Anders Nilsson gav inledningsvis den svenska målvaktskollegan, Jacob Markström, en rejäl utmaning om platsen som förstamålvakt i Vancouver. Men i slutet av oktober, på morgonvärmningen inför hemmamatchen mot Pittsburgh, drabbades den 28-åriga svensken av en skada på högra långfingret.
– Det var en retur och så öppnade jag upp handen och fick pucken rakt på fingret. Man har ju inget skydd där, det är som en handske bara på insidan, så fingertoppen var krossad.
Skottet tog på handen där han har stöten och således också håller klubban med, vilket gör det mer eller mindre omöjligt att spela.
– I och med att det var på högerhanden, jag måste ha något att hålla klubban med. Jag trodde först att det var en blånagel så jag väntade med att kolla upp det, man vet ju hur jäkla ont det kan göra att få en blånagel. Men det blev bara värre och värre och efter matchen röntgade vi det och då var det mycket riktigt sprucket.
“Hoppades på att vara tillbaka tidigare”
Innan skadan hade 28-åringen från Luleå fått en riktigt bra start på säsongen. Trots att han sågs som en backup till Markström var det Nilsson som hade stått flest matcher.
– Det var surt, framför allt när man känner sig ganska bra och personligen fått spela ganska konsekvent. Det är klart det inte är kul att åka på en skada då men samtidigt kan man inte lägga så mycket energi på det när man blir skadad.
Trots skadan har han varit med på lagets båda långa bortaresor under de senaste veckorna. Dels av praktiska skäl, då målvaktstränaren Ian Clark varit med och kört kontrollerade skottövningar och isträning för att hålla formen och känslan uppe. Men också för att vara tillgänglig för spel.
– Vi hoppades på att jag kanske skulle vara tillbaka under den(första) roadtrippen men sen tog det lite längre tid än vi trodde. Vart efter det gick kände jag att det inte är möjligt.
Sex-åtta veckor innan det är helt läkt
Nilsson har redan hunnit spela en match efter skadan, när han vaktade målet i 4-0-förlusten borta mot San Jose förra fredagen med ett skydd över fingret. Efter morgonvärmningen inför hemmamatchen mot Los Angeles Kings visar han skyddet som är gjort av hårdplast och täcker hela långfingret. Han medger att det kan kännas lite i fingret ibland men det är inget som hämmar honom.
– Hade det hämmat mig hade jag inte kunnat spela. Det skulle inte gå att hela tiden ha det i bakhuvudet som målvakt, att det kan göra ont om jag får ett skott på stöten. Då trillar varenda puck in.
Det dröjer dock ett tag innan fingret är helt läkt.
– Jag har fått förklarat för mig att det blir som tandkräm i fingret och det tar tre veckor innan det börjar gå ihop, delarna ska liksom klibba fast i varandra igen. Det tar sex-åtta veckor innan det är fullt läkt.
Här kan du läsa fler artiklar om NHL
