Niklas Gällstedt blev årets tränare.
Ett ganska givet val, när man för en nykomling till serieseger.
Under mer ”normala omständigheter” hade Tomas Kollar säkert legat bra till att få priset.
Sett till konkurrensen har han haft begränsade resurser och tvingats få ut så mycket som möjligt av det material han har.
Att laget går till slutspel, dessutom utan att ha fått bra träff på tänkta stjärnduon Joona Ikonen och Henrik Haapala, är starkt.
Det visar på ett lagspel som sitter ihop och fungerar, och det är det Malmö visat upp här också under två matcher.
Oddsen har man emot sig. Kvaliteten och skickligheten är inte på samma nivå som Brynäs.
Ändå gjorde man det spännande i match ett, och ännu mer spännande i match två på lördagen.
I match två har Kollar och hans tränarkollegor uppenbarligen tryckt på ett par knappar som innebar mer fysiskt spel, hårdare press och mer mod i att våga trycka upp sina backar för att få stopp på Brynäs anfall tidigt.
Det var något som fungerade riktigt bra och skapade problem för hemmalaget.
Men det räcker inte. Brynäs är för bra.
Även när Malmö lyckas få stopp på Gävlelaget och hålla nere mängden chanser så är det ändå nätt och jämnt att man lyckas hålla liv i matchen.
Brynäs har ändå sina chanser, man har öppet mål och Malmö har en back som agerar målvakt och ramträffar på sin sida. Det kunde faktiskt ha dragit iväg målmässigt för Brynäs här. Egentligen borde det ha blivit större siffror, även om Malmö hade chanser också.
Men, som jag var inne på efter match ett, så finns utmaningen för Brynäs i att trycka på tempomässigt och se till att avgöra matcherna i tid. Dock är det svårt att klaga när man bommar chanser som sitter nio av tio gånger. Sånt stavas tillfälligheter.
När Jakob Silfverberg skickade in 3–1 med åtta minuter kvar så trodde nog många att det var avgjort, men Malmö reducerade och tystade hemmapubliken.
Dock, när väl Brynäs behövde stänga ner matchen i 3–2-ledning så gör man det. Och sedan 4–2 i tom kasse.
Malmö är värda att lyfta på hatten för.
De gör ett hästjobb.
Men det räcker inte – Brynäs är för bra.
Två rättvisa segrar, som kommit trots att man får känslan att det finns klart mer att hämta.
