Modos powerplay håller inte för att ta sig till SHL
Modos huvudtränare Mattias Karlin var tydlig i intervjun jag gjorde med honom inför matchen, powerplay måste bli bättre. Det har även visat sig historiskt hur viktigt det är med spelet i special teams för att ta steget upp. Siffrorna ser kanske okej ut vid en första anblick i protokollet, men spelet i powerplay är allt annat än SHL-mässigt så här långt.
Passningarna sitter inte på bladet, det blir sällan skott, och försöken att lösa allt på egen hand gör det statiskt och förutsägbart. SSK behövde knappt kämpa i boxplay och det säger det mesta. Det här spelet i numerärt överläge håller inte om man vill ta klivet upp. Och det vet både spelare och ledare mycket väl om.
Skeppa importduon – ta in något annat
Importduon Cole Fonstad och Mitch Lewandowski har inte levererat alls för Södertälje, tillsammans står de noterade för två poäng på sju matcher. Fonstad har till och med hamnat utanför laget sista tiden. Lewandowski ser förvisso okej ut i powerplay – men det händer alldeles för lite i paritet till istiden. I fem mot fem är bidraget nästintill obefintligt och poängproduktionen för svag.
Amerikanen Brett Stapley visar åtminstone att han vill bidra, hittar kreativa lösningar, men duon Fonstad–Lewandowski har fått sin chans nu. Sportchef Emil Georgsson och SSK bör ta sitt förnuft till fånga och agera. Skeppa importerna och ta in något som verkligen kan göra skillnad, annars är risken att det blir en säsong i botten för kringlorna.
Ett riktigt sömnpiller
Hit gick man med förhoppningar om bra hockey och ett hett möte mellan två klassikerlag, men de förhoppningarna grusades tidigt. Det var ingen välspelad match, snarare två lag som fortfarande letar efter sitt spel och sin identitet. 8–8 i skott efter halva matchen säger egentligen allt – tempofattigt, chansfattigt och utan någon riktig puls. Riktig gäsphockey med andra ord.
Modo fick aldrig igång något tryck, och gästerna var knappast bättre. Jag vet inte om det har att göra med den dåliga isen, Modo har haft problem med isaggregatet i veckan och kanske att isen ställde till det för spelarna, men det saknades fart, idéer och desperation.
När man dessutom ser till vilket lag Modo ställer på isen och var ambitionsnivån ligger den här säsongen, då måste man kunna kräva mer på hemmais. De 5014 i publiken i Hägglunds Arena försökte förgäves få i gång sitt lag, men fick väldigt lite tillbaka och tröttnade även dem. Nej, den här fredagen kunde vi gjort något betydligt roligare av hörrni.
Sära på Topping och Kelleher
Det händer alldeles för lite när Kyle Topping och Tyler Kelleher spelar ihop. Båda vill ha mycket puck, båda söker ytor snarare än att skapa dem – och resultatet blir att deras styrkor tar ut varandra. Motståndarna läser dem enkelt, och farligheterna uteblir. Jag vet att de låg bakom 1–0 målet, eller ja det var väl i och för sig mer av ett kämparmål än något vackert klapp klapp-spel, men det fråntar i alla fall inte faktum.
Nu när Gerry Fitzgerald snart ansluter finns det möjlighet att röra om lite. Fram tills dess vill jag se supertalangen Milton Gästrin som center mellan Kelleher och Emil Larsson – en kedja som skulle kunna ge lite mer fart och variation. Samtidigt borde Topping, med sitt raka spel mot mål, kunna få igång både Linus Andersson och Måns Carlsson på ett bättre sätt. Jesper Olofsson saknas visserligen just nu och väntas vara borta minst en vecka till, men när han är tillbaka skulle en kedja med Olofsson, Fitzgerald och Carlsson kunna bli något riktigt spännande.
