Ett AIK som spelat bra tidigare, utan att få in pucken – men nu var desto mer effektivt. Efter att BIK skapat två tidiga bra chanser tog AIK ledningen genom Ryder Rolston, ett vasst skott i krysset i powerplay.
2–0 kom sedan från Scott Pooley på ett straffslag, ett kliniskt avslut under plocken på BIK-målvakten Måns Goos, precis före första pausen.
Carson Golder reducerade tidigt i andra perioden när han hittade luckan hos Jhonas Enroth i en snabb spelvändning, men AIK svarade snabbt med 3–1, en styrning från Daniel Ljungman efter skott från Tim Theocharidis.
AIK fick sedan spela lång tid i powerplay, bland annat 1.49 i spel fem mot tre, och matade skott på skott utan att få utdelning – och en del slarv också i passningsspelet samtidigt som BIK jobbade kopiöst, inte minst Viktor Lang som täckte flera tunga skott från Ryder Rolston.
Golder hade sedan chansen att reducera igen i ett friläge, men Enroth räddade. Istället kom 4–1 genom Oliver Johansson, som fortsätter visa fin form på försäsongen – och av många AIK:are spås bli mycket tongivande den här säsongen.
Reducering kom igen till 4–2 genom Jesper Emanuelsson i powerplay. Men Christoffer Björk skickade in 5–2 i tom kasse och satte punkt för matchen, en skön seger för AIK som avrundning på försäsongen.
BIK får däremot en ny chans att avsluta träningsmatcherna på topp när man möter Södertälje på fredag.
Här är mina intryck från matchen i Vallentuna
AIK tar kliv framåt
Det har tagit tid, och ännu är inte laget i mål med att ta sig an Viktor Tuuralas spelsystem – och självklart behöver man mer tid än så här. Men det går verkligen i rätt riktning och man ser mer och mer av den intensiva hockeyn han förespråkar.
Folk kring laget vittnar om den tuffa omställningen det varit för spelarna och att det varit en jobbig försäsong då kraven varit hårdare än förr på träningarna, men också att spelarna gillar spelsättet och att man ser att det ger resultat.
Det tyckte jag att man såg nu – man vann mycket på en intensiv press med hela laget och skapade långa anfall när backarna fyller på och skapar den där rörelsen som är svår att försvara mot. Sen kommer AIK givetvis att släppa till chanser med det offensiva tänket – och det gjorde man nu också.
AIK:s bästa nyförvärv
Jhonas Enroth kan vara det bästa nyförvärvet AIK gjort i sommar. Han är väldigt trygg och säker, och det märks att han är en ledare på isen, så mycket han kan vara det från sin position. Sprider ett lugn och är kylig – van att möta bättre spelare än vad han kommer göra i Hockeyallsvenskan.
Det finns flera bra värvningar i AIK, men Enroth kommer att spela en väldigt viktig roll och är nog den tyngsta faktorn som talar för ett SHL-avancemang.
Spännande ung center
Tidigare har det varit Max Eriksson, och han fanns med nu också. Nu fanns även en ny bekantskap på isen i form av Ludwig Hellgren, som kommit från Växjös juniorer under sommaren. Han fick nu spela då AIK valde att vila Tyler Vesel och Sid Boije. Den högerfattade centern Hellgren, född 2007 och med AIK som moderklubb, gjorde ett bra intryck på den istid han fick, vilken blev sönderhackad av alla utvisningar i matchen. Men AIK har här en center med fin skridsoåkning och bra blick som blir intressant att följa framöver.
Ratades – och retades
Jesper Emanuelsson hade kontrakt med AIK den här säsongen men var plötsligt inte önskvärd när AIK bytte tränare. Det går kanske att förstå att han inte riktigt passar in i Tuurala-hockeyn – men hos BIK-sportchefen Torsten Yngveson är han en favorit och ser ut att få en stor roll, med spel i bland annat powerplay. Nu passade han på att retas, käfta och försöka bråka lite med sina gamla lagkamrater, och han gjorde dessutom mål från sin position i högra cirkeln i powerplay. Det blir intressant att se utfallet på den värvningen för BIK.
Jättefyndet
BIK har plockat in en rad spelare inför säsongen, och en som går mot ett rejält genombrott är backen Lucas Ölvestad. BIK:s nummer 8 ser ut som ett jättefynd med sin fina skridskoåkning, rörelsemönster och förmåga att driva upp anfallen. Bildade här par med Eero Teräväinen men tog minst lika stort ansvar som ligans poängbästa back från förra säsongen. En back som mycket väl kan bli nästa export från Bofors till SHL – kanske till Djurgården, där pappa Jimmie är en legendar?
