Peter Andersson, 60 år med rutin i massor från alla tänkbara nivåer, kunde inte heller vända på skutan i Västerås IK.
Nu har VIK testat allt på tränarsidan – ungt, beprövat, från lyckade konkurrenter, egenproducerat, utländskt och rutinerat – och ingenting har fungerat.
Att få Västerås IK att fungera börjar likna jakten på den heliga graalen.
Endast den som är värdig klarar sig levande ut.
Peter Andersson skrev ett treårskontrakt, men nu går alltså parterna skilda vägar efter drygt en halv säsong.
VIK kommunicerar att klubb och tränare kommit överens om att avsluta samarbetet, och att avtalet som sträckte sig över 2027/28 bryts. Det tolkar jag som att VIK slipper köpa ut Peter Anderssons hela kontrakt. Stämmer det, är det att betrakta som en win-win för båda parter.
För Peter Andersson blev det här VIK-projektet inte alls det han hade sett framför sig när han skrev på. Det har han varit tydlig med i olika intervjuer, där frustrationen har varit märkbar. Jag såg den själv i hans ögon efter förlusten mot BIK Karlskoga förra veckan.
Han lät frustrationen gå ut över domare och motståndare, och när frågorna kom om processen kring beslutet att inte förlänga med sportchefen Niklas Johansson, var han tydlig med att han varken hade varit en del av den eller instämde med den riktning klubben valt.
Skulle Peter Andersson lägga ytterligare två år på detta? Nej, det var han nog inte så intresserad av, och efter att ha inför öppen ridå visat den interna splittringen mellan honom och klubbledningen, och all den kritik han framför mot klubben i media, så fanns det nog bara en väg framåt – det blev ohållbart för båda parter att jobba vidare.
För honom är det ett sportsligt misslyckande, oavsett omständigheterna. Han har inte lyckats tillräckligt bra, och han höll med mig i onsdags om att den här VIK-truppen är för bra för att ligga sist i tabellen.
Nu ger VIK sig chansen att få in någon annan, som kan ge det ett försök att skapa ny energi och blåsa liv i laget. En lättsam Perra Johnsson-typ, är nog att föredra i det här läget – situationen är allvarlig nog som det är. För det är för mycket som tynger ner klubben och stryper energin kring Västerås IK.
Man kan tycka vad man vill om Niklas Johanssons jobb som sportchef, men den hårda kritik som funnits mot honom är också en energidödare. Det finns flera orsaker, men det är säkert en stor sådan till det bristande förtroende som finns bland supportrarna och i förlängningen de låga publiksiffrorna, som håller på att sänka klubben fullständigt.
VIK har en gratismatch på fredag – hade klubben ens haft fullsatt då om man inte agerat på något sätt? Nej, något var tvunget att hända.
För klubben är nystarten med Peter Andersson ännu ett haveri. Ännu ett misslyckande, och man behöver börja om – igen. Här fick man in en mycket rutinerad tränare, och redan i januari väljer han att lämna, besviken och kritisk. Det ser riktigt illa ut utifrån och lär få potentiella ersättare att fundera ett varv extra om VIK ringer.
Och VIK-ledningen har många samtal att ringa. Man behöver anställda en klubbchef och sedan en sportchef – och börja därifrån, för att sedan få in en ny huvudtränare, ny spelidé och ny identitet kring vad man är och vad man ska stå för. Samtidigt som man håller på att åka ur Hockeyallsvenskan.
Jakten på den hela graalen, att lyfta Västerås IK, går vidare.
Vem är modig nog att göra nästa försök?
