Landslagsstjärnan: "Lite för många kockar"
Publicerad:
ANNONS
Lina Ljungblom lämnade SDHL och Modo för en chans i PWHL med Montreal Victorie.
Mycket har varit häftigt, men vissa saker också lite sämre, berättar hon för Örnsköldsviks Allehanda.
ANNONS
Efter sin första säsong i världens bästa liga är Lina Ljungblom tillbaka på svensk mark – med nya insikter om både hockey och livet i Nordamerika. Trots ett starkt intryck i Montreal Victoire lämnar landslagsforwarden sin rookie-säsong med blandade känslor.
Den 23-åriga landslagsspelaren gjorde sex poäng på 29 matcher i sin debutsäsong i Professional Women's Hockey League (PWHL). Det är ett steg ner i produktion jämfört med den tongivande roll hon hade i Modo, men Ljungblom är ändå nöjd med sin istid jämfört med andra SDHL-importer.
Men det var inte bara tempot och konkurrensen på isen som skilde sig. Ljungblom reflekterar även över strukturen runt laget – en struktur som i vissa fall kändes överväldigande.
– Runtom laget jobbar det så många ledare att jag knappt kunde namnet på alla när säsongen var slut. Jag tycker det är lite både och, det känns som det blir för många kockar ibland, säger hon till ÖA.
Det massiva stödet från fansen blev samtidigt en av de starkaste upplevelserna under säsongen. Publiktrycket i Nordamerika är något helt annat än vad Ljungblom upplevt tidigare, med 10 000 åskådare på matcherna, och över 17 000 på en match.
– Man ville nästan nypa sig i armen under vissa matcher, säger hon.
ANNONS
Skriven av
Andreas har arbetat som sportjournalist sedan 2006, främst som hockeyreporter på Länstidningen i Södertälje men har även varit på Gefle Dagblad/Arbetarbladet, TT och Hockeypuls.se, för vilka han bevakade hockey-VM i Danmark 2018.
Han har även bevakat NHL och JVM i Buffalo samt kommenterat SHL, Hockeyallsvenskan och SDHL för TV4.
Drivet ligger i att berätta nyheter eller skriva nördiga reportage, personliga berättelser eller om stora hockeyfrågor som rör ekonomi, elitlicens, seriesystem och tv-avtal.
Största hockeyminne: ”Arto Blomstens 5–2 i tom kasse i VM-finalen 1992. Jag var 6 år och blev helt fast i hockeyn. Sen finns det många stora ögonblick – OS 2006 var otroligt häftigt, men också att få uppleva VM-guldet 2018 på så nära håll, samt favoritlaget St Louis Blues Stanley cup 2019"