STOCKHOLM. AIK är klara för final i Hockeyallsvenska slutspelet efter att ha vunnit match sex mot BIK Karlskoga med 2–1. Hockeynews Mattias Persson var på plats på Hovet för att bevittna dramat och ser ett lag som det börjar lukta SHL om.
✓ De ger mig SHL-vibbar ✓ Snart är det Bofors tur ✓ Något bland de värsta jag upplevt ✓ Nattmanglingen tog ut sin rätt
Den här artikeln kan bara du med PLUS läsa.
Bli PLUS medlem och lås upp sajten!
AIK ger mig SHL-vibbar
Redan innan slutspelet drog igång höll jag AIK som favorit till att ta klivet upp – ett tips jag känner mig ganska nöjd med efter den här semifinalserien.
Jag fick en del frågor om varför jag trodde på AIK, men det de har visat både mot Björklöven och nu mot BIK Karlskoga ger mig tydliga SHL-vibbar.
Det här är ett lag som är byggt för att spela i tung trafik. Man har kanske seriens bästa målvakt, ett försvarsspel som satt sig ordentligt och en offensiv där forwards både tacklar, smäller på och jagar puck som irriterande små insekter över hela isen.
ANNONS
Och då har jag inte ens nämnt spetsen – Gerry Fitzgerald, Daniel Muzito-Bagenda, Jordy Bellerive, Scott Pooley och Lukas Zetterberg, som verkligen har vaknat till liv under slutspelet.
Den som får ihop allt? Mr. Mastermind själv – Roger Melin. Med sin rutin får han hela gruppen att andas lugn och trygghet, vilket är ovärderligt i den här typen av matcher.
För mig är AIK ett komplett lag. Imorgon avgörs det om det blir Djurgården eller Södertälje man kommer att ställas emot, men ska jag vara ärlig så tror jag inte att det spelar så stor roll vem det blir. AIK har hittat vägar för allt i det här slutspelet och moralen är enorm. Här och nu är min känsla att det blir AIK som spelar SHL-hockey kommande säsong.
Snart är det er tur, BIK
I slutändan var det inte mycket som skilde AIK och BIK Karlskoga åt. Några studsar hit och dit, ett något vassare målvaktsspel från AIK:s sida – men framför allt rutinen.
I de där riktigt avgörande lägena höll sig AIK kallare, medan BIK drog på sig onödiga utvisningar. Särskilt tydligt blev det i match sex på ett kokande Hovet.
Men jag vill ändå lyfta på hatten för den här upplagan av BIK Karlskoga. De har stått för en helt enastående säsong. BIK var genomgående bäst i grundserien, och med tanke på hur mycket mindre pengar man har att röra sig med jämfört med flera av konkurrenterna i toppen, är det inget annat än imponerande vilken vinstmaskin man lyckats bygga.
ANNONS
Nu väntar en sommar av förändring – där flera tongivande spelare ser ut att lämna. Men den kanske viktigaste pusselbiten, Dennis Hall, blir kvar som huvudtränare. Med honom i båset kommer BIK ständigt att vara en toppkandidat.
Jag förstår att det eviga kämpandet i Hockeyallsvenskan tär på både klubb och supportrar. Men fortsätter BIK spela med samma identitet och noggrannhet som den här säsongen – då är det bara en tidsfråga innan det är Bofors tur på riktigt.
Mardrömsställe att komma till
Ett utsålt Hovet gör sällan någon besviken när det gäller stämningen på läktarna. Jag har tillbringat många jobbkvällar här under mina år som journalist, men det var länge sedan jag upplevde ett sådant tryck som denna fredagkväll.
BIK Karlskoga möttes av ett öronbedövande mottagande redan innan nedsläpp – när hela arenan stod upp och vrålade: "En jävla massa bönder!". Så fortsatte det matchen igenom. Inte blev trycket sämre av att BIK:s skåning Hampus Plato stod i TV4 inför den tredje perioden och sa att de har ett helt omklädningsrum där inne som vill tysta Hovet.
När kurvan river igång på allvar och får med sig hela sittplats, då uppstår en stämning som gränsar till hatisk. Det är något annat än DIF på Hovet i mitt tycke. Det måste vara en mardröm att komma hit som motståndare.
Tröttheten spelade in
Det har varit en galet jämn matchserie – tre av sex matcher har gått till förlängning, vilket säger en hel del. I onsdags dröjde det 101 minuter innan ett avgörande föll, och den nattmanglingen satte sina spår.
För att vara ärlig: det här var långt ifrån någon välspelad hockeymatch. Det var slarvigt, passningsspelet haltade och många ben såg rejält tunga ut. Men det är inte konstigt – slutspelshockey varannan dag tar ut sin rätt.
I en sådan match handlar det mer om att undvika misstagen än att skapa det perfekta spelet. AIK gjorde det bäst – och med stöd från en kokande arena fick de den där lilla extra energin som gjorde skillnad. Hovet blev till slut den sjätte utespelaren som tippade det hela till stockholmarnas fördel.
