I samarbete med
Svenska Spel Sport & Casino AB. Åldersgräns 18 år. Stödlinjen.se

ANNONS
Nyförvärvet Veikko Loimaranta hann inte mer än landa – sedan kastades han rakt in i hetluften mot Modo.
Och debuterade – efter att ha diskuterat med klubben en längre tid.
– Det viktigaste är att jag är här nu, säger han till Hockeynews.
ANNONS
Den här artikeln är exklusiv för dig med PLUS
Västerås senaste tillskott, finländaren Veikko Loimaranta, fick en minst sagt intensiv debut i den gulsvarta tröjan. Den 24-årige forwarden, som förra säsongen spelade i Kalmar, kastades rakt in i matchtruppen bara timmar efter att ha landat i Sverige – och gjorde sin första match i 2–4-förlusten mot Modo.
– Det var lite upp och ner. Första perioden handlade mest om att komma in i tempot. De två följande kändes bättre – jag spelade med självförtroende och skapade några chanser. Men om jag ska vara ärlig var jag ganska slut i den tredje, så den var inte lika bra," säger Loimaranta efter matchen.
Han landade i Stockholm 09.30 samma morgon och tog sig direkt till Västerås – där han fick beskedet att forwarden Tim Friberg skadat sig på träningen.
– Det var en lång dag egentligen. Mentalt kände jag mig redo, men fysiskt var det inte optimalt. Men det var bara att köra, säger han.
Loimaranta har varit klubblös sedan säsongen tog slut i våras, trots att han själv tyckte att fjolåret i Kalmar var lyckat.
ANNONS
– Jag vet inte varför det dröjt. Det är business – du får fråga sportcheferna. Men jag har tränat bra och var hela tiden säker på att chansen skulle komma. Jag är bara glad att vara här nu, säger han.
Hockeynews har haft uppgifter om att en övergång till VIK varit aktuell länge, något som Loimaranta delvis bekräftar.
– Något åt det hållet, ja. Men det viktigaste är att jag är här nu, säger han.
Under värvningsprocessen hade han kontakt med både sportchef och tränare.
– Jag fick en bra känsla direkt.
Började i fjärdekedjan – flyttades upp
Loimaranta startade matchen mot Modo i fjärdekedjan, men flyttades successivt upp i hierarkin under matchens gång.
ANNONS
– Vi visste inte riktigt hur vi skulle formera laget, så det blev lite blandat. Jag vet inte hur mycket jag spelade i tredje, men det kändes bra, säger han.
Han är van att spela både center och ytterforward, men med tanke på matchovanan var det naturligt att börja på kanten.
– Jag har inte spelat på sex månader, så det är lättare att börja som ytter. Men jag kan absolut spela center också, säger han.
Matchen mot Modo slutade i förlust, 2–4, men Loimaranta tycker ändå att laget stod för en godkänd insats.
– Jag tycker att vi spelade bra fem mot fem. Vi gjorde några misstag i boxplay och släppte in enkla mål där. Det kunde lika gärna ha varit 2–2, säger han.
Kommentarer
Skaffa PLUS för att kommentera
Med en aktiv PLUS-prenumeration kan du kommentera, svara på andra och gilla kommentarer.
Skaffa PLUSANNONS
Skriven av
Andreas har arbetat som sportjournalist och följt svensk hockey på nära håll i över 20 år. Han har varit en del av Hockeynews sedan augusti 2024.
Innan dess var han profilerad hockeyskribent på Länstidningen i Södertälje men har även arbetat för Gefle Dagblad och Arbetarbladet, TT, Hockeypuls och Gotlands Tidningar.
Han har bevakat SHL, Hockeyallsvenskan, NHL, VM och JVM och har under flera år även hörts som kommentator i TV4 på matcher från Hockeyallsvenskan samt SHL och SDHL.
Drivet ligger i att berätta nyheter eller skriva nördiga reportage, personliga berättelser eller om stora hockeyfrågor som rör ekonomi, elitlicens, seriesystem och tv-avtal.
Största hockeyminnen: ”VM-guldet 1992. Arto Blomsten satte 5–2 i tom kasse i finalen mot Finland. Jag var sex år, satt klistrad framför tv:n och blev helt fast. Men även Brynäs SM-guld 1999, Tre Kronors OS-guld 2006 och Södertäljes avancemang till Elitserien 2007 är ögonblick som format mig".
