När Leksand åkte ur SHL i våras stod det klart att klubben skulle tvingas bygga om stora delar av laget inför återkomsten till Hockeyallsvenskan. En av de viktigaste frågorna var vilka av de etablerade spelarna som skulle välja att stanna kvar.
Oskar Lang var en av dem som hade möjligheten att fortsätta spela i SHL, men som till slut bestämde sig för att följa med Leksand ner.
Beslutet var långt ifrån självklart. Men först behövde han tid att bearbeta degraderingen.
– Det gick väl en tid. Jag pratade inte med min agent heller. Jag ville bara ta den tiden direkt efteråt och inte tänka så mycket.
För Lang var det andra gången han upplevde att Leksand åkte ur SHL. Den här gången var känslorna delvis annorlunda.
– Det var lika jobbigt båda gångerna, men då var jag lite yngre också. Kanske kände jag lite mer ansvar den här gången. Jag var en större del i det här misslyckandet, så det kändes väl lite jobbigare. Men samtidigt var det mot Mora den gången och det var jobbigt på det sättet. Så nej, det var jobbigt båda gångerna.
När den första besvikelsen hade lagt sig väntade ett beslut om framtiden. Lang hade alternativ, men också en stark anknytning till Leksand där han och familjen har etablerat sig.
– Jag har ju Leksand i mitt hjärta och trivs oerhört bra i byn. Vi har köpt hus här också, så det var väl det jag ville från början. Jag vill såklart spela i SHL, men jag vill ju helst göra det med Leksand. Sen känner jag mig väldigt bra till mods med det vi har runt omkring, med tränarna som är kvar och Jesper Ollas. Det känns bra med ledningen och vi hade bra snack. Det tog väl lite tid eftersom jag ändå hade andra erbjudanden att ta ställning till. Men det känns väldigt bra att jag är kvar i Leksand. Det känns helt rätt.
Hur vägde du möjligheten att uppleva någonting annat och se vad ett klubbyte kan göra för din utveckling, kontra att vara där du trivs och vet vad du får?
– Det är väl ganska uppenbart att jag värdesätter det högt, att jag ska trivas där jag spelar. Det är väldigt viktigt för mig.
Men när det finns erbjudanden från andra klubbar måste du väl ändå fundera på vad det skulle innebära att flytta dit? Att få nya ögon på sig eller vad det nu kan vara. Finns det någonting i de tankarna som lockar?
– Nej, men främst var det tankegångarna kring att jag vill spela i högsta ligan. Det var det som gjorde att jag fick tänka till lite extra. Men som jag sa vill jag ju helst göra det med Leksand, så det är väl det vi har som uppdrag nu, att ta oss tillbaka så snabbt som möjligt. Jag hade ju erbjudanden därifrån, så jag fick verkligen tänka till. Men Leksand står högt hos mig och att få vara med och spela tillbaka Leksand hade ju varit... Jag har varit med om det tidigare, så jag vet att det är en enorm känsla. Det är en jävla drivkraft just nu.
När du funderade på de andra erbjudandena, var det en riktig fundering eller kände du redan från början i magen att du ville vara kvar? Ibland kan man ju känna att man måste ge det lite tid, fast man egentligen redan vet.
– Svårt att säga. Innerst inne kanske jag på något sätt redan hade bestämt mig. Men det var en riktig funderare, det kan jag säga i alla fall.
Men det var bara SHL då, eller?
– Det var några utomlands också, men det var främst SHL-erbjudandena som jag verkligen tänkte till över.
Förutom kärleken till klubben och livet i Leksand finns ytterligare en faktor bakom beslutet att stanna: revanschlusten.
Lang var en etablerad spelare i laget som åkte ur SHL och känner ett ansvar för det som hände.
– Det finns ju med där i mixen, om man säger så. Jag har ju varit en del av misslyckandet förra året. Så det är absolut en del av drivkraften nu, den här säsongen. Man vill, som vi säger, ställa det till rätta igen.
Ett nästan helt nytt lag med jättemånga nya spelare. Hur är det? Det är nästan som att du har kommit till ett nytt lag, fast på samma plats.
– Ja, nästan. Men jag tycker att det har gått snabbt att komma samman med det här laget. De nya killarna är väldigt lättsamma och bra killar. Jag tycker att vi har fått ihop gruppen väldigt bra.
Med sina 29 år har Lang plötsligt blivit en av veteranerna i laget. Det är en omställning efter många säsonger i en betydligt mer rutinerad trupp.
– Femte äldst. Jag var ju äldst där i somras när vi var gänget som körde tillsammans. Det kändes lite som att jag hade åldrats tio år. Men det var bra att ”Zacke” kom med, haha.
Du är ju bara 29, men känner du att du får en annan roll när du är en av de äldre i laget?
– Ja, det är väl klart men sen handlar det mycket om hur man är som person också. Jag har alltid varit lite lugn och den som inte hörs mest utanför isen. Så mitt ledarskap är väl mest på isen, där jag vill visa vägen. Sen är det självklart att jag har utvecklat den andra biten också. När jag var yngre var jag väldigt, väldigt tyst. Så jag har väl tagit steg i det också, men jag kommer nog aldrig att bli den som pratar mest i omklädningsrummet. Men det är självklart att jag lite mer naturligt försöker ta lite mer plats nu.
