INNELISTAN
1. Adrian Kempe L.A Kings.
NHL:s mest underskattade svensk. Kempe tar plats i förstakedjan tillsammans med Anze Kopitar och Quinton Byfield och har etablerat sig som en av Sveriges bästa tvåvägsspelare, han har ju fått lära sig med hjälp av en av de bästa att någonsin göra det – Kopitar.
Spelar i alla formationer och framförallt så växlar han upp när det gäller som mest i slutspel, där han de senaste två åren har varit Kings bästa spelare.
Men det har väl gått i lite skymundan när man spelar i den tidszonen som man har svårast att få uppmärksamhet i. Så därför tycker jag att det är lämpligt att ge honom den uppmärksamhet han förtjänar här.
2. Oliver Ekman Larsson Florida Panthers.
Årets comeback. Vancouver Canucks valde att bryta med Oliver efter en mindre lyckad sejour. Hockey-Kanada ansåg att han var en "bust" och att han inte är en topp 6-back i NHL längre. Men Florida Panthers tog chansen och plockade upp Oliver. Kan ju vara så att han trivs bättre i lite varmare klimat så som Florida eller Arizona. Han höll ihop Panthers försvar när Aaron Ekblad och Brandon Montour var skadade i inledningen av säsongen. Spelade första powerplay och var en av de absolut starkaste bidragande orsakerna till Panthers starka inledning på säsongen.
3. Elias Pettersson Vancouver Canucks.
Sveriges bästa ishockeyspelare. Ja det går att argumentera för William Nylander och Filip Forsberg. Att lyckas i NHL som center ÄR svårare än att lyckas som winger. Framförallt eftersom EP40 dessutom gör det med mindre namnkunniga kedjekamrater på varsin sida om sig, han har inte direkt John Tavares till hjälp, eller de senaste matcherna Auston Matthews – som Nylander har. Elias har ett av NHL-s bästa tvåvägsspel, han spelar fysiskt (har redan ett par highlight tacklingar i år) samt spelar boxplay och hans spel utan puck är otroligt imponerande. När man bryter ner allt är det inget snack, Elias är bäst just nu.
UTELISTAN
1. Rickard Rakell, Pittsburgh OCH John Klingberg, Toronto
Delad plats mellan Rickard Rakell och John Klingberg. Nu är ju båda skadade, och det har väl antagligen spelat in i deras prestationer. Men Rakell var absolut iskall under de 17 matcherna han spelade innan skadan, 15:35 minuter istid i snitt, noll mål och fyra assist när man huvudsakligen fått spela med Malkin i andrakedjan är under all kritik. Tristan Jarry, målvakten, har lyckats göra fler mål är Rakell så här långt. Nu är han snart tillbaka från skadan och om Penguins ska ha en chans på slutspel måste Rakell steppa upp.
John Klingbergs sejour i Toronto Maple Leafs blev ett riktigt fiasko. Han såg mer osäker ut med puck än han någonsin gjort, ramlade i kritiska situationer, gav bort pucken för enkelt. Kanske blev pressen i Toronto för mycket, förmodligen spelade skadan in. Hursomhelst blev han hela Torontos hackkyckling i inledningen av säsongen och började skarpt ifrågasättas efter bara några matcher i Sportsnet studions panel av experter. För svenskar som såklart inte har tillgång till kanadensisk tv så kan jag berätta att ämnet "Vad ska Toronto göra med John Klingberg" dök upp i VARJE sändning.
