Homers revansch efter fiaskot: "Förlorad generation"

Pitesonen Tomas Holmström har en gedigen meritlista med bland annat fyra Stanley Cup-titlar, ett OS-guld, ett SM-guld och så är han även invald i svensk ishockeys Hall of Fame.

För några veckor sedan tog han över uppdraget som huvudtränare för hans moderklubb Piteå HC.

– Det har faktiskt gått bra. Jag har haft killarna i drygt tre veckor och grabbarna är mottagliga. Vi ska till slutspel, vi är några pinnar bakom tiondeplatsen. Alla kan slå alla i den här serien, det gäller att fokusera och komma redo för varenda match, säger Holmström om sitt nya jobb och fortsätter:

– Det är skitroligt att jobba med killarna och det känns som att vi har fått med alla och vi har en tro på det vi ska göra. Sen är snittåldern i laget 21,6, misstag kommer att hända men det gäller att man lär sig av det.

Snart går OS av stapeln för Tre Kronor i Milano. Senast OS spelades i Italien var 2006 i Turin. Då var Tomas Holmström med – och bildade en Detroit-kedja tillsammans med Henrik Zetterberg och Mikael Samuelsson.

Hockeykillarna anlände ungefär en vecka senare jämfört med övriga atleter och Holmer landade i Turin tillsammans med sina Detroit-kamrater. På hotellet bodde han sedan på en våning tillsammans med Henrik Zetterberg, Nicklas Lidström, Mikael Samuelsson och Henrik Lundqvist. Den sistnämnda hade ett eget rum.

Han minns det som ett glatt gäng.

– Micke Samuelsson hade problem med sömnen och han hade tagit en tablett. Det var en kväll vi kollade på någon match. I sista perioden börjar han undra varför det inte är något ljud på tvn. Vi hade inte haft något ljud under hela kvällen och så började han yra om var det hade tagit vägen. Samuelsson frågade alltid även varje kväll om någon ville ha mat, han skulle äta på Donken. Det var bra, då fick man alltid en burgare. Det fanns alla typer av mat i byn. Allt från kyckling, till fisk, till pasta, till indiskt, till thaimat… efter ett tag började allt smaka likadant, säger Holmström och fortsätter:

– Henke Lundqvist var också speciell. Målvakter ska alltid vara lite speciella. Vi fick inte vara högljudda och det behövde vara väldigt tyst för att vår förstakeeper skulle stå dagen efter. Det var ett härligt gäng och jag hade många lagkamrater från Detroit. Idag är det "Lidas" jag håller mest kontakt med.

Chansen att få representera Sverige igen i ett OS betydde mycket för Holmström, efter fiaskot i Salt Lake City 2002.

– Det var ändå en stomme från turneringen 02 som fick chansen 06. Hade vi inte fått det hade vi känts som en förlorad generation. Alla visste vad det var som gällde och det var att vinna guld. Sen var det inga dåliga lag man skulle möta.

Just den revanschlusten tror Holmström var en av nycklarna till att Sverige lyckades att gå hela vägen 2006.

– Jag tror att det var en av nycklarna. Det var en grym känsla av revanschlust efter misslyckandet 2002. Det gav den där extra lilla extra halvprocenten. Men vi hade även en bra målvakt och ett bra lag med mycket rutin.

Sverige kom trea i grupp och tog sig sedan till final genom att besegra Schweiz och Tjeckien. I finalen väntade Finland. Ett lag som Tre Kronor hade en stor respekt för.

– Speciellt finnarna hade ett riktigt stjärnspäckat lag, säger "Homer".

Finland tog ledningen i den förstaperioden men i mittenakten lyckades Tre Kronor att vända på steken till 2-1. Finland skulle dock kvittera innan pausen.

Tredjeperioden inleddes med spel fyra mot fyra. Tomas Holmström satt då i utvisningsbåset och kunde beskåda Nicklas Lidström ikoniska mål från första parkett.

– Jag tänkte: "Ska det här hålla?" Jag sitter i perfekt läge när “Foppa” ger pucken till “Sudden” som skickar den vidare till Lidas. Pucken går precis under ribban. Det rymdes inte mer än en puck mellan målvaktens axel och ribban. Just då återstod det dock 19 minuter och det var mycket hockey kvar att spela.

Annat var det vid slutsignalen.

– Då var det ren glädje. Vi lyckades göra det. Vi fick vår revansch och var ingen förlorad generation. Det kändes overkligt.

Sedan väntade ett intensivt firande i två dagar. Innan den svenska Detroit-ligan skulle röra till USA:s västkust för bortamatch med Red Wings.

– Det var kaosartat. Allt skedde så snabbt. Vi hade en fest på kvällen och flög hem nästa morgon. Det blev ett stort firande hemma i Sverige, ingen går och lägger. Nästa morgon ska vi Detroitspelare installera oss tidigt för ett flyg. En tung och härlig resa. Det var mycket som hände på kort tid.

Hur mådde du när det var dags för match?

– Man var lite mörbultad, det var man ju. Men det var bara att knyta på rören och köra.

OS-guldet betyder mycket för Holmström, som rankar det högt tillsammans med sina Stanley Cup-titlar och sitt SM-guld.

– Det hade man inte velat vara utan. Även om jag har fyra Stanley Cup-titlar och ett SM-guld. Jag har inget VM-guld, det hade jag velat ha. Det hade kunnat vara fem Stanley Cups om vi inte hade förlorat 09 mot Pittsburgh i sjunde avgörande på hemmaplan, den svider än. Men man ska kanske inte vara för girig, säger han och fortsätter:

– OS-guldet hade man inte velat vara utan. Det är de bästa av de bästa som möts under så kort tid, allt måste klicka. Det är inte bara snöra på sig skridskorna. Det är hårt jobb och fokus som gäller under två veckor.

20 år senare äger de olympiska vinterspelen rum i Italien än en gång. Tre Kronor kliver in i turneringen den 11 februari och ställs mot värdnationen Italien i öppningsmatchen. Även Slovakien och Finland är med i Tre Kronors grupp.

– Det ska bli intressant. Jag hoppas att alla är skadefria. Det känns som att känslan är bra just nu. Jag tror att första matchen kan vara lite pirrig för alla lag. Man vill alltid sätta sin prägel, komma i ordning, träna ihop och komma in i rullarna. De ska nog få ihop det där. Sen är det inga dåliga lag vi ska tampas med.

Tror du att det här laget har vad som krävs för att utmana USA och Kanada?

– Det tror jag. Jag har däremot inte sett allt för mycket av NHL. Det blir svårt när det spelas sent på nätterna men jag kikar på repriser. Främst håller jag koll på Detroit som försöker att komma till slutspel i år. Det gäller att få ihop det.

– Du har det lag du har på pappret men när de väl kommer till Italien får vu se. Det är inte bara att knyta på sig skridskorna och åka ut. Det kommer att krävas ett hårt arbete. Inget snack om den saken.

En spelare i den svenska OS-truppen som han har väldigt bra koll, i och med sitt intresse för Detroit, är Lucas Raymond.

– Jag är väldigt imponerad av Lucas. Han ser nästan ut som en fotbollsspelare. Det är inte samma storlek på spelarna som när jag själv kom in i NHL och det är ett helt annat spel. Det går snabbt där ute och det åks skridskor hela tiden. Han är en skarp målskytt, hittar öppningar och är svår att ta pucken av. Han är väldigt duktig.