Oskarshamn slog Kalmar med 5–3 och tog därmed andra derbysegern på en vecka – och däremellan körde man över Almtuna med 8–2.
Kalmar besegrades i en riktigt svängig match som verkligen levde upp till mina högt ställda förväntningar vad gäller tempo, offensiv hockey och underhållningsvärde. Som någon spelare påpekade i pausintervju så kanske det blev lite väl mycket misstag på grund av att båda lagen spelade match kvällen innan – men jag tycker ändå att det här var en match som är väldigt mycket Hockeyallsvenskan för mig.
Till slut var det Oskarshamns offensiva stjärnor som överträffade Kalmars. Joel Svensson är i en otrolig form och ett mål från honom hängde i luften från första stund. Det dröjde 41 minuter men sedan kom det, 4–3-målet som också blev avgörande.
En nivå över många andra
Men även Manuel Ågren var en av matchens giganter för mig. Inte egentligen för att han stod för 1+1 i matchen, även om det också var viktigt givetvis, men för att han var oerhört nyttig och smart på en nivå som få andra i den här matchen var. Han tar inte bara rätt beslut med pucken, utan puck har han också förmågan att underlätta för lagkamraterna, göra sig spelbar eller läsa av var han ska vara för att anfallet ska fungera.
Förutom hemvändarna har också importerna kommit igång. Danny Dhzaniyev och Matt Brown gjorde varsitt mål och bidrog starkt till segern. Här ska jag backa från något jag tippade före säsongen – att IK skulle bli alltför beroende av att de driver laget. Det behöver de inte – för det gör Ågren, Svensson, Calle Karlsson, Filip Engsund, Axel Elofsson, med flera. De två amerikanerna är delaktiga och bidrar, men de behöver inte göra allt. Jag trodde inte att IK skulle få den här träffen på spelare som Karlsson, Ville Svensson med flera.
Kalmar har också flera bra spelare men var lite för uddlöst här. Kanske för att man haft två andra riktigt tuffa matcher i veckan, som alla varit jämna och gått till förlängning eller längre, mot Södertälje och Modo.
Det var lite för många misstag och slarvfel, och några av lagets mål kom lite väl slumpmässigt, som Hampus Platos ”PP-mål” som var en felträff som 99 gånger av 100 inte går i mål. Kanske tröt orken, kanske var Oskarshamn helt enkelt bättre, men jag vet att Kalmar har fler nivåer i sig.
Tufft för Kalmar var även att nyckelspelaren Jonathan Andersson klev av och spelade endast nio minuter. En av ligans bästa backar, så självklart kännbart, vilket lagkamraten Kim Johansson också medgav efter matchen.
Kan inte matcha så hårt
Båda lagen känns just nu givna på topp sex i min bok, och för mig är Oskarshamn den största överraskningen där. Man är mycket spetsigare än jag trodde. Potentialen är stor hos båda lagen, de kan gå långt och fortsätter de utvecklas finns det ingen anledning att räkna bort dem ens från SHL-platsen, tycker jag.
Men ska det vara möjligt har båda ett problem att lösa – på samma position, men på olika sätt.
Jag tänker på målvaktssidan.
Kalmar har kanadensaren Brett Brochu, en värvning som ser helt klockren ut på alla sätt. Men man kan inte matcha honom så här hårt som man gjort hittills. Ingen målvakt kan stå alla matcher under en grundserie, och inför den här matchen var han den enda målvakten som spelat över 600 minuter – endast en match har han missat.
Carl Malmqvist fick nu chansen igen, men det höll inte. Han gjorde några bra räddningar, men det slank in åtminstone två puckar för mycket och efter 4–3-målet (som dock var tämligen otagbart) blev han utbytt.
Det är en situation som inte gynnar någon – jag tror ingen inblandad är nöjd, och det behöver hända något på den platsen i truppen om Kalmar ska hålla en hel säsong.
I Oskarshamn är dock målvaktsproblemet större, tycker jag. Här har man ingen riktigt trygg etta – Emil Vuorio var ett frågetecken jag lyfte fram inför säsongen och han har inte motbevisat mig hittills. Det sprids lite för mycket returer, är lite för fladdrigt och det slinker in någon puck för mycket här och där.
Av alla startande målvakter i ligan är det bara en (Pontus Eltonius i Nybro) som har sämre räddningsprocent. Segrar är visserligen det som räknas, och där har han sju av tio, men jag tror att Oskarshamn behöver se över den här positionen om man vill gå långt – och det har man verkligen potentialen att göra.
