Med två mål i den femte matchen och totalt åtta poäng i matchserien mot Troja blev han av de tyngsta faktorerna bakom att VIK lyckades säkra kontraktet.
– Det är lite blandade känslor. Man är glad nu och lättad att vi klarade kvalet. Men samtidigt så var det varken planen när man gick in i den här säsongen eller någon säsong som jag har spelat här. Det är större förväntningar än så. Glädjen är där, men glädjen är inte för stor, eller vad man ska säga, säger han.
ANNONS
Han kommer ifrån att säsongen som helhet har varit tung och motig.
– Jag tycker inte att vi ska vara här med de förutsättningar man har som klubb med den spetstränaren vi hade, som jag tycker har varit jättebra. Alla de faktorerna tycker jag talar emot att vi ens var här, men det som gläder mig är att vi går in i den här serien och… Jag tycker ändå att de här fem matcherna visar att man kanske ändå inte riktigt ska vara här.
Han funderar lite över svaret.
– På något sätt, en 4–1-serie talar ändå för att vi kanske hade lite mer i oss än vad vi fick ut under grundserien.
Ni var egentligen lite för bra för att vara i kval?
– Det skulle jag inte säga, eftersom vi kom dit. Men det vi presterar nu tycker jag är väldigt bra och visar att vi hade kunnat vara mycket bättre, säger VIK-kaptenen.
Han var en av flera ledande spelare som klev fram när det behövdes. Men han är inte nöjd eller slår sig för bröstet över det, det är tydligt.
– Jag tycker väl att det är lite grann både min plikt som kapten och kanske ledande spelare att verkligen göra mitt bästa, att vara som bäst när det gäller som mest. Och liksom få hitta de rätta orden och visa det på isen och de grejerna. Men jag tror också att det är mycket erfarenhet. Jag har spelat många viktiga matcher och jag tror att det verkligen hjälper rent mentalt. För det är verkligen på något sätt en väldigt stor mental kamp sådana här matcher, eller en sådan här serie. Så det hjälper nog säkert att man har spelat mycket slutspel och i väldigt viktiga matcher. Men jag vet inte riktigt. Jag tycker inte heller att man ska stå här och hylla sig själv eller andra, eftersom vi är en del av varför man ens har hamnat i kvalserien. Så det är lite så här ambivalent känsla.
Komarek har varit i Västerås i tre år. Han skrev på ett treårskontrakt med målet att ta VIK till en toppstrid, men så blev det inte. Han hyllades dock av publiken under den här matchen, och även efteråt.
ANNONS
Vad betyder den här klubben för dig nu efter de här åren?
– För mig är det så här att på något sätt skriver man på ett kontrakt någonstans, speciellt ett kanske treårskontrakt, så gäller det att liksom ge sitt allt till den klubben och ha en yrkesstolthet under den tiden. Jag tycker att det tillhör, jag tycker att det är ett ansvar som man har som hockeyspelare, att ge det sitt allt under den tiden man är här. Och det har varit tre år som har varit väldigt fina familjärt och min familj har trivts här bra och allt utanför har varit väldigt bra. Jag har fått ett barn här och så vidare. Så på den fronten har det verkligen varit bra och betyder mycket. Sen betyder det ju såklart mycket när man spelar ett kval. Man vet ju hur mycket det står på spel — åker man ur så… Det är ju folks jobb som ryker. De kanske har gjort sitt absolut yttersta. Men det är ens spel som hockeyspelare som gör att de kanske inte har kvar sitt jobb eftersom ekonomin går ner. Så det är en massa faktorer som gör att jag tycker att man, när man spelar sådana matcher överlag för ett lag, att man ger allt man har. Oavsett hur mycket eller lite man djupt inne i hjärtat känner för den klubben.
Har du tänkt på de här sakerna under kvalets gång?
ANNONS
– Jag vet ju det. Jag har tyvärr åkt ur med Karlskrona och vet hur det var där. Man vet ju hur ekonomin går ner när man åker ur en serie — SHL till Allsvenskan eller Allsvenskan till division 1. Det är ju jättestor skillnad i ekonomin. Så det är klart att jag personligen tänkte på det. Det är inget jag framförde till laget eller så. Men det är klart att det är en extra, vad ska man säga, både ångest och tändvätska, att person X och Y ska inte förlora sitt jobb på grund av mig.
Man såg hur du åkte på isen och vinkade lite på ett sätt som nästan kunde tolkas som att du vinkar hej då. Vad var det för vinkning?
– Mest ett tack till fansen, får jag väl säga.
Komarek tyckte att publiken bidrog mycket i säsongens viktigaste match.
– Jag sa det till alla innan också, att njut av sådana här matcher. Det är inte så ofta man får spela sådana här avgörande matcher inför en hemmapublik som kokar. Så det är någonting som — skitsamma om det är kval eller inte kval — som man verkligen tar med sig och ska ta med sig som hockeyspelare. Man vet inte när man upplever det nästa gång. Så det är någonting man inte ska ta för givet.
Var det här slutet på en resa för dig i Västerås?
– Det får vi se.
Vad väntar framöver för dig då? Vad vet du om framtiden?
– Det får vi se.
Har du en plan klar någonstans?
– Det får vi se.
Västerås är i alla fall kvar i Hockeyallsvenskan. Vad tror du det finns för framtid för VIK?
– Det har varit tre tuffa år, det är klart man måste rannsaka sig själv. Göra vissa saker bättre. Ja, det är en del att jobba på.
Den här lördagen behövde VIK inte tänka på framtiden mer – kontraktet är säkrat.
– Jag vill mest vara med folk i laget och prata. Låta säsongen sjunka in. Prata om det som hänt ikväll. Vara med de personer som man har kämpat med hela året, som man har kämpat med nu och som man har gett allt för på något sätt. Det är väl det jag tänker på, säger Konstantin Komarek.
