Milan går i pappas fotspår: "Kör mitt eget race"

Milan Sundström, född 2009 i Örnsköldsvik, är ett hett samtalsämne i Modo och Hockeyallsvenskan just nu. Dels för att 17-åringen har fått göra sina första träningar med A-laget och tagit snabba kliv i sin utveckling – men givetvis också på grund av ett välbekant efternamn.

Milan är son till klubbikonen och den tidigare NHL-centern Niklas Sundström, som avslutade sin spelarkarriär i Modo 2013.

Men för Milan var det, som man kanske annars skulle kunna tro, inte självklart att även han skulle satsa fullt ut på hockeyn.

– Nej, det skulle jag inte säga. Jag spelade fotboll när jag var yngre och tyckte att det var väldigt roligt. Men när jag blev äldre var jag tvungen att välja, och då föll valet på hockeyn, säger han.

Hockeyn har oavsett alltid funnits nära till hands i familjen Sundström. Milan berättar att han får en del tips och råd från sin pappa, vars långa erfarenhet från både NHL och svensk hockey har haft stor betydelse för honom – såväl som människa som hockeyspelare.

– Mycket, såklart. Han hjälper mig mycket med tips och lite sånt. Men han försöker ändå hålla sig lite på avstånd så att jag får göra min egen resa och så att det inte blir för mycket från honom. Men han har gjort väldigt mycket för mig.

Är det svårt att skapa en egen identitet som hockeyspelare, eller upplever du att du ofta blir förknippad med din pappa?

– Ja, det är ofta man får frågor om pappa och mycket sånt. Men jag vet inte, det är inget jag har tänkt på riktigt. Jag försöker bara köra mitt race.

Förklaringen bakom utvecklingen

Milan har under flera år stått för imponerande siffror i Modos juniorlag och snittat klart över en poäng per match. Produktionen har fortsatt även i landslagströjan. Förra säsongen noterades han för 31 poäng på 21 matcher med U17-landslaget – siffror som säger en hel del om hans offensiva kvaliteter.

När han själv ska försöka sätta ord på vad som ligger bakom den snabba utvecklingen lyfter han framför allt fram människorna runt omkring honom.

– Jag vet inte riktigt. Jag har fått väldigt mycket hjälp från människorna runt omkring mig, allt från familjen till landslagstränare och folk här hemma. Det har betytt mycket. Sedan har jag byggt upp ett självförtroende och kunnat utvecklas vidare därifrån.

Milan beskriver sig själv som en ambitiös center med målet att på sikt bli en stark tvåvägsspelare som kan bidra över hela banan. Just nu ligger hans främsta styrkor i offensiven. Han ser sig själv som en ”passa först-kille”, som gärna har mycket puck och söker sina lagkamrater.

På senare tid har han dessutom fått känna på nästa nivå. 17-åringen har gjort sina första träningar med Modos A-lag.

– Det har varit skitkul. Det är något man har drömt om sedan man började spela hockey. Alla har tagit hand om mig skitbra och de är jätteschyssta mot mig, så det är bara att försöka hänga med.

Vad är den största skillnaden mellan juniorhockeyn och att nu träna med A-laget?

– Det är väl en del olika saker. Man måste veta vad man ska göra innan man får pucken här. Allting går snabbare. Man måste ha mer koll på grejerna.

Finns det någon del av ditt spel som du lägger extra mycket tid på att utveckla nu när du tar steget mot seniorhockeyn?

– Jo, men jag vill försöka spela med hög fart. Det är väl det jag har som fokus just nu, att komma upp i högre fart, åka mer skridskor och vara mer i rörelse. Så jag tror att det är viktigt för mig om jag ska ta nästa steg på riktigt.

Dialogen med Modo just nu

En av Milans stora drömmar har varit att en dag få spela med Modos A-lag. Under torsdagen förväntas den drömmen bli verklighet när han gör debut – dessutom i pappa Niklas gamla nummer 24.

Att hinna stanna upp och ta in allt som händer är däremot inte alltid helt enkelt.

– Man försöker stanna upp någon gång då och då och tänka igenom lite vad som har hänt och vad som händer just nu. Men annars är det ganska svårt. Man är så inne i det, så man brukar bara köra på varje dag och inte tänka så mycket.

Hur ser dialogen mellan dig och Modo ut just nu, framför allt kring A-laget?

– Jag har ambitionen att slå mig in i laget och det blir väl lite avgörande hur jag presterar. Om jag gör det tillräckligt bra så får jag förhoppningsvis en plats i laget, men det är upp till mig att prestera och förtjäna min plats.

Hur känns det att vara i den situationen?

– Det känns nästan perfekt, tror jag. Då får jag pusha mig själv och tävla varje dag för att kriga om min plats.

Slå sig in i A-laget – målet

En annan stor dröm för Milan har varit att få representera Sverige. Att han redan vid flera tillfällen har fått dra på sig landslagströjan är något som fortfarande kan kännas svårt att ta in.

– Det är skitcoolt. För några år sedan trodde man inte att det ens var i närheten av att hända. Det är väl lite samma där, man tänker nog inte på det så himla mycket när man är inne i det. Men det är självklart en jättestor ära och inget man tar för givet.

Landslagsspelet har samtidigt gett honom värdefulla erfarenheter. Framför allt möjligheten att regelbundet mäta sig med några av de främsta spelarna i sin egen ålderskull.

– Jo, men man får mäta sig mot de bästa i världen. För det är ändå de man någonstans tävlar mot. Vill man sikta högst så tävlar man ju mot alla i hela världen, och då får man mäta sig lite med dem också.

Vad har du för personliga mål den här säsongen, både i Modo och i landslaget?

– Som jag var inne på innan, att slå mig in i A-laget här hemma och göra det så bra som möjligt. Jag vill spela många minuter, oavsett var det blir. Men framför allt vill jag bli bättre varje dag, träna hårt, fortsätta ha fötterna på jorden och bara köra på. Det hade varit sjukt häftigt att få spela U18-VM i vår. Så det är väl ett litet mål jag har med säsongen också. Men det blir samtidigt som en bonus för mig. Om det kommer så är det skitkul.

Bakgrunden ger extra press

Milan är dessutom ett av namnen som det redan pratas om inför nästa sommars NHL-draft. Men precis som med mycket annat som händer runt omkring honom försöker han att inte blicka för långt framåt. Fokus ligger på det han själv kan påverka här och nu.

– Jag vet inte. Än så länge har det inte varit så. Det är klart att tankarna har gått genom huvudet. Jag försöker bara se det som en bonus, som en lite rolig grej. Det är bara ett litet steg på resan, så jag försöker att inte lägga för mycket energi på det.

Du får mycket uppmärksamhet trots att du fortfarande är väldigt ung. Hur hanterar du pressen och förväntningarna som kommer med det?

– Jo, men det är väl någonting jag tänker att man får lära sig att leva med. Om man vill komma långt så kommer det alltid att finnas press och folk som tycker och säger saker. Jag försöker tänka att jag vill lära mig att hantera det så fort som möjligt, så att det inte ska bli några större problem.

Blir uppmärksamheten extra stor eftersom många känner till din pappa och ditt efternamn?

– Självklart blir det lite mer. De flesta här, framför allt, vet vem pappa är. Så lite extra tror jag faktiskt att det blir.