Det är mycket som har varit väldigt positivt för Brynäs IF den här hösten. Efter att ha tippats på allt i från tionde- till tolfteplats av de allra flesta experter inför säsongen har nykomlingen tagit SHL med storm och fått Gävle att börja drömma om SM-guld igen.
Spelet i powerplay fortsätter däremot att vara ett mysterium och laget är nu sämst i hela SHL i spelformen med blott sex mål och blyga 13,33 procent.
Jag har velat se förändring sedan Frölunda borta och tycker att det är ett bra läge att göra det nu.
Brynäs har redan ett riktigt stabilt fem mot fem-spel och boxplay att förlita sig på, men som jag har varit inne på tidigare kommer dipparna att komma ju längre säsongen går och därför blir det en nyckel att få i gång powerplay om man vill befästa sin topplacering.
Som jag ser det finns det tre problem:
1. För många kockar som vill styra och ställa
2. Det går för långsamt
3. Var är Bobby Trivigno?
## Brynäs powerplay kräver en tydligare identitet
Jag skulle i stället vilja se en formation med:
Charle D'Astous på point
Jakob Silfverberg på vänsterkanten
Anton Rödin på högerkanten
Bobby Trivigno i bumperposition/bakom blå
Johan Larsson i slottet/framför mål
Kommentar:
I Hockeyallsvenskan var man ett av de mest framgångsrika lagen i powerplay – men i SHL har det gått fullständigt troll i maskineriet.
Att lösa ett sånt här problem är självklart inte enkelt då det ofta sitter i skallen hos spelarna och ju mer man pratar om det, ju svårare blir det. Men man kan i alla fall prova att förenkla det man vill göra och skapa målchanser på ett enklare sätt.
När jag pratade med tränaren Niklas Gällstedt om PP-problemen efter tisdagens träning var han inne på lite samma spår: "Vi gör inte det vi kommit överens om", var hans budord. Han menade mer eller mindre att pucktempot måste upp och att spelarna inte ska stå och suga på pucken och leta svåra lösningar.
1. Tydligare roller och förändrade formationer
Anton Rödin är en spelare med spelsinne och ett skott som gör honom självklar i powerplay i mina ögon. Han bör placeras ute till höger, där han kan utnyttja sin blick för spelet och sitt farliga avslut.
Charle D'Astous är säkerheten själv på blå och ska inte befinna sig på en kant som han gör nu. Där hamnar han alldeles för ofta i trångmål eller står och suger på pucken, så det experimentet borde vara färdigtestat nu.
I stället borde han vara den tydliga pointspelaren som kan hota med sitt skott och sin räckvidd för att sedan fördela ut pucken till Jakob Silfverberg eller Anton Rödin som kan gå för avslut. Ett stenhårt skott från "Silfvers" klubba kommer i de flesta fall leda till antingen mål eller en tilltrasslad situation framför mål, där Bobby Trivigno och Johan Larsson kan stå och gröta.
Var är Victor Söderström eller Christian Djoos undrar ni? De är givna i PP2. Brynäs kommer att behöva två formationer som spelar på olika sätt för att göra sig mer svårlästa.
2. Förenkla – Brynäs måste börja skjuta mer
Statistiken är tydlig – Brynäs har endast skjutit 64 skott på 45 powerplay-försök. Det är under två skott i snitt per powerplay. Med så få skott säger det sig självt att det är svårt att få utdelning, oavsett hur skickliga spelare man har.
En annan akilleshäl i Brynäs powerplay är att man allt för ofta letar efter de "snygga" eller "svåra" lösningarna, något som ofta leder till ingenting eller att motståndarna kan rensa och döda tid. De bästa powerplay-lagen jobbar med högt pucktempo och enkla avslut som skapar tilltrasslade situationer framför mål. Titta på Färjestad exempelvis, ett praktexempel på hur man ska jobba i powerplay.
Jakob Silfverberg har ett av ligans absolut bästa skott, det vet motståndarna så klart också om, men se då till att ge honom yta och tid för att avlossa det där skottet oftare. Det enda sättet att göra det är att förflytta pucken snabbt och enkelt. Max-tre fyra pass och sedan skott.
Ett stenhårt skott från antingen honom eller D'Astous kommer att leda till returer och kaos i slottet, där Bobby Trivigno och Johan Larsson kan utnyttja sina styrkor och antingen slå in en lös puck eller vinna lös den för att börja om.
Trivigno är otroligt skicklig på små ytor och har dessutom erfarenhet av att varit väldigt framgångsrik i just powerplay under tiden på college, så det är absolut dags att ge honom chansen. Larsson å andra sidan är en naturlig bulldozer framför mål och kan både skymma och reta gallfeber på vem som helst.
Verktygen för att bli ett av SHL:s vassaste lag i spelformen finns där. Det handlar inte om att uppfinna hjulet på nytt utan om att skapa en tydligare identitet, ge spelarna rätt roller och våga förenkla spelet. Med ett högt pucktempo, fler avslut och ett större fokus på att utnyttja styrkorna framför mål är jag helt säker på att det kommer lossna.
