg har nästan fått mer utrymme för sina offensiva skills, sitt knallhårda skott och sitt fina passningsöga, från backpositionen. Och defensivt löser han ändå det mesta med sin skridskoåkning och sin aggressivitet, vilket den suveräna plus/minusstatistiken visar.
ANNONS
9. Edvin Isén, Tyresö/Hanviken
Bildade backpar med Erik Palm och tillsammans hade de en suverän säsong. Kom lite från ingenstans, då Segeltorp inte är något ställe man gör sig ett namn i. En rörlig back med bra spelsinne och som likt Palm gärna följer med upp i anfallen.
10. Kevin Arvidsson, Boden
När Bodens stjärnback Felix Dahlroth led av skadebekymmer stora delar av säsongen så tog Kevin Arvidsson över hans fallna mantel på bästa sätt. Duktig med pucken och på att hitta sina medspelare på isen, och bidrog i hög grad med att Boden kunde spela ett snabbt och rakt spel ur egen zon.
