Björklöven vann första matchen i återkomsten till högsta serien, xxx mot Djurgården i en storslagen premiär i Avicii Arena.
Åtminstone sett till atmosfären.
Matchen – den dödade Björklöven tidigt.
Atmosfären – den tog man också över omgående.
Björklövens supportrar var naturligtvis i minoritet här – men efter att Djurgården som vanligt avfyrat ett mäktigt tifo och sitt intro och inramning som kanske är bäst i landet, så blev man sedan slagna både på isen och på läktaren.
Jag var på AIK–Modo kvällen innan, en liknande pärs för hemmalaget som hade otroligt svårt att få hål på motståndet.
Men då blev AIK påeldat hela tiden av sin hemmapublik.
Här blev det snarare som en NHL-match från hemmapubliken – stämningen dog i takt med att resultatet inte gick lagets väg.
Om någon tvivlat – så är det ingen tvekan om att Björklöven hör hemma här.
Publiken är en sak – det är en nykomling som kommer med ett stort bortafölje och dessutom ett derby som sätter färg på ligan.
På isen – ja där levererade man också.
Man kunde stänga ner Djurgården effektivt och kontrollera matchen. Lassi Lehtinen hade en relativt lugn kväll i målet och med ett kompakt och svårpasserat försvarsspel kunde den tidigare kritiserade finländaren hålla nollan utan att förta sig.
Offensivt har man några riktigt fina spetsspelare i Robin Kovacs, Tristen Robins och Chris DiDomenico. Med såna artister går det aldrig att slappna av som motståndare, eller som åskådare.
Kovacs är ingen överraskning – Albin Grewe var framme redan före första nedsläpp och de två rök ihop i ett bråk innan pucken ens hade släpps.
Men även DiDomenico tycks vilja ge sig in i hetluften – och med två såna artister på isen kommer Björklöven bli den roligaste nykomlingen att följa på evigheter.
Dessutom visade en spelare som Oscar Tellström att han håller hög klass också.
Välkommen Björklöven, här hör ni hemma.
