AIK förlorade med 4–5 borta mot Oskarshamn och det blev återigen ett exempel på när det antingen är defensivt eller offensivt det brister.
Man släppte bara in ett mål i onsdags mot BIK, men då gjorde man noll själva.
Nu gjorde man fyra, men då släppte man in fem.
I sina kommentarer efter förlustmatchen mot Oskarshamn såg tränaren Markus Åkerblom oerhört stressad ut. Det är inte konstigt när han under matchen får se en banderoll från AIK-supportrarna som kräver hans avgång, och när han gång på gång upprepar sin frustration över att spelarna inte gör det man kommit överens om.
Det har varit många gånger nu och det blir mer och mer tydligt att Åkerblom inte når fram.
I kommentarerna efter den här matchen ifrågasatte Åkerblom sina spelare.
– Killarna måste bjuda till mer, tyckte han bland annat och fick svara på ett exempel där Scott Pooley inte gjorde rätt i försvarsspelet.
– Målen har ingenting med struktur att göra, det är arbetsinsatsen på spelaren som inte gör det han är tillsagd att göra, svarade Åkerblom.
Jag tror inte att han känner att han har med sig spelarna.
Även om tränaren och spelarna ”har samsyn” om spelsystemet som Åkerblom säger, så är det också som han säger sedan:
– Det är en sak att veta det och en sak att göra det.
Vill AIK-spelarna spela för Åkerblom?
Han ger själv sken av att veta flera skäl till att det brister, och att ”vi måste komma till bukt med problemen rätt snart”.
Det kan vara att dra det för långt och övertolka citat, men det låter inte som att Åkerblom riktigt känner stödet från spelarna och får den 100-procentiga inställning som krävs.
Jag höjer även på ögonbrynen när Åkerblom återigen säger att ”vissa spelare är kvar i det gamla spelsystemet och trygga i det”.
Det är alltså samma problem som man sade sig ha rett ut i ett krismöte efter förlusten mot Björklöven i omgång fyra.
AIK har alltså inte kommit längre än så.
Kan man komma vidare med Åkerblom som tränare?
AIK har nu 13 poäng upp till topp sex, som är lagets målsättning, och det finns få tecken på att en vändning är på gång.
Plus den kritik som blir allt hårdare, spelare som pratar om bristen på identitet och uppgifter som cirkulerar om att spelarna inte har fullt förtroende för tränarna.
Oavsett vad som är rätt och fel, vad som stämmer och vad som är överdrivet, så blir den här situationen allt mer ohållbar för AIK.
