Oväntade matchhjälten
De mer etablerade offensiva stjärnorna försökte verkligen. Linus Skager, kanske allra mest. Oscar Lawner definitivt. Konstantin Komarek, Albin Nilsson, Veikko Loimaranta, Axel Wemmenborn – men ingen kunde avgöra.
Istället klev Olle Norberg fram. Backen som sällan syns i offensiva lägen och som inte hade gjort mål på hela säsongen, stod inte bara för en snygg passning i förarbetet till 1–0, utan sköt själv 2–1 efter drygt 104 minuters spel.
Slutspel och kval innebär ofta oväntade hjältar. Här har vi verkligen en sådan.
Matchens två stjärnor
De två stjärnorna i matchen stod i varsitt mål. Oliver Håkanson hade kanske flest öppna lägen att hantera, inte minst fyra öppna lägen/frilägen för Skager, men även Jonathan Stålberg i Troja gjorde en mycket fin match.
Båda målvakterna räddade 43 skott var och var definitivt de två som spelade allra mest på toppen av sin förmåga. Ingen stod för några misstag heller, och på något sätt tyckte jag det var skönt i en sån här match att det inte var en tavla som avgjorde.
Båda förtjänar att hyllas efter den här matchen.
Tuffa domsluten
Det blev mycket speltid för många den här kvällen, men för Carl Jakobsson tog matchen slut efter sex minuter. Han fick matchstraff för en crosschecking på Trojas Axel Wemmenborn som tog i halsen, enligt Wemmenborn själv.
Ett tufft domslut, tycker jag. Det är en klubba som far upp, men var det verkligen vårdslöst nog för att ta matchstraff? Två minuter eller kanske fem minuter utan matchstraff hade kunnat räcka. Jag blir väldigt förvånad om det blir avstängning för den.
Senare i matchen åkte Oscar Lawner ut 2+2 för butt-ending, en ovanlig rubricering som man sällan ser, och än mer sällan 2+2. Situationen granskades för fem minuter och matchstraff, men sänktes. Hockeyallsvenskans domarchef Björn Wettergren klargjorde för mig att 2+2 är det lilla straffet för buttending, och då får det sägas vara rätt – men det var en svårbedömd situation som också blev avgörande då Troja sköt 1–1 på det efterföljande numerära överläget.
En svår och annorlunda kväll även för domarna kan jag tänka mig.
Pizza-pauserna är tillbaka
Slutspel och kval innebär långa förlängningar – det innebär också pizza-pauser. ”Pizza finns” meddelade VIK:s tf sportchef Stiffen Holmgren till mig på en fråga om vad spelarna fyllde på med.
Det blev säkerligen en hel del trötta buggar i båda lagen, där Trojabackarna Zach Whytinck och Tom Hedberg var de som spelade mest, drygt 43 och 42 minuter vardera. Komarek och Wemmenborn nådde nästan 39 minuter var, flera andra kom upp kring 36-37 minuter.
Hatten av till båda lagen för underhållningen, spänningen och dramatiken. Båda lagen var värda att vinna.
Det här är öppet fortfarande
VIK får med sig 2–0 i matcher från hemmamatcherna, men min känsla är att det här är långt ifrån avgjort. Troja gjorde en bättre match två än match ett och sett till chanserna borde man ha kunnat avgöra tidigare.
Kan man spela på samma sätt i kommande matcher har man goda chanser att vinna – och det får mig att tro att Troja mycket väl kan ta hem två raka när matchserien nu vänder ner till Ljungby, tisdag och torsdag.
