I den stenhårda kampen i toppen av Hockeyallsvenskan finns inget utrymme för längre förlustsviter.
Inte om man vill ta den där åtråvärda seriesegern.
För Björklöven är den möjligheten sannolikt borta efter att ha förlorat två matcher på fyra dagar mot Djurgården.
Den avgörande nådastöten kom med måndagens förlust på Hovet, där det blev tydligt att man inte räcker till.
Björklöven rivstartade serien och vi pratade om rekordnivåer både i antal gjorda mål och i underliggande statistik som slog genom taket.
Vi häpnade, grattade i sanslös statistik, spelade in specialpodd, hyllade och hissade detta Björklöven som trots flera nya spelare och nya tränare fick allt att stämma direkt. Medan konkurrenterna knappt kommit ur startblocken hade Löven nästan varvat dem, de vann och vann ända fram till crescendot 11–0 mot Mora den 16b oktober.
Var det då Björklöven toppade den här säsongen?
När vi nu står här den 28 januari ser det nästan ut som det.
Där började det gå utför
I matchen efter det kom Nybro på besök till Umeå och blev först att slå ”superlaget”.
Sedan har det sakta men säkert gått utför.
Björklöven repade mod där i november, med bland annat 6–1-segern mot Djurgården.
Men december blev tung med en rad svaga resultat och där upplever jag även att självbilden förändrades.
2–5 borta mot Almtuna var ett rejält bottennapp även spelmässigt, kort därefter kom 5–6-förlusten hemma mot Vimmerby och efter det den där galna 7–4-segern mot Södertälje, där man egentligen var mer självkritiska än nöjda.
Man hade säkert insett att man var alltför sårbara defensivt, men där började man lyfta fram det som ett verkligt problem, som behövde åtgärdas.
Men pratade öppet om att det man höll på med inte skulle hålla i längden, Björn Hellkvist ville få ner antalet insläppta mål till under tre i snitt per match och man jobbade hårt med försvarsspelet på träningarna.
Kanske har man tappat bort sig där någonstans.
Spelartypen som saknas
Kombinerat med en hel del skador har säsongen tagit en otrevlig vändning för Björklöven och nu har tåget gått i racet om seriesegern.
Att komma till spel mot Djurgården med tre ordinarie backar borta underlättar naturligtvis inte, det är en stor bidragande faktor men även Djurgården har haft sina skador och interna problem.
De och övriga konkurrenterna kom dock ikapp, sprang förbi och har varit jämnare och bättre.
Björn Hellkvist såg nästan uppgiven ut i TV4-intervjun efteråt, och konstaterade att hans lag helt enkelt var näst bäst i det här dubbelmötet med Djurgården.
Han har fått en spelartrupp att jobba med som ser ut att vara för offensivt viktad, något som varit ett frågetecken sedan säsongsstarten. Värvningen av Felix Girard var en reaktion på det men när den kanadensiske centern tvingas spela back blir det naturligtvis rörigt. När även en mer defensiv pjäs som Linus Cronholm saknas är det också tufft, men det hade nog behövts ytterligare någon defensivt stark spelare för att sätta en annan ton på det här laget.
En Daniel Rahimi.
Martin Fransson har varit värvad för den rollen, men det har varit ett stort steg och stora skor att fylla.
Kenttäs envishet – har han rätt?
Sportchefen Per Kenttä har, när man frågat honom (jag har gjort det mer än en gång), varit tydlig och glasklar med att han inte håller med om den defensiva balansen på truppen. Kanske har han rätt, och att det egentligen är spelarna och tränarna som har behövt lösa det, hitta balansen och inte ta de där riskerna som exempelvis Mathew Maione två gånger om i matchen i fredags.
Men det är tydligt att konkurrenterna har byggt sina lag med fler tvåvägsspelare och fler starka centrar.
Men även om loppet må vara kört om seriesegern är det naturligtvis inte kört i racet om SHL-platsen. Förstaplatsen i tabellen har varit viktig historiskt, men det kan också vara en konsekvens av att det funnits så starka tydliga favoriter om att gå upp de senaste åren.
Den här säsongen känns racet mer öppet än på väldigt länge och därmed kanske även förstaplatsen är mindre viktig än tidigare.
Det får bli Björklövens hopp nu. De har trots allt ett lag fyllt med spelare som kan avgöra matcher, och får man tillbaka skadade spelare och kan trycka på rätt knappar taktiskt under avslutningen så tror jag fortfarande att de blir att räkna med i slutspelet.
Men tåget mot seriesegern, det har gått.
