0–3 i matcher – ett snudd på omöjligt läge.
Men AIK visade att man inte lagt ner. Läget är fortfarande utsatt, och fördelen hos Modo, men efter xxx
Frågan man ställer sig: Var har den här energin varit hela tiden?
Jag har svaret: På bänken.
Nikodemus Wernquist och Borna Kopac fick chansen, tog för sig – och väckte publiken på Hovet.
Det kan ha varit ett genidrag att kasta fram de unga spelarna.
Kopac har vi sett förut den här säsongen – sporadiskt. Oftast har han varit utanför laget, eller i en liten roll, men han stal rubrikerna i februari när han plötsligt fick chansen i powerplay och visade sitt spelsinne och offensiva fräckhet.
Den unge slovenen har massor av kreativitet i sig, men brister givetvis i en del annat, som många andra unga offensiva spelare. Men AIK-tränarna Johan Andersson och Niklas Andersson vet givetvis mer än väl vad han går för, eftersom de haft honom i juniorlaget tidigare.
Anonym – till och med på träning
Nu klev han fram och spelade give n go med Daniel Muzito-Bagenda, och skickade en passning till Nikodemus Wernquist som smög sig fram. 2–0 var ett faktum och det satte tonen i matchen.
Wernquist, lagets kanske mest anonyma spelare som man knappt sett om man inte som jag har följt träningar på plats under säsongen. Men även där har han varit anonym och knappt stuckit ut – mest varit utfyllnad som åttondeback.
Han fick chansen i backparet med Simon Åkerström i match tre, och gjorde två assist. Nu fick han fortsätta – och gjorde sitt första mål.
Sensationellt att skicka fram dem i det här läget – och få den utdelningen.
Men nu måste fler ta rygg på dem. Annars riskerar historien från förra året att upprepa sig.
Det påminner nämligen om när ett skadedrabbat AIK förra säsongen i finalserien mot Djurgården skickade in Sid Boije som knappt någon hade sett tidigare.
Han tog för sig också och energin tände AIK och ledde till att man vann med 4–3 i match tre.
Det var dock inget som räckte i längden för AIK då.
Spelare som Scott Pooley, Muzito-Bagenda, Oscar Nord och Daniel Ljungman måste visa mer.
Kanske har man också fått igång Oliver Johansson som gjorde sin bästa AIK-match hittills och nu även fick göra sitt första mål till 5–2 och sätta 6–2 i tom kasse.
Kan avgöra hemma
Modo? De hade råd med detta. De har jobbat till sig en möjlighet att förlora en match när inte allt stämmer. Den här matchen fick de inte dit de ville, det hackade och vi fick inte se samma fart som förut från kedjan med Tyler Kelleher, Gerry Fitzgerald och Måns Carlsson – även om Kelleher faktiskt gjorde mål igen, hans femte i matchserien.
Framförallt drog man på sig enormt mycket utvisningar som tog bort alla möjligheter att bygga upp något spel. Inte kan man direkt skylla på domarna heller – mer eller mindre alla utvisningar var korrekt dömda, tycker jag.
Men Modo kommer säkerligen tillbaka. De har hittat en högre lägstanivå än på hela säsongen och behöver inte stressa upp sig över läget.
Tvärtom. 3–1 i matcher hittills hade de säkert tagit mer än gärna om det erbjudits dem inför slutspelets början.
Nu kan de avgöra på tisdag istället.
