Match ett var jämn, kunde ha gått åt vilket håll och avgjordes i förlängning.
Match två var en ren överkörning där Modo dominerade totalt.
Match tre – en lång kamp för AIK över att skapa farliga målchanser.
En kamp AIK skulle förlora.
Modo vann match tre med 4–2 och gick fram till 3–0 i matcher.
De kan avgöra detta på Hovet på söndag eftermiddag – och AIK måste försöka med samma mirakel som förra säsongen mot Björklöven.
Mer avslappnat Modo
AIK kom annars ut med tydligt mer energi än i match två, uppbackade av ett fullsatt Hovet – där dock en stor del även var Modosupportrar, som levde om riktigt bra också.
Energin var kanske störst hos hemmalaget men Modo såg mer avslappnat ut, och när man tog ledningen efter drygt sju minuter genom Kyle Topping, på en styrning där AIK-backen Jack York inte lyckades ta bort landsmannens klubba, fick gästerna ett gynnsamt läge att spela på.
Mycket av matchens prägel sattes där. AIK tvingades jaga, vara mest desperata – Modo kunde vänta in chanserna och kändes farligare och med mer självförtroende när de klev framåt.
Tyler Kelleher, Gerry Fitzgerald och Måns Carlsson, Modos nya toppkedja, hade gjort fyra mål i spel fem mot fem tillsammans i de två första kvartsfinalmatcherna.
Att få stopp på dem var en nyckel inför matchen. Länge såg det ut som att man skulle lyckas.
Avgörande sekvensen
AIK tryckte på ännu mer i den andra perioden. Även om det skolmässigt var jämnt (9–8) så var det spelmässigt ett AIK som pushade för en kvittering.
Men det var väldigt mycket kamp, väldigt mycket spel på utsidan om Modoförsvaret – och ytterst få gånger som man verkligen testade målvakten Adam Werner. Och när jättechansen dök upp – då svarade Werner för en enorm plockräddning i luften på Christoffer Björks skott.
Björk, som enligt mig gjorde sin klart bästa match sedan sin comeback efter knäskadan, fick öppet mål – men skottet blev inte hårt nog och Werner hann rädda.
AIK-centern såg ut att trivas med Oskar Magnusson och Oliver Johansson, men trion skulle inte få någon utdelning den här kvällen.
Modo har hittat rätt – AIK dröjde för länge
AIK kastade om i kedjorna i mitten av match två, och höll fast vid förändringarna. Ludwig Blomstrand fick mer speltid, och styrde in 1–1 tidigt i den tredje perioden – efter förarbete från backparet Simon Åkerström och Nikodemus Wernquist, som mycket oväntat fick speltid på sex backar.
Men svaret kom snabbt. Modos energikedja med Sebastian Ohlsson, Jacob Bjerselius och Oscar Pettersson gjorde 1–2 knappt två minuter senare. Det var heller inte första läget den trion hade skapat i matchen – den kanske jämnaste kedjan Modo haft under hela säsongen klev fram i ett viktigt läge.
När också Kellehers kedja klev in i handlingarna till 3–1, ja då skulle det knäcka AIK.
2–3-reduceringen gav nytt hopp, och med lite tur hade AIK kunnat få in 3–3. Istället kom 2–4 i tom kasse, energikedjan fick sätta punkt för matchen.
Vad den kedjan står för är inget nytt.
Men Modo har på kort tid hittat tre nya formationer och sjösatt dem precis lagom till slutspelet, man har väntat in Kelleher och Fitzgerald och de tycks ha prickat formen direkt.
I de här tre matcherna har nu alla fyra kedjor gett Modo mål. Det är den klart största och avgörande skillnaden mellan lagen.
AIK har nog hittat rätt i kedjorna nu – men det har tagit för lång tid.
Oliver Johansson har inte kunnat spela, och de forwards som fått chansen har inte levererat nog. Christoffer Björk har också behövt en lång startsträcka.
John Dahlström och Jesper Emanuelsson blev petade den här matchen, från att ha varit på tolv forwards tidigare. Ludwig Blomstrand var 13:e forward tidigare men kom in och bidrog nu.
AIK vände 0–3 till 4–3 mot Björklöven i kvartsfinal förra säsongen.
Men det är givetvis svårt att se det hända igen.
