HANSON: Unikt – har aldrig sett det i Scaniarinken

Unikt – tror inte jag sett det förut

Jag väntade mig en ny målsnål match. Den urladdning det blev i kväll såg jag inte komma. 

Det är inte konstigt. Man har tappat delar av supportrarnas förhoppningar på grund av hur trubbigt och tråkigt man spelat under stora delar av säsongen – med några undantag. 

Men det här var en insats som borde ge supportrarna anledning att våga hoppas på sitt lag i slutspelet. De slöt upp i en hyfsad skara, drygt 4 200, satte upp ett tifo och bjöd på bra tryck från läktaren – och fick tillbaka omgående. 

Hemmalaget öste på från första pucksläpp, med fart, fysik, finess (!) och spelskicklighet – där man släppte pucken till rätt spelare med farten uppe och hittade kombinationer som skapade målchanser. 

SSK fick en stående ovation efter första perioden, då det stod 4–0 – jag tror aldrig jag upplevt det i Scaniarinken förut under de 20 år jag följt laget. Det har säkert hänt – men i så fall var det länge sedan.

Men det var de väl värda. Spelar SSK så här – då blir de farliga i slutspelet.

Okej, detta var mot ett Mora som inte kom upp i närheten av sin nivå. Men ändå – Kalmar får se upp. 

Kollapsen – bittert slut på säsongen

Noll skott på mål i första perioden. Tvåa på varje puck. Returer man inte fick undan. Enkla sargdueller man förlorade. Stillastående och utspridda. 

Det var en kollaps från Mora, som var under all kritik. En kollektiv härdsmälta där man var näst bästa laget på isen från första stund. 

Säsongen är över för Mora, och man kan nog inte vara särskilt nöjda med den. Visst, man gick till slutspel, men att avsluta på det här sättet och att missa chansen på sjätteplatsen som man definitivt kunde ha tagit – det är nog bittert. 

Ett nytt SSK?

Är det ett nytt SSK vi såg? Laget som gett dumpa och kör-hockeyn ett nytt ansikte, dumpade knappt en enda puck under första perioden. 

Tvärtom – här spelade man pucken inom laget, spelade sig in kontrollerat över blålinjen och fick till långa anfall. Så många kontrollerade ingångar tror jag inte jag sett från SSK den här säsongen – och det vore välkommet om de kunde addera det till sitt spel även i fortsättningen.

Ligans bästa målvakt

Sällan har man sett ett sådant genombrott som det Love Härenstam fått den här säsongen. JVM-guld, och under säsongen helt klart en av ligans bästa målvakter, med fin statistik trots att han matchats hårt och haft väldigt mycket att göra i många matcher. 

Nu fick han pris både som årets rookie och som bästa målvakt – en riktigt stark bedrift. 

Han hade inte så mycket att göra i just den här matchen, men han är definitivt en faktor som också gör att SSK kan ha möjlighet att gå vidare även från en kvartsfinal. 

Det måste de få ordning på

SSK:s powerplay är alltjämt något som laget måste få ordning på. Under första halvan av säsongen var det svagt, sedan började man bättre under 2026 – men var ett av ligans sämsta lag i spelformen under de sista tio matcherna. 

Då fick man bara till sex mål på 38 tillfällen – 16 procents utdelning. 

Man kunde inte klaga på mängden powerplay heller – bara två lag, Nybro och Björklöven, hade mer PP-tid. Noterbart där är att Löven hade sämre statistik än SSK, medan det för Nybro var en stor anledning till att de nådde sjätteplatsen – de var bäst i ligan under de tio sista omgångarna med 27-procentig utdelning. 

Det blev noll mål på tre tillfällen i match ett. Nu i match två såg det krampaktigt ut igen, men man fick till slut utdelning i fem mot tre – Sebastian Dyk fullbordade sitt hattrick. Men i fem mot fyra fungerade det inte.