Är han ljuset i slutet av den mörkaste av tunnlar?
Efter en mycket omdiskuterad tid med Anna Lena Isaksson vid posten så florerade det få namn om vem skulle ersätta henne vid nästa årsmöte, detta efter en konflikt i valberedningen.
Nu står det alltså klart att det blir Tommy Fritz som förelås av valberedningen till ny ordförande samtidigt som David Petrasek, Hans Edberg och Björn Lind föreslås som styrelseledamöter.
Det går att diskutera länge och djupdyka till en ny nivå gällande Isakssons tid som ordförande tillsammans med den styrelse som suttit senaste åren. Om vi ska bespara alla sin tid en sån här vårdag i Maj så kan vi kort säga att det största misstaget som gjordes av föregående styrelse, det är att man med Anna Lena Isaksson i spetsen styre klubben HV71 som ett företag och inte som en sportslig organisation på högsta elitnivå i svensk ishockey. Problemet är dock mer långtgående än den föregående styrelsens tid vid rodret. Tittar vi 10 år tillbaka i tiden så har man bytt ut ett antal krav mot nya krav:
Sportsliga resultat på herrsidan prioriteras bort för att bibehålla en fantasifull självbild som säger att “Vi är inte en klubb som tar förhastade beslut”. Beslutet om att behålla Anton Blomqvist under föregående säsong är ett typexempel på dettaa resonemang som på ett läskigt sätt förblindar organisationen och ursäktar alla former av beslut och skyddar dem bakom begreppet “Kontinuitet”.
Ekonomiska muskler har istället för att säkra klubbens använts för att göra om HV71 från en stor och anrik hockeyklubb till ett imagedrivet företag som mer sett till den större bilden snarare än att fokusera på sakfrågorna idag som är av yttersta väsentlighet för just den stora bilden. Herrlaget är A & O. Det är loket på tåget med vagnarna bakom. Använd vilken liknelse du vill. Men om du hanterar dina sponsormiljoner, tv licens pengar och biljettförsälningsintäkter på samma sätt som man gjort som HV71. Då kommer du mycket troligt hamna i samma sits som klubben är i idag. Du har ett svagt gammal lok med många tunga vagnar bakom dig. Att man vill satsa på att ha en stor och bred organisation med fler säljare, sportchefer, utvecklare restaurangpersonal och större satsning på damtruppen m.m, det är inte fel i sig. Men då det är herrlaget som håller hela festen vid liv genom de intäkter de drar in. Då spelar man ett högt spel genom att inte prioritera herrlaget mer framför breddning av organisation, damlaget m.m. För den dagen HV faktiskt förlorar ett till kval så kommer klubben stå kvar med världens största samling av ljus och ljudteknik på en ekande tom fest.
Kravställan på hur klubbens anställda har sakta bytts ut från ett resultbaserat tankesätt till ett tankesätt om “Hur mycket får och ska vi egentligen jobba?” I detta fall får man självklart träda försiktigt fram med ett flertal sjukskrivningar i klubben. Men de har sannolikt inte kommit pga en för hög arbetsmassa snarare av hög press, lite uppbackning och en orättvis bahendling från enstaka så kallade “HV-supportrar". Priset man betalar är dock att klubben allt mer kommit ifrån ett enligt mig vackert idéelt tankesätt där man jobbar för något mer än en lönecheck och bortom de arbetstimmar som står i anställningsavtalet. Det kan faktiskt vara skillnaden på en så stor sak som att som sportchef vara tillgänglig vid 03:00 på natten för att säkra en ny spelare i en annars torr marknad. Eller skillnaden på att ta handling i kraft och sy fast riktiga namnplåtar på nyinvärvade spelares tröjor istället för att låta dem spela namnlösa i en månad likt en uppkallad 16 årig junior och och på så sätt framstå som en Divison 1 klubb rent professionellt. Detta idéela tänket måste få florera ostört men samtidigt integreras bättre med hållbarhetsarbettet som måste utvecklas i klubben för att förstärka alla anställdas välmående. Tro det eller ej, men det går faktiskt att göra båda samtidigt utan att den andre skadas.
Här är de största frågorna HV71 behöver titta sig i spegeln kring innan man tar tag i sakfrågorna som: Hur bevara vi herrtruppen i SHL, hur behåller vi våra talanger i klubben, hur behåller vi damerna i SDHL med en minskad budget och hur återfår vi förtroendet hos såväl supportrar, medlemmar och partners. Men även bland agenter, spelare och hockeyprofiler som ska vilja jobba inom HV71.
Allt börjar längst upp där man sätter ut en riktning och utgår från den tills det bär eller brister. Där behöver HV71 någon som vet skillnaden på klubbföretagande och vanligt företagande. Någon som brinner för HV71. Någon som inte förblindas av en image som kommer på bekostnad av sportsliga resultat. Där har HV71 nu möjligtvis hittat rätt med klubbföretagande i form av Tommy Fritz. HV-hjärta och lite till i form av David Petrasek. Hans Edberg med en tävlingsanda och andra kompetenser som gör honom till ett intressant till denna nykomponerade styrelse.
För att summera så är inte den relevanta frågan är inte om Tommy Fritz har kvaliteterna för att vara en ambitiös, vass, kunnig och framförallt HV-älskande HV-ordförande. Den relevanta frågan vi kommer att ställa oss i framtiden är om den “riktiga” förändringen kom den dagen, (16:e Juni) då medlemmarna i HV71 fick rösta fram en styrelse som tog klubben tillbaka på en bana som är mer lik en stor hockeyklubbs där resultat och relation till supportrar, medlemmar, och partners är allt. Snarare än ett småländskt silicon valley-företag där pengar aldrig är ett problem och image och stora organisationer med stor personal är allt och kommer på bekostnad av sportsligt nödvändiga prioriteringar. Den läxan måste vara lärd nu. Annat finns inte på kartan om HV ska kunna ta steg säsongen 2026/2027.
