10 – Dubbla studior
Det första först: dubbla NHL-studior väntar inom loppet av tre dagar (lördag och måndag). Vad kan väl vara viktigare än det? För den som vill veta vad undertecknad kommer bidra med så blir det två nya nostalgi-segment (min favoritdebut av en NHL-svensk och historien om NHL-laget som såldes till Saskatoon).
Ovanpå detta kommer mitt nya segment Tänkarhörnan samt rapporter om Rasmus Sandin och Tampa Bays nya superkedja.
Och då bleknar mitt bidrag ändå i jämförelse med mina kollegor (bokstavligt talat, de flesta av dem har väldigt skinande hjässor och/eller bra brännor) och så klart framför allt matcherna som ska spelas: Rangers mot Oilers och Blues mot Islanders.
Och på tal om Rangers:
9 – Mika Zibanejad, Sveriges bästa forward?
Låt oss nu inte överreagera på en stark säsongsinledning, men låt oss samtidigt ställa oss själva frågan: kan Mika Zibanejad bli den här säsongens bästa svenska forward?
Ögontestet har alltid sagt att Mika borde bli en stjärna. Han är stor och stark men samtidigt rörlig, skjuter som en häst, kan göra sin gubbe och slå en macka.
Med andra ord verktyg som borde räcka för att bygga en förstacenter i NHL.
Förra säsongen hintade om att han nu anlänt som det och 26 år gammal så står han förmodligen på toppen av sin förmåga.
Läste den alltid intressante Harman Dayal på The Athletic skriva om hur Bo Horvat kan höja sig i bättre omgivning. Intressant sidonot från den artikeln: Mika Zibanejad är en av de centrar i NHL som haft störst skillnad på kvalitén mellan motståndarna han matchas mot (mycket hög) och kompetensen hos sina yttrar (inte så hög), enligt en modell framtagen av Evolving Hockey.
I ett blekt Rangers har Mika fått dra ett enormt lass – med en elittalang som Artemi Panarin som ny kedjekamrat bör han hitta en nivå till produktionsmässigt, efter 74 pinnar ifjol.
De mesta en svensk fått till de senaste fem åren är Nicklas Bäckströms 86 2016-17 (ingen annan svensk forward har varit över 80 under den tiden). Kan Mika ta sig dit? Fullt möjligt.
Ponera Zibanejad också att han fortsätter att vara någon som Rangers lutar sig mot i viktiga defensiva situationer (ifjol spelade Mika till exempel över en halvtimme mer i boxplay än näst med använda Rangers-forward och startade 40 fler 5v5-byten i defensiv zon än närmast skuggande Rangers-center).
Det potentiella tvåvägspaket vi talar om här kan absolut kan tävla med Bäckström, Filip Forsberg, Elias Pettersson och andra tänkbara kandidater om att vara det bästa vårt rike kan uppbringa i anfallsleden.
Mika Zibanejad har inlett NHL-säsongen på ett strålande sätt. Foto: Bildbyrån
8 – Mika bättre än… Panarin?
Okej, nu när vi har etablerat att Mika kan bli den bäste svenske forwarden så kan vi väl också passa på att slå fast att svensken också är Rangers bäste forward? Han har trots allt dubbelt så många mål och assist (4+4 mot 2+2) som Panarin.
Skämt åsido, Panarin är elit, men likväl så plockade jag upp en cool liten statistikrad från Andrew Berkshire på Sportsnet: per 20 spelade 5v5-minuter så har Zibanejad skapat 11 målchanser för sina lagkompisar, medan Panarin klockar in på ”bara” 4,44. Ryssen har vidare 16,5 lyckade omställningsspel per 20, att jämföra med Mikas enorma 24.
Så här långt verkar det onekligen som det faktiskt är Zibanejad som driver kedjan.
Så låt oss slå fast att det inte rör sig om att Zibanejad bara åker snålskjuts på en talangfull kedjekompis.
Det här samarbetet kommer på alla sätt och vis vara ett givande och ett tagande.
7 – Gamlingar utan cup
Min favoritrankning inför varje slutspel: vilket lag som har de den/de gamlingarna utan ring som man mest unnar att få vinna.
Roberto Luongos var länge en stark kandidat men är nu pensionerad. På temat sympatiska slipsar har vi däremot så klart Pekka Rinne (vars Nashville givetvis ska till slutspel), Henrik Lundqvist (som absolut har en chans att ta sig dit) och Ottawas Craig Anderson (…) som man kan rada upp väldigt starka skäl för att heja på.
Dock – med Patrick Marleau tillbaka i San Jose tillsammans med Joe Thornton så ligger Sharks absolut i förarsätet här.
Hedersomnämnde till Toronto där Jason Spezza sajnade för en minimum-lön för att få chansen att vinna en titel i sin hemstad. Sådant är ju vackert.
Veteranen Patrick Marleau är tillbaka i San Jose. Foto: Bildbyrån
6 – Smålänningar utan slutspel på ett tag
I den besläktade kategorin ”Svensk spelare jag unnar ett slutspel”: Oliver Ekman-Larsson. Söndertrasade av skador gjorde hans Coyotes en heroisk insats ifjol men det räckte ändå inte till en plats ovan strecket – Oliver sjunde raka utan slutspel.
Det är dags nu. Vill se hans underskattade grinighet och småfulhet i den miljön.
6 – Elisita Petterssonov
Vet inte varför det aldrig slagit mig förut när vi famlat efter spelare att jämföra Elias Pettersson med, men under Toronto–Tampa så gick det upp för mig klart som korvspad (faktiskt klarare än så, korvspad är ändå rätt grumligt) att det är Nikita Kucherov han ska liknas vid.
Ge mig en tekniskt briljant spelgeni som lika gärna kan skada försvar med landhockeydribbliningar som mullrande direktskott eller öppnande passningar, som kanske inte har några uppenbart skrämmande fysiska verktyg men en förmåga att sakta ner spelet och se saker som ingen annan ser – och dessutom har en gammal hederlig vinnarskalle av den tjurigaste sorten.
Ni fattar grejen.
Jag säger inte att Elias Pettersson är på Kucherovs nivå, men när det gäller spelstilen och verktygslådan så tror jag ni ser vad jag menar.
LÄS MER: HÄR KAN NI LÄSA FÖRRA VECKANS LISTA
5 – Leafs resurser
Resurserna som Toronto Maple Leafs har verkligen något helt annat. Irrade runt på träningsanläggning i veckan och medan laget och dess tränare var på is så befann sig fem skillscoacher och konsulter på en annan isyta (gissar jag, den enda jag kände igen var Hayley Wickeheiser men de såg alla väldigt skillscoachs-kompatibla ut).
Det intressanta var att det inte ens var någon spelare på isen, de åkte bara runt med en ipad och (gissar jag) förberedde någon övning eller dylikt.
Jag har svårt att se det här hända i någon annan klubb. Det finns deg i södra Ontario.
4 – Nylander och Spezza
Kul detalj från Torontos omklädningsrum: William Nylander sitter bredvid Jason Spezza, och de hade en hejdundrande skrattfest tillsammans när jag var där på träning (och ett Spezza-garv är aldrig tråkigt att höra, youtuba om ni inte vet vad jag menar).
Kul med en sådan veteran som potentiell mentor för Nylander, som själv får passa det vidare till Rasmus Sandin. Eller ja, enligt egen utsago är Nylander dock främst Uber-chaffis åt Sandin. Men det är viktigt det också!
3 – Hakremmar
Topplista över saker som bara finns där för att man måste ha det men inte fyller någon som helst funktion:
3 – Blinkers på landsbygdsbilar.
2 – Lotionflaskan på hotellrum.
1 – Hakremmar i 90-talets NHL.
Kraftfullt inspirerad av alla bilder på Doug Gilmour som hängde i Leafs arena, men ta för allt i världen en snabb googling på valfri lirare som härjade på den tiden (hej Sergei Fedorov).
2 – Fortfarande för liten
Få saker känns så passé som Facebookgrupper, men en av dem är än idag i högsta grad relevant:
Foto: Skärmdump/Facebook
1 – Cecha bilder
Petr Cech, som jag alltid tyckt haft en liten lika som bär-grej på gång med Zdeno Chara, ska tydligen spela hockey nu. Den tidigaer Chelsea- och Arsenal-målvakten har sajnat för att vakta kassen i Guilford som spelar i den brittiska andraligan, och kommer på sin David Gunnarsson-målade mask bland annat ha en bild på landsmannen Dominik Hasek.
Detta berättar jag mest för att påminna om att den här bildserien existerar.
Tungt med måndag? Trösta dig med att den här bildserien på Dominik Hasek och Petr Cech faktiskt existerar. pic.twitter.com/RwkatGJAqY
— Jonatan Lindquist (@Lindquistik) January 9, 2017
