SSK fick en smakstart igen – precis som i match ett tog man ledningen.
Denna gång med ett klassiskt hockeymål – backskott och skymning av målvakten. Den ledningen hade man med sig efter en period.
Björklöven vände dock på matchen – och ett tag såg det ut som att Södertälje var utan energi och hade väldigt liten chans att komma tillbaka.
Fredrik Forsberg klev fram med ett snyggt solomål och spelade även fram till Jacob Olofssons 2–1.
Det hade inte varit konstigt om matchen avgjorts av hemmalaget någon gång efter det. Spelmässigt tuggade Björklöven på med fyra tunga och välkomponerade kedjor.
Stora problem i powerplay
Förutom målen hade det varit logiskt om Löven fått mer utdelning. Oscar Tellström sköt mellan benen på Westerholm och ut. Fredrik Forsberg hade ytterligare ett läge. Björklöven prickade även stolpen efter en rörig situation.
Och båda lagen hade flera tillfällen i powerplay utan att lyckas.
Just PP – eller kanske respektive lags boxplay – har för övrigt hittills blivit en tuff nöt för båda lagen att knäcka.
Det fanns flera gånger i matchen då man tyckte att SSK såg trötta ut, när det inte fanns kraft nog att vända spelet då tillfällen gavs.
Men Södertäljespelarna bet i och höll sig kvar i matchen, höll ihop försvaret och hade en målvakt i Niclas Westerholm som var stabil och trygg, om än ibland med marginaler på sin sida.
Björklöven tog inte chansen att slå in nådastöten. Istället levde det ända till slutet och då klev Andrew Vanderbeck fram med ett 2–2-skott som Frans Tuohimaa – som inte sett lika trygg ut som Westerholm, och spridit en del returer kring sig – borde ha tagit.
Så sade han – och så blev det
SSK, som spelat fem matcher fler än Björklöven och dessutom tappade lagkaptenen och oerhört viktige centern Patrik Zackrisson efter en period, stod för en urstark laginsats mot ett ineffektivt Björklöven.
Andreas Johansson visar återigen att han är en riktigt bra matchcoach.
SSK gick förvisso vidare från kvartsfinalen mot Kalmar på ett avgörande slumpmål, Jacob Crespins målvaktstavla. Men i efterhand har jag fått höra att man i Kalmar flera gånger under matchserien blev överraskade av olika taktiska förändringar som Södertälje gjorde och fick effekt av.
Den här kvällen stod Andreas Johansson två gånger i tv-intervju och pratade om hur matchen skulle bli, och fick den dit han ville. Det handlade om starten på matchen, dessutom gjorde man uppenbarligen justeringar som gav SSK en betydligt bättre andra period spelmässigt jämfört med i match ett.
Och inför tredje perioden pratade AJ om att spara på krafterna och se till att hålla matchen vid liv tills tio minuter återstod.
Dessutom var beslutet att ställa Westerholm i mål bra – han var riktigt bra.
Kunde inte stå emot
Men den här gången räckte det inte. Magnus Bogren behövde inte uppfinna något hjul, han har ett väloljat och framförallt inte slitet maskineri i Björklöven, som kunde trycka på med den kvalitet och skicklighet man har.
Och efter dramatiska 18 minuter i fjärde perioden skickade Mathew Maione in segermålet.
Björklöven visade styrka i sig som löste en seger till slut – och de kommer också givetvis komma ännu mer stärkta ur detta. Nu blev de testade – och de klarade det.
Frågan är hur länge orken räcker för Södertälje.
SSK kommer behöva en hemmapublik som ger dem energi för att orka trycka fram laget så att man kan få längre anfall och mer av spelet än vad man mäktat med under två matcher i Umeå.
Egentligen är också läget som förväntat. Ingen hade räknat med något annat än 2–0 i matcher för Björklöven så här långt.
Men givetvis – SSK måste vinna match tre, annars måste det till ett mirakel som vi aldrig sett i svensk hockey tidigare.
